Eftersom vi deltog i marschen förra veckan fanns varken tid eller ork över till någon avkopplande utenatt som vi annars brukar unna oss med jämna mellanrum. Igår stod vi inte ut längre, utan bestämde oss hastigt och lustigt för att åka till Klevsjöloft som vi passerat en av marschdagarna och fastnat för.
Nyårslöftet en utenatt i månaden / Juli: I havsbandet med Spexa
I ett landskap av vädernötta bohuslänska klippor följer vi havskanten helt tills vi står på yttersta klippan. Det blåser styv kuling och det är vackert så att det gör ont.
Även att vi hade varit ute några timmar på en familjeutflykt kände vi suget efter att få sova ute, så vi bestämde att det var dags för mig att få göra min premiärnatt i hammock. Tidigare har jag oftast sovit i vindskydd och övernattningsstugor när jag övernattat i naturen. Men sedan jag träffade min sambo har det mest blivit tältnätter.
Vi var lite sugna på att åka till Svartedalen – tvärs över älven – för lite paddling och övernattning. Tonåringarna bedyrade (med alldeles för glatt tonfall) att de skulle klara sig utan oss ett dygn, så i förrgår bar det av.
Efter flytten tyckte vi att vi var värda ett utedygn och bestämde oss för vandra i naturreservatet Risvedens vildmark i min nya hemkommun Ale.
Att sova ute är befriande härligt. Oftast har jag sovit i vindskydd eller övernattningsstugor, men på sistone har jag haft större möjligheter att tälta. Häromdagen kände jag mig så “ute-sugen”, trots att det inte var mycket mer än en vecka sedan vi tältade i snön i Sälen, att jag kände att jag “måste” ut igen. När jag la fram förslaget så var min vän inte sen att haka på efter att vi dubbelkollat med tonåringarna att de kunde låta oss vara borta över natten.
Att tälta på fjället mitt i snön blev årets höjdpunkt för mig. Hittills vill säga. Jag har redan haft många höjdpunkter i år, och många fler kommer det förmodligen att bli. Men jag tror ändå att den här långhelgens övernattning blir “svårslagen”.
Nyårslöftet en utenatt i månaden / Maj: Härmanö med Spexa
Längtan ut är bitterljuv… Men när det äntligen är dags är det bara det ljuva kvar <3
Läs mer
Blekingeleden är väl värd att vandra om man kan stå ut med att vårt brutna landskap inte kan innehålla vildmark hela vägen utan man får variation av småstigar, breda stigar, skogsbilvägar, grusvägar och asfalt. Många mindre byar och orter passeras. Är man bara intresserad av att gå kortare etapper är de tre första samt etappen Järnavik – Ronneby de finaste i mitt tycke.
Precis i början av etapp 14 har någon skojat till det och satt en liten skylt med cykelled. Möjligen kan du med stort besvär leda din cykel men inget annat. Brant och stenigt med rötter helt omöjligt även för ett proffs på mountianbike. Någon har haft sinne för humor. Jag såg heller inga däckspår vilket […]
Vid 05-tiden vaknade vi i vindskyddet taggade för en ny dag längs Sevedeleden, som redan dag 1 (27 km) överraskat oss med sin Tiveden-känsla. Vädret var bättre än dagen innan, men vi hade sett i SMHI:s app att det skulle bli regn från klockan 14, så vi ville komma iväg så fort som möjligt.
Läs mer
För ungefär ett år sedan såg Linda och jag skyltar som pekade ut Sevedeleden när vi var och hälsade på Sveriges äldsta ek (Kvilleken / Rumskullaeken – länk till blogginlägg från 2019). Vi bestämde oss för att gå den 50 kilometer långa rundleden, och nu, nästan ett år senare, blev det äntligen av.
Läs mer
Först och främst kanske man skulle definiera, vad en långfärdsvandring är? Det är naturligtvis väldigt individuellt. En del tycker att 50 km är långt andra tycker att 500 km är långvandring. Det finns ingen uttalad gräns för vad som räknas som långt, det är verkligen personligt och upp till var och en att bedöma. Jag tycker att om man går längs ex en led under flera dagar och går många kilometer om dagen så kan man visst räkna det som långvandring. Det behöver inte vara jättelångt. Tänk det ur ett barns perspektiv. Då kan 1,5 km vara riktigt långt. Världsvandrare å andra sidan finns det flera stycken av och det personerna går ju 40 000 km eller mer!
Läs mer
För tonåringarna i huset står inte friluftsliv särskilt högt upp på önskelistan, så därför nappade vi vuxna direkt på idén när de själva föreslog att vi skulle ut och fiska. Efter att ha pratat ihop oss alla fyra kom vi fram till att vi till och med skulle tälta – något vi oftast får göra utan våra barn.
Läs mer
Blekingeleden etapp 13 går mellan Mörtsjöåsen och Älmtasjön. Etappen går längs ett antal större sjöar och mindre vattendrag i ett kuperat landskap med klassisk blandskog.
Läs mer