Jag brukar aldrig vara rädd när jag sover ute, men förra natten var faktiskt riktigt obehaglig. Men då var det inte ensamheten som störde mig – jag var rädd att tältet skulle blåsa iväg.
Läs mer
Hemomkringvandring
Var inte hemmablind! SE det du har runt dig! Hemomkringvandring är en annorlunda vandringsblogg där du får lokala vandringstips om vandringsmöjligheter i mina och övriga skribenters egna hemtrakter.
Nu är det några år sedan jag var på Filmbyn Småland senast. Mycket var sig likt när jag var där häromdagen med syster, syskonbarn och mamma. Men en supertrevlig nyhet som kommit sedan jag flyttade från Eksjö är sju sagolika utflykter. Dessa börjar och slutar precis utanför Filmbyn i Mariannelund.
Läs mer
Vilken vacker oas den är – Herrgårdsparken i Mariannelund. Trots att den ligger mitt i skogen så är den i stort sett belägen inne i samhället. Detta är en fantastisk plats som jag väldigt gärna ville visa för min syster och hennes barn när vi sågs i helgen.
Läs mer
Filmbyn Småland har skapat vad de kallar ”sju sagolika utflykter” i anslutning till utställningen i Mariannelund. När jag var där i helgen tog jag med syskonbarnen (och deras mamma och mormor) på utflykt nummer 5. Den innebar uppdraget att ta reda på vilken sjö i Mariannelund som har klarast vatten.
Läs mer
Filmbyn Småland har skapat sju sagolika utflykter i anslutning till utställningen i Mariannelund. Den första av dem heter ”världens starkaste”. Självklart tänker jag direkt på Pippi Långstrump när jag ser det. Utflykten leder till något så konstigt som Runkestenen.
Precis som ordspråket säger så finns det inget dåligt väder. Däremot finns det aktiviteter som lämpar sig bättre och sämre vid olika väder. Vilket jag lärde mig av dagens lite överambitiösa plan.
Eftersom vi inte har så många långa vandringsleder på Orust så har jag tänkt att jag ska gå dem i sin helhet. Nu har turen kommit till pilgrimsleden Orust och jag hade tänkt gå del 2, Morlanda kyrka till Nösunds kapell idag. Sträckan är 19 kilometer, men jag hade även tänkt göra en avstickare till kyrkan i Hälleviksstrand.
Jag älskar min familj, och att spendera tid med dem. Men i hektiska perioder har jag ett ganska stort behov av egentid. Igår sa jag till Lars att jag gärna ville sova ute och göra något på egen hand. Då erbjöd han sig direkt att ta hand om hundarna och vara hemma med tonåringarna.
Något som i alla fall jag förknippar med Norge är vattenfall. Och jag hade läst att i Utladalen, som för övrigt är Europas djupaste dal, finns Vettisfossen. Vilket är Norges högsta oreglerade vattenfall med en fallhöjd på hela 275 meter.
Den tredje dagen vaknade vi upp i tältet i Koldedøla. Vindarna var riktigt isande kalla. Vi gjorde snabbt morgontoaletten och fotade de sagolika molnen som slingrade sig runt bergen omkring oss. Sedan åt vi en snabb frukost.
När vi vaknade efter vår första tältnatt i Norge konstaterade vi att det blåste rejält i dalen där sjön Kvitevatnet ligger. Därmed konstaterade vi snabbt att det var ytterst olämpligt att göra en toppbestigning i området denna dag. Särskilt som tanken var att Lars skulle gått själv eftersom jag är så höjdrädd. Istället gjorde vi om planen och bestämde oss för att gå tillsammans vidare mot Skogadalsbøen. Vi visste inte då att vi skulle hamna på ett helt annat ställe: Koldedalsvatnet.
Planen för vår första vandringsdag var att gå från Fondsbu mot Skogadalsbøen via Sløtafjellet – en sträcka på runt 23 kilometer. Vad vi inte visste då, eftersom vi bara tittat på kartan, var att denna tur är markerad som ”ekstra krevende” hos Ut.no. Däremot hade vi sett att turen skulle ta runt 8 timmar att gå. Eftersom vi inte parkerat bilen vid Fondsbu förrän strax efter klockan 15 planerade vi en övernattning vid Uradalsvatnet.
På grund av hälsoskäl ställde jag och Lars in vårt sova-ute-fredagsmys den här veckan. Men på lördagen kände i alla fall jag mig pigg nog att ta mig ut. Först och främst så längtade jag efter att få sova ute igen (trots utenatt tidigare i veckan). Men jag ville även vandra – så jag letade efter en lämplig rundslinga och valde Skarsjöleden i Ljungskile.
Sedan länge har jag och en väninna, låt oss kalla henne O, planerat att tälta tillsammans. Som tältplats föreslog jag en av mina favoritplatser, sjön Lysevattnet i Hjärtum. När jag såg på väderleksprognosen för veckan blev jag eld och lågor. SMHI utlovade solsken flera dagar i rad, så jag frågade direkt om någon av kvällarna passade henne.
Ibland är det lätt att dagar och kvällar bara rinner iväg. Att den lediga tiden på arbetsdagarna blir till slentrian. Så kände jag tidigare i veckan, så i onsdags frågade jag Lars om han ville följa med på en mitt-i-veckan-tur med övernattning. Till min glädje ville han det (jag hade gått ut själv annars, men det är mysigt med sällskap).
Efter förra helgens fredagsmys, som vi fick avnjuta i regn och åska, blev vi glada över helgens väderleksprognos. Enligt SMHI skulle det nämligen vara sol hela eftermiddagen igår, och dessutom vara klart hela natten och idag. Vi bestämde oss för att åka till en favorit i repris: Gårdsjön i grannkommunen Stenungsund.
