Efter att jag och Tord hade varit ute i nästan 11 timmar på fredagen för att titta på och fotografera orkidéer hade jag en önskan kvar. Nämligen att få tälta på Öland. Visserligen hade jag gjort det tidigare, men nu hade jag en speciell plats i åtanke. En plats som jag och min före detta kollega Mattias passerade när vi vandrade mellan Byxelkrok och Byrums raukar för två år sedan.
Under några dagar skulle jag och Gunnel, på uppdrag av Destination Läckö-Kinnekulle, prova på en del av Biosfärleden. Vår plan var att inleda med etapp 7 som går mellan Myrbacken och Lugnås. Eftersom vi kom i bil från varsitt håll bestämde vi oss för att mötas i Mariestad och ställa ena bilen vid starten och den andra vid målet.
Mors dag är något vi har firat här i Sverige sedan 1919. Från början var det inte någon kommersiell högtid. Utan helt enkelt en dag då man uppmärksammade sin mamma på olika sätt. Till exempel med kaffe på sängen, blommor eller kort – men framför allt genom att låta henne slippa hushållsarbete en dag om året. För egen del uppskattade jag den fullmatade utomhus-morsdagen som jag fick igår – sista söndagen i maj.
Läs mer
Några gånger i månaden brukar jag och Lars ta med oss lunchen ut i skogen, till havet eller någon annan vacker plats. För det första är det oerhört rogivande att ta en lite längre lunch i sådan miljö. Dessutom ger det enormt mycket energi för resten av dagen att unna sig en utelunch eller utemiddag. För att inte tala om alla gemensamma minnen vi skapar.
Eftersom det var Kristi Himmelsfärdsdag den här veckan sov vi ute redan i onsdags. Men när chansen till ytterligare en utenatt dök upp på lördagen tog vi den givetvis. Vi hade en plats i Svartedalen i åtanke, och vi valde att åka dit. Trots att det är kuperat och blött att gå fram till det – särskilt efter sånt regn som kom under gårdagen.
I ganska exakt ett år har jag längtat efter att få sova i hammock i vårgrön bokskog *. Och min sambo är aldrig svårövertalad när det gäller ute-tid. Så igår kväll åkte vi till bokskogen på Himlabacken här på Orust.
Helgens utenatt blev inte exakt som vi planerade den. Men vi fick en många gånger vackrare tältnatt än vi hade förväntat oss. Eftersom vi både åkte och tittade på ett ställe med mängder av vitsippor och tog en sväng förbi vår bokskog så hann det bli lite sent. Vi valde därför att åka till en av våra favoritplatser i Stigfjordens naturreservat här på Orust – bara en kvarts bilväg hemifrån – och slå upp tältet där.
I fredags tog vi våra ryggsäckar och styrde färden mot grannön Tjörn. Eftersom vi sedan en tid tillbaka infört sova-ute som vårt fredagsmys. Målet för dagen var Björshuvudet, alltså samma område som jag sov i förra helgen. Men den här gången var både sambon och hundarna med. Och jag hade en stilla förhoppning om att kanske, kanske få chansen att se en gullviva medan vi var ute.
Ibland snurrar livet på alldeles för snabbt. Och även att vi försöker tillbringa så mycket tid som möjligt utomhus så är det inte alltid nog. Trots att vi fick ett superhärligt dygn i Nösund kastade sig vardagen över mig när jag kom hem. Så jag föreslag att jag skulle få en helt egen utenatt. I så fall ville jag göra mitt premiärbesök till Björshuvudet.
Min sambo och jag är oftast ute på någon liten tur varje helg. Men vi tycker att det är roligt om även våra tonåringar är med ibland. Vi har en viss förståelse för att de inte uppskattar att sova i tält året om. Därför bokade vi istället Krokestugan, en övernattningsstuga i Herrestadsfjället, under påskhelgen.
När vi började spåna på vad vi skulle göra under påskhelgen kom Lars med ett förslag. Nämligen att gå ut i skogen och bygga ett skydd / vindskydd av granris. Förmodligen föreslog han detta för att det var flera månader sedan vi gjorde något “äventyrligt”. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om det inte var ett diskret sätt för honom att lära mig en del saker som jag är ganska dålig på.
På senaste tiden har Lars och jag övernattat på många fina platser. Den här helgen stod kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat på vår agenda, och jag är glad att vi verkligen kom iväg. För det första var det otroligt vackert runt kåtan. Och för det andra var det lyxigt att sova i en så vindtät och rymlig byggnad. Men nu går jag visst händelserna i förväg – åter till ordningen!
Innan jag flyttade från Småland brukade jag unna mig själv lite fredagslyx varje vecka. Det vill säga att starta helgen med utomhustid. För några veckor sedan bestämde jag och Lars att vi skulle återuppta min tradition och helt enkelt förlägga våra utenätter till fredagarna. Därför bar det av till Boxviks vette på Orust igår eftermiddag.
När jag gjorde mitt medborgarförslag om vindskydd längs Orust Tvärs kollade jag upp vilka vindskydd som fanns i närheten. Det var inte särskilt många, men genom ett tips från Sofia fick jag veta att ett av dem ligger vid Bö tjärn på grannön Tjörn.
När helgen närmade sig växte som vanligt ute-längtan allt starkare. Längtan efter att kunna vara ute längre tid. Och helst även sova ute. Den här gången kände jag att det skulle vara roligt att testa ett helt nytt område. Därför hörde jag av mig till Naturvårdsgruppen (mer info längre ner i inlägget), som jag följt ett tag på Instagram, och bad om tips.