Jag hade fått tips från Lisbeth på Nösundsgården om lite olika vandringsleder. I morse prövade jag och hunden Wilma en av dem – Hjortsbackenleden. Leden är 7,5 kilometer lång, men jag valde att även göra några små avstickare. Därför blev det ungefär en mil för oss att gå.
Hemomkringvandring
Var inte hemmablind! SE det du har runt dig! Hemomkringvandring är en annorlunda vandringsblogg där du får lokala vandringstips om vandringsmöjligheter i mina och övriga skribenters egna hemtrakter.
Så här i covid-tider kan det vara rätt svårt att ses när man har några timmar mellan sig. Men idag fick jag en liten släktträff då två av mina systrar och tre syskonbarn kom till Orust för att spendera dagen med oss.
Min väninna Sofia ville ge mig något fint eftersom jag fyllt år, och bjöd in mig till ett 50-årsfirande med övernattning under bar himmel. Platsen vi skulle till var hemlig, och maten ville hon också stå för. Det enda jag behövde göra var att packa mina grejer och åka hem till henne igår eftermiddag.
Etapp 19 av kuststigen som går mellan Anneröd och Bovallstrand är en av de kortaste med sina 6 kilometer. Men med tanke på hur mycket man får på denna sträcka måste jag säga att det ändå är en av de “större”. Omgivningen var vacker, men kuperad. Och i motsats till den senaste etappen vi prövade, som i stort sett enbart gick längs väg, gick vi nu nästan uteslutande på skogsstigar.
Efter en veckas lugn hemma hos oss var det dags för valpen Balder att följa med oss på sin första utenatt. Eftersom han är så liten kan vi inte gå mer än någon kilometer med honom, så det krävde en viss planering. På grund av min födelsedag, och dotterns sportlov, är jag ledig hela veckan. Jag ville väldigt gärna åka upp till Sotenäs och vandra lite. Valet av sovplats föll på Bollemyrstugan.
Igår var det dags för mig att gå ytterligare en sträcka av Kuststigen. Den här gången valde jag etapp 5 som går mellan Ljungskile och Kolhättans färjeläge, men jag gick den i motsatt riktning eftersom jag har så nära ner till färjan.
Igår fick vi med hela familjen, inklusive vår lilla malamute-valp som flyttade hem till oss i helgen, på en alla hjärtans dag-utflykt. Det är alltid roligt när familjen gör saker tillsammans. Och extra roligt när vädrets makter dessutom står på vår sida.
Jag tycker det är härligt när hela familjen gör saker tillsammans. Förutsatt att alla tycker att aktiviteten vi utför är rolig förstås. Det är inte alltid lätt att behaga tonåringarna, men den här veckan fick jag god hjälp av den otroliga vintern vi fått här på västkusten. Den gav oss nämligen möjligheten att åka skridskor i sagolikt vinterlandskap.
Jag har en viss förkärlek för gamla platser. Runstenar, domarringar, gamla byggnader. Spår av dem som levt före oss. Ett flertal gånger har jag snubblat över bilder på sjöbodarna i Valsäng på grannön Tjörn och tänkt att jag måste åka dit. Igår tog jag mig äntligen i kragen.
I helgen hade vi bokat Kärrestugan i Herrestadsfjället för lite må-bra-tid. Till vår stora glädje meddelade Friluftsfrämjandet att vägen skulle vara körbar – vilket den inte var när vi skulle övernatta i en annan stuga med barnen för några veckor sedan. Därför kunde vi köra ganska nära, och behövde bara dra den tunga pulkan med vedsäckarna i knappt en kilometer.
En av de första platserna jag besökte efter min flytt till Orust i höstas var det lilla Svanviks kile naturreservat som ligger i Stigfjorden. Den gången var det min väninna Sofia som guidade mig och jag är oerhört tacksam för att hon tog med mig dit. Efter det första besöket i naturreservaet har det blivit många fler. Några helt på egen hand, andra med hundarna, enbart sambon eller med hela familjen. Nu senast fick vi tillfälle att njuta av Svanviks kile i vinterskrud.
Läs mer
Vi som bor här på Orust får varje onsdag ST-tidningen i brevlådan. Den är full av nyheter och information som rör oss som bor i Stenungsund, på Tjörn eller på Orust, och den har varit väldigt bra för mig som är nyinflyttad. Den här veckan innehöll ST-tidningen bland annat en artikel om mitt medborgarförslag om vindskydd längs vandringsleden Orust Tvärs / Kuststigen.
Förra helgen gick jag etapp 8 av Kuststigen mellan Malö strömmar och Göksäter. Nu i helgen var det dags igen, och min sambo var snäll och och körde mig till punkten i Göksäter där han hämtade mig och hunden Wilma efter förra delsträckan. Den här gången skulle vi gå från Göksäter till Hoga, en sträcka av 11 kilometer.
För några år sedan hade jag aldrig trott att frusna jag skulle säga detta men: Det är verkligen härligt att sova ute på vintern. Det har till och med gått så långt att jag får abstinens om det går några veckor mellan varje övernattningstur.
Som du kanske vet är jag en stor blomälskare. En riktig blomnörd till och med, även att jag bara är amatör bland alla rutinerade botaniker. När jag såg för ett tag sedan att Svenska Botaniska Föreningen har initierat en omröstning för att ta fram Sveriges nationalblomma blev jag eld och lågor. Att vi har landskapsblommor är allmänt känt (till och med barn brukar veta vad de har för landskapsblomma, och vara stolta över den) men vi saknar en officiell nationalblomma.