Förra veckan var det riktig sommarhetta. Då brukar jag försöka gå lite längre med hundarna innan det börjar bli för varmt på morgonen. En dag planerade jag att utgå från Dammekärr, ta genvägen över till sjön Lysevattnet i Vättlefjälls naturreservat, och därifrån följa Vättlefjällsleden tillbaka till Dammekärr.
Efter flytten tyckte vi att vi var värda ett utedygn och bestämde oss för vandra i naturreservatet Risvedens vildmark i min nya hemkommun Ale.
Idag passade vi på att göra en liten familjeutflykt till Björsjöbacka, i Vättlefjäll naturreservat, på eftermiddagen. Temperaturen har varit närmare 30 grader varje dag sedan vi flyttade hit i lördags, men äntligen sjönk den ner till bara 23.
I morse bestämde jag mig för att pröva Hållsdammsleden som ligger i mitt nya hemomkring. Vid ett tidigare tillfälle när jag varit här över helgen har jag gått Mettjärnsleden som till stora delar sammanfaller med Hållsdammsleden, men jag var nyfiken på den återstående delen.
Läs mer
Brantefall ligger i min grannkommun Ydre och är namnet på en plats där en bäck forsar ner över en bred berghäll. Jag hade sett bilder därifrån, så när Mari frågade om jag ville följa med henne var jag inte sen att följa med.
Ibland gör de oplanerade turerna starkast intryck – som till exempel mitt besök på Vassviksberget i grannkommunen häromdagen. En av fördelarna med såna spontana besök är att man inte har den minsta förväntan på platsen innan man kommer dit – och alltså inte kan bli besviken.
Skurugata, Skrôle hie och Hulegata är några raviner i Eksjö kommun som jag är förtjust i. Jag har flera gånger snuddat vid tanken att även besöka Korphålorna i grannkommunen Ydre, men det har inte blivit av. Förrän häromdagen när Mari och jag passerade Svinhult i ett annat ärende. Vi kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att svänga av vid skylten “Naturreservat Korphålorna, 3 km”.
Skuruhatt, och utsikten från dess topp, är förmodligen en av Eksjös mest kända vyer. Hur många gånger jag har varit där har jag ingen aning om, men det är många. Utflykter med släkt och vänner då vi kanske även passat på att gå genom ravinen Skurugata i samma naturreservat. Efter-jobbet-korvgrillning med dottern och hennes kompisar. Motionsrundor med hundarna i den storslagna miljön. Vandring längs höglandsleden som passerar denna utsiktspunkt.
Läs mer
Skurugata naturreservat utanför min hemstad Eksjö är ett av de reservat jag har besökt flest gånger. Det är lätt att ta det man har inpå knuten för givet, så igår försökte jag att verkligen se den spektakulära skuran som om det vore första gången jag var där.
Läs mer
Nyårslöftet en utenatt i månaden / Maj: Härmanö med Spexa
Längtan ut är bitterljuv… Men när det äntligen är dags är det bara det ljuva kvar <3
Läs mer
Blekingeleden är väl värd att vandra om man kan stå ut med att vårt brutna landskap inte kan innehålla vildmark hela vägen utan man får variation av småstigar, breda stigar, skogsbilvägar, grusvägar och asfalt. Många mindre byar och orter passeras. Är man bara intresserad av att gå kortare etapper är de tre första samt etappen Järnavik – Ronneby de finaste i mitt tycke.
Precis i början av etapp 14 har någon skojat till det och satt en liten skylt med cykelled. Möjligen kan du med stort besvär leda din cykel men inget annat. Brant och stenigt med rötter helt omöjligt även för ett proffs på mountianbike. Någon har haft sinne för humor. Jag såg heller inga däckspår vilket […]
Vid 05-tiden vaknade vi i vindskyddet taggade för en ny dag längs Sevedeleden, som redan dag 1 (27 km) överraskat oss med sin Tiveden-känsla. Vädret var bättre än dagen innan, men vi hade sett i SMHI:s app att det skulle bli regn från klockan 14, så vi ville komma iväg så fort som möjligt.
Läs mer
För ungefär ett år sedan såg Linda och jag skyltar som pekade ut Sevedeleden när vi var och hälsade på Sveriges äldsta ek (Kvilleken / Rumskullaeken – länk till blogginlägg från 2019). Vi bestämde oss för att gå den 50 kilometer långa rundleden, och nu, nästan ett år senare, blev det äntligen av.
Läs mer
Först och främst kanske man skulle definiera, vad en långfärdsvandring är? Det är naturligtvis väldigt individuellt. En del tycker att 50 km är långt andra tycker att 500 km är långvandring. Det finns ingen uttalad gräns för vad som räknas som långt, det är verkligen personligt och upp till var och en att bedöma. Jag tycker att om man går längs ex en led under flera dagar och går många kilometer om dagen så kan man visst räkna det som långvandring. Det behöver inte vara jättelångt. Tänk det ur ett barns perspektiv. Då kan 1,5 km vara riktigt långt. Världsvandrare å andra sidan finns det flera stycken av och det personerna går ju 40 000 km eller mer!
Läs mer