Vi är ute varje dag, året runt och oavsett väder. Det går ändå inte komma ifrån att kvällarna känns längre och att vi är inomhus fler timmar under den mörka årstiden. Ofta använder jag inomhustiden till att planera kommande turer, genom att läsa kartor, böcker eller söka information på webben. Men jag har insett att man också kan använda tiden till att öka sin kunskap eller skicklighet inom olika områden. En dag förra veckan bestämde sig min sambo för att det var dags att ge mig en liten täljkurs. Min knivvana är nämligen inte så stor, och min teknik under all kritik.
Personligen tycker jag att det är lätt att glömma bort att skogens skafferi är en sådan skattkista. Jag är ju blomnörd och tittar oftare på vackra blommor än på ätliga växter, men vissa tider på året, som nu, blir jag helt euforisk över hur välfyllt det är. Skogens skafferi.
Efter min flytt från Småland för 4 veckor sedan fick jag äntligen träffa min yngsta syster och hennes barn igår. Högt på deras önskelista var (till min stora lycka) att få se typiska “västkustklippor” så vi åkte raka spåret till lättillgängliga Marstrand.
När vi trampade dressin under midsommar valde vi Joytrails kombo-alternativ med dressincykling ena vägen och paddling tillbaka. Stationen Kroppan där man byter färdmedel ligger inte i slutet av banan, så man får välja om man vill cykla en kort sträcka och stiga av där, eller åka längre, vända och trampa tillbaka till Kroppan.
Det är svårt att hitta på födelsedagspresenter till någon som inte önskar sig något, men att få cykla dressin med familjen borde väl glädja en friluftsmänniskas hjärta? Så tänkte i alla fall jag när min sambo fyllde år.
Jag har i princip aldrig fiskat, så när vi blev erbjudna påsklovsfiske blev min dotter överlycklig. Att det sedan blev två fisketurer, istället för en, gjorde inte saken sämre. Redan på skärtorsdagens kväll gick vi en kort sträcka från våra vänners hus ut till den närmaste sjön (och den ligger nära) för en liten stunds fiske.
Läs mer
Är du en av dem som undrar var man kan hitta en alternativ badsjö i Ludvikatrakten i början av april? Nehej, det här med att bada om våren är ingenting för dig? Kan du ändå tänka dig att läsa ett inlägg som guidar dig till ett sådant ställe – ifall andan någon gång skulle falla på? Du ser skeptisk ut – men om jag utlovar aprilbadbild och kryddar med en dråplig berättelse om underminerade vägar då? Tänkte väl det. Nu kör vi!
Läs mer
Att se tranorna vid Hornborgasjön är något jag velat göra i tre års tid nu. Vi hade planerat in den här trippen en vecka i förväg och planerade att en heldag skulle gå åt. Dels att köra dit från Linköping (2,5 timme enkel väg) och att sedan besöka Naturum och åtminstone en plats där tranorna samlas i tusentals.
Läs mer
En lördag i början av februari åkte jag och Tord iväg på en liten upptäcktsfärd för att leta efter småländska runstenar i vårt närområde. Vi hade planerat in en fin rundslinga att köra från Eksjö mot Vetlanda, därifrån vidare mot Sävsjö och så tillbaka till Eksjö. På vår tur stannade vi och tittade på 12 runstenar (eller egentligen 11,5), en slottsruin, två gravfält och några stenvalvsbroar.
Västragård gravfält som är beläget strax utanför centrala Sävsjö är från järnåldern. Gravfältet består av 2 runda stensättningar, 6 resta stenar och en runsten från vikingatiden. Runstenen är hela 3,1 meter hög och inristningen är både djup och tydlig. När jag var ute på min rundtur i lördags blev just den här runstenen min absoluta favorit.
Eftersom jag slutar tidigt på fredagarna brukar jag passa på att använda tiden till att vara ute och göra något “extra” just på fredagar. Den här fredagen blev det ett lite förskjutet “fredagslyx”. Jag, dottern och hundarna åkte till våra vänner på Tjörn direkt efter att jag slutat jobba, och där vi möttes av en god middag så fort vi kom innanför dörren. Efter lite mat, skratt, prat och småfix packade vi vuxna våra ryggsäckar med allt vi skulle behöva för en utenatt denna varma januarikväll och gav oss ut.
En blåsig onsdag i januari (ja, idag faktiskt) drog jag med mina fyra barn, deras morfar, moster och kusin till en plats om heter Södra Hällarna på Gotland. En för mig ny plats. Även att jag är uppvuxen på Gotland så har jag aldrig varit där eftersom det va militärt övningsområde när jag bodde här. […]
Igår skulle jag och min blom-mentor Tord ge oss ut på en liten upptäcktsfärd i närområdet. Eftersom det är lite ont om blommor den här årstiden hade vi kommit överens om att vi skulle åka och fota runstenar och andra fornlämningar istället. Det blev ingen vandring i ordets vanliga bemärkelse, men vi gick ändå 8.000-9.000 steg.
Äntligen ledig efter att ha jobbat hela nyår. Så idag lördag fixar jag tidigt på morgonen med fika (kokta ägg och bit mörk choklad) och kaffe. Så sätter jag mig i bilen, idag kör jag strax utanför mitt ”närområde” och in en bit i Skåne. Målet är Vattenriket i Kristanstad.
En sak som jag tycker om med hemomkringvandring är möjligheten att lära känna ett område lite djupare än man kan göra med platser som man bara passerar igenom en enda gång. Första gången man går där ser man kanske bara skogsvägen man går på. Andra eller tredje gången upptäcker man till sin förvåning att det finns mindre vägar som korsar skogsvägen. Efter ytterligare några gånger ser man kanske även små djurstigar och känner nyfikenhet att följa någon av dem för att se vart de leder. Precis så gjorde jag i morse, jag valde en ny väg (eller rättare sagt en ny stig).