Just nu gör flera omständigheter att inte jag och min sambo har möjlighet att vara ute så ofta, länge eller på de sätt vi skulle önska. Därför uppskattade jag hans överraskning till mig idag extra mycket – en middag under tarp.
När jag sitter och skriver detta med höstregnet smattrande mot fönster och tak känns det lite overkligt att tänka tillbaka på vår härligt soliga tur längs Dyröleden i slutet av juli.
Under min höstlovsledighet förra veckan passade vi på att åka till Rammdalens naturreservat i Risveden. Jag hade varit där en gång i somras, men för min sambo var det första besöket. Dels ville han också se Rammsjön och bergen runt, men främst ville vi leta reda på Skäddas grotta som jag inte lyckades hitta förra gången.
I våras guidade Sofia mig längs kulturstigarna Husebyleden och Svens Altare här på Orust. I morse fick jag en så stark längtan efter bokskog att jag bestämde mig för att åka tillbaka dit och njuta av hösten och bokarna i Uggletofta. Numera (sedan jag flyttat till Orust) tar bilfärden dit runt 20 minuter.
Idag kände jag att jag ville ut till Säby kile på Tjörn och gå hela Säbyleden, för det hann jag inte med när jag var där med min sambo förra hösten. Leden passerar tre naturreservat: Säby kile, Breviks kile och Toftenäs.
Förra helgen träffade jag Linda för första gången sedan min flytt från Småland, och vi valde att ge oss ut till Härmanö strax utanför Orust (min nya hemkommun och hemö). På Lindas önskelista stod nämligen hav och klippor.
Jag hade bara varit i Tivedens nationalpark en enda gång innan jag fick chansen att besöka den igen i helgen. Vid mitt första besök, hösten 2018, hade jag och mitt sällskap varit helt ensamma både på parkeringen och i parken, så jag hade väldigt höga förväntningar, även att jag förstod att det inte skulle vara lika folktomt den här gången.
I våras gick jag och min sambo en kortare led (6,7 km) i Vättlefjäll naturreservat som utgår från Skrapekärr, Ale kommun. Den gången regnade det och jag ville väldigt gärna se vackra Stora Björsjön även i sol. Därför åkte jag dit för en morgonpromenad igår – en dag då det skulle bli 27 grader varmt och soligt hela dagen.
Ramsvikslandet har varit ett av mina dröm-vandringsmål det senaste året, och igår fick jag äntligen uppleva det. Sofia tog med mig dit på en dagstur – utan hundar och utan barn – så jag släppte allt, tog in omgivningen och bara njöt.
Risveden med sina 11 naturreservat är verkligen en pärla. Idag besökte vi det lilla reservatet Bergsjön som gränsar till Slereboåns dalgång som vi redan hunnit besöka två gånger. Tanken var att vi skulle ta en träningstur i lite högre tempo – men så blev det inte riktigt.
Läs mer
För två veckor sedan besökte vi Slereboån (naturreservatet Slereboåns dalgång) för första gången. Jag älskar att utforska nya platser – men lika mycket att återvända till ställen jag tycker om. Ännu roligare blir det om jag dessutom får visa dem för människor jag tycker om.
Den lilla utflykt vi gjorde till Risveden i förrgår väckte vår nyfikenhet, så igår åkte jag och min sambo tillbaka dit för att utforska stigen som går runt hela Stora Kroksjön.
Efter min flytt från Småland för 4 veckor sedan fick jag äntligen träffa min yngsta syster och hennes barn igår. Högt på deras önskelista var (till min stora lycka) att få se typiska “västkustklippor” så vi åkte raka spåret till lättillgängliga Marstrand.
Idag begav vi oss till Risveden i norra delen av kommunen (Ale) igen – denna gång för att leta upp vattenfallet i naturreservatet Slereboåns dalgång. Vattenfallet såg vi i foldern om Risveden när vi vandrade och sov över i ett annat av de 11 naturreservat som Risveden består av – Risvedens vildmark – förra veckan.
Förra veckan var det riktig sommarhetta. Då brukar jag försöka gå lite längre med hundarna innan det börjar bli för varmt på morgonen. En dag planerade jag att utgå från Dammekärr, ta genvägen över till sjön Lysevattnet i Vättlefjälls naturreservat, och därifrån följa Vättlefjällsleden tillbaka till Dammekärr.