Precis som förra helgen blev det en tur till Svartedalen denna helg för att utforska området vidare. Till skillnad mot sist då jag gick ensam hade jag sällskap av Helena. Och vi sov i vindskydd istället för tält. Sjön som vi utgick från var Korsvatten. Faktiskt inte särskilt långt från sjöarna jag gick runt sist.
Läs mer
Om du älskar Svartedalen, men inte har möjlighet att gå en längre tur, kan jag verkligen rekommendera stigen runt Översjön. Första gången jag gick där var igår, och jag blev verkligen stormförtjust.
Läs mer
Innan jag flyttade till Orust hade jag en del fördomar om pilgrimsleder. Till exempel trodde jag att de enbart går längs vägar, och att det inte är någon naturupplevelse att gå dem. Tack vare att jag stött på delar av Pilgrimsleden Orust under mitt år här har jag insett att jag hade fel. Pilgrimsleder kan gå längs skogsstigar och i krävande terräng. De kan också bjuda på stora naturupplevelser. Men tyvärr gjorde inte etappen mellan Torp kyrka och Röra kyrka det.
Läs mer
Visst kan hösten vara vacker, säger en del, de dagar som solen lyser upp höstlöven. Och menar med detta att hösten inte är vacker de övriga dagarna. Men personligen tycker jag att hösten är en av de mest fantastiska årstiderna. När kan man annars få se landskapet runt sig inbäddat i dimma en hel dag? Som häromdagen när jag gick sträckan Myckleby-Torp på Pilgrimsleden Orust.
Läs mer
Även att jag inte är en pilgrimsvandrare så är min plan att gå hela Pilgrimsleden Orust. Kanske inte i ett svep – till att börja med i alla fall – men etapp för etapp. Jag tycker ju om att utforska det jag har i mitt hemomkring. Så att pröva på denna led, som passerar så nära som 800 meter från vårt hus, känns naturligt.
Ranebo naturreservat ligger i min grannkommun Stenungsund och är ett ställe för dig som gillar gammal skog och som uppskattar att den får ligga kvar som den faller. Inne i naturreservatet finns flera vandringsstigar. Området är kuperat och det tar relativt lång tid att gå runt även att stigarna är tydliga.
Eftersom jag är före detta Eksjöbo känner jag till Filmbyn Småland i Mariannelund. Men det förvånar mig att det är så många andra som inte gör det. Detta museum över Astrid Lindgrens filmer ligger inte särskilt långt från det mer kända Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby.
Läs mer
Nu är det några år sedan jag var på Filmbyn Småland senast. Mycket var sig likt när jag var där häromdagen med syster, syskonbarn och mamma. Men en supertrevlig nyhet som kommit sedan jag flyttade från Eksjö är sju sagolika utflykter. Dessa börjar och slutar precis utanför Filmbyn i Mariannelund.
Läs mer
Vilken vacker oas den är – Herrgårdsparken i Mariannelund. Trots att den ligger mitt i skogen så är den i stort sett belägen inne i samhället. Detta är en fantastisk plats som jag väldigt gärna ville visa för min syster och hennes barn när vi sågs i helgen.
Läs mer
Filmbyn Småland har skapat vad de kallar ”sju sagolika utflykter” i anslutning till utställningen i Mariannelund. När jag var där i helgen tog jag med syskonbarnen (och deras mamma och mormor) på utflykt nummer 5. Den innebar uppdraget att ta reda på vilken sjö i Mariannelund som har klarast vatten.
Läs mer
Filmbyn Småland har skapat sju sagolika utflykter i anslutning till utställningen i Mariannelund. Den första av dem heter ”världens starkaste”. Självklart tänker jag direkt på Pippi Långstrump när jag ser det. Utflykten leder till något så konstigt som Runkestenen.
Precis som ordspråket säger så finns det inget dåligt väder. Däremot finns det aktiviteter som lämpar sig bättre och sämre vid olika väder. Vilket jag lärde mig av dagens lite överambitiösa plan.
Eftersom vi inte har så många långa vandringsleder på Orust så har jag tänkt att jag ska gå dem i sin helhet. Nu har turen kommit till pilgrimsleden Orust och jag hade tänkt gå del 2, Morlanda kyrka till Nösunds kapell idag. Sträckan är 19 kilometer, men jag hade även tänkt göra en avstickare till kyrkan i Hälleviksstrand.
Något som i alla fall jag förknippar med Norge är vattenfall. Och jag hade läst att i Utladalen, som för övrigt är Europas djupaste dal, finns Vettisfossen. Vilket är Norges högsta oreglerade vattenfall med en fallhöjd på hela 275 meter.
Den tredje dagen vaknade vi upp i tältet i Koldedøla. Vindarna var riktigt isande kalla. Vi gjorde snabbt morgontoaletten och fotade de sagolika molnen som slingrade sig runt bergen omkring oss. Sedan åt vi en snabb frukost.
När vi vaknade efter vår första tältnatt i Norge konstaterade vi att det blåste rejält i dalen där sjön Kvitevatnet ligger. Därmed konstaterade vi snabbt att det var ytterst olämpligt att göra en toppbestigning i området denna dag. Särskilt som tanken var att Lars skulle gått själv eftersom jag är så höjdrädd. Istället gjorde vi om planen och bestämde oss för att gå tillsammans vidare mot Skogadalsbøen. Vi visste inte då att vi skulle hamna på ett helt annat ställe: Koldedalsvatnet.
