I fredags tog vi våra ryggsäckar och styrde färden mot grannön Tjörn. Eftersom vi sedan en tid tillbaka infört sova-ute som vårt fredagsmys. Målet för dagen var Björshuvudet, alltså samma område som jag sov i förra helgen. Men den här gången var både sambon och hundarna med. Och jag hade en stilla förhoppning om att kanske, kanske få chansen att se en gullviva medan vi var ute.
Ibland snurrar livet på alldeles för snabbt. Och även att vi försöker tillbringa så mycket tid som möjligt utomhus så är det inte alltid nog. Trots att vi fick ett superhärligt dygn i Nösund kastade sig vardagen över mig när jag kom hem. Så jag föreslag att jag skulle få en helt egen utenatt. I så fall ville jag göra mitt premiärbesök till Björshuvudet.
Min sambo och jag är oftast ute på någon liten tur varje helg. Men vi tycker att det är roligt om även våra tonåringar är med ibland. Vi har en viss förståelse för att de inte uppskattar att sova i tält året om. Därför bokade vi istället Krokestugan, en övernattningsstuga i Herrestadsfjället, under påskhelgen.
När vi började spåna på vad vi skulle göra under påskhelgen kom Lars med ett förslag. Nämligen att gå ut i skogen och bygga ett skydd / vindskydd av granris. Förmodligen föreslog han detta för att det var flera månader sedan vi gjorde något “äventyrligt”. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om det inte var ett diskret sätt för honom att lära mig en del saker som jag är ganska dålig på.
På senaste tiden har Lars och jag övernattat på många fina platser. Den här helgen stod kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat på vår agenda, och jag är glad att vi verkligen kom iväg. För det första var det otroligt vackert runt kåtan. Och för det andra var det lyxigt att sova i en så vindtät och rymlig byggnad. Men nu går jag visst händelserna i förväg – åter till ordningen!
Innan jag flyttade från Småland brukade jag unna mig själv lite fredagslyx varje vecka. Det vill säga att starta helgen med utomhustid. För några veckor sedan bestämde jag och Lars att vi skulle återuppta min tradition och helt enkelt förlägga våra utenätter till fredagarna. Därför bar det av till Boxviks vette på Orust igår eftermiddag.
När jag gjorde mitt medborgarförslag om vindskydd längs Orust Tvärs kollade jag upp vilka vindskydd som fanns i närheten. Det var inte särskilt många, men genom ett tips från Sofia fick jag veta att ett av dem ligger vid Bö tjärn på grannön Tjörn.
När helgen närmade sig växte som vanligt ute-längtan allt starkare. Längtan efter att kunna vara ute längre tid. Och helst även sova ute. Den här gången kände jag att det skulle vara roligt att testa ett helt nytt område. Därför hörde jag av mig till Naturvårdsgruppen (mer info längre ner i inlägget), som jag följt ett tag på Instagram, och bad om tips.
Min väninna Sofia ville ge mig något fint eftersom jag fyllt år, och bjöd in mig till ett 50-årsfirande med övernattning under bar himmel. Platsen vi skulle till var hemlig, och maten ville hon också stå för. Det enda jag behövde göra var att packa mina grejer och åka hem till henne igår eftermiddag.
Efter en veckas lugn hemma hos oss var det dags för valpen Balder att följa med oss på sin första utenatt. Eftersom han är så liten kan vi inte gå mer än någon kilometer med honom, så det krävde en viss planering. På grund av min födelsedag, och dotterns sportlov, är jag ledig hela veckan. Jag ville väldigt gärna åka upp till Sotenäs och vandra lite. Valet av sovplats föll på Bollemyrstugan.
I helgen hade vi bokat Kärrestugan i Herrestadsfjället för lite må-bra-tid. Till vår stora glädje meddelade Friluftsfrämjandet att vägen skulle vara körbar – vilket den inte var när vi skulle övernatta i en annan stuga med barnen för några veckor sedan. Därför kunde vi köra ganska nära, och behövde bara dra den tunga pulkan med vedsäckarna i knappt en kilometer.
För några år sedan hade jag aldrig trott att frusna jag skulle säga detta men: Det är verkligen härligt att sova ute på vintern. Det har till och med gått så långt att jag får abstinens om det går några veckor mellan varje övernattningstur.
Min sambo har länge önskat bilder på ett av våra tipi-tält. Vi har i och för sig redan en massa bilder på tälten, men nu var det inte vilka bilder som helst han ville ha. Det var nämligen inte bara tältet som skulle vara med – stjärnor var en precis lika viktig ingrediens.
I ungefär ett år har jag sagt till min sambo att jag skulle vilja sova i grottor på nyår. Vi hade några ganska närliggande grottor i åtanke, men ändrade oss när vi upptäckte de häftiga grottorna på Hunneberg på webben.
Om omständigheterna hade varit annorlunda hade vi förmodligen tillbringat hela julhelgen utomhus. Men som läget är behöver vi ta hänsyn både till andra människor och till vår fysiska hälsa. Därför nöjde vi oss med att fira in julen med en utenatt. Och den blev helt magisk!