Något som i alla fall jag förknippar med Norge är vattenfall. Och jag hade läst att i Utladalen, som för övrigt är Europas djupaste dal, finns Vettisfossen. Vilket är Norges högsta oreglerade vattenfall med en fallhöjd på hela 275 meter.
Hemomkringvandring
Var inte hemmablind! SE det du har runt dig! Hemomkringvandring är en annorlunda vandringsblogg där du får lokala vandringstips om vandringsmöjligheter i mina och övriga skribenters egna hemtrakter.
Den tredje dagen vaknade vi upp i tältet i Koldedøla. Vindarna var riktigt isande kalla. Vi gjorde snabbt morgontoaletten och fotade de sagolika molnen som slingrade sig runt bergen omkring oss. Sedan åt vi en snabb frukost.
När vi vaknade efter vår första tältnatt i Norge konstaterade vi att det blåste rejält i dalen där sjön Kvitevatnet ligger. Därmed konstaterade vi snabbt att det var ytterst olämpligt att göra en toppbestigning i området denna dag. Särskilt som tanken var att Lars skulle gått själv eftersom jag är så höjdrädd. Istället gjorde vi om planen och bestämde oss för att gå tillsammans vidare mot Skogadalsbøen. Vi visste inte då att vi skulle hamna på ett helt annat ställe: Koldedalsvatnet.
Planen för vår första vandringsdag var att gå från Fondsbu mot Skogadalsbøen via Sløtafjellet – en sträcka på runt 23 kilometer. Vad vi inte visste då, eftersom vi bara tittat på kartan, var att denna tur är markerad som “ekstra krevende” hos Ut.no. Däremot hade vi sett att turen skulle ta runt 8 timmar att gå. Eftersom vi inte parkerat bilen vid Fondsbu förrän strax efter klockan 15 planerade vi en övernattning vid Uradalsvatnet.
På grund av hälsoskäl ställde jag och Lars in vårt sova-ute-fredagsmys den här veckan. Men på lördagen kände i alla fall jag mig pigg nog att ta mig ut. Först och främst så längtade jag efter att få sova ute igen (trots utenatt tidigare i veckan). Men jag ville även vandra – så jag letade efter en lämplig rundslinga och valde Skarsjöleden i Ljungskile.
Sedan länge har jag och en väninna, låt oss kalla henne O, planerat att tälta tillsammans. Som tältplats föreslog jag en av mina favoritplatser, sjön Lysevattnet i Hjärtum. När jag såg på väderleksprognosen för veckan blev jag eld och lågor. SMHI utlovade solsken flera dagar i rad, så jag frågade direkt om någon av kvällarna passade henne.
Ibland är det lätt att dagar och kvällar bara rinner iväg. Att den lediga tiden på arbetsdagarna blir till slentrian. Så kände jag tidigare i veckan, så i onsdags frågade jag Lars om han ville följa med på en mitt-i-veckan-tur med övernattning. Till min glädje ville han det (jag hade gått ut själv annars, men det är mysigt med sällskap).
Efter förra helgens fredagsmys, som vi fick avnjuta i regn och åska, blev vi glada över helgens väderleksprognos. Enligt SMHI skulle det nämligen vara sol hela eftermiddagen igår, och dessutom vara klart hela natten och idag. Vi bestämde oss för att åka till en favorit i repris: Gårdsjön i grannkommunen Stenungsund.
Jag har många gånger tänkt att jag ska gå Bohusledens etapp 9 som går genom Svartedalens mossiga sagoskog. Men jag har dragit mig lite för att göra det, på grund av att just Svartedalen är ett så oerhört populärt område med mycket folk. Men när Helena skulle dit i söndags bestämde jag mig ändå för att följa med. Och det är jag oerhört glad över.
På grund av sjukdom och sjukhusvistelser (min sambo Lars) har vi inte kunnat sova ute så mycket som vi velat. Och vår tradition med sova-ute-fredagsmys kom helt av sig i början av sommaren. Men nu blev det äntligen av igen, och vi begav oss till Stora Kroksjöns naturreservat i Risveden.
Redan tidigare har jag nämnt det, men jag gör det igen. Vill du se naturen genom nya ögon – ta med dig ett barn till världens bästa lekplats! Om detta stämmer borde jag vara som barn på nytt. Jag hade nämligen med mig tre mindre barn ut några dagar den här veckan.
Under några dagar har min syster och hennes tre barn hälsat på oss här på Orust. Jag kände att det skulle vara roligt att hitta på något som de inte gjort innan. Och precis då tipsade Slussens Pensionat på sitt instagramkonto om kamelridning.se. Visserligen har jag kört förbi kamel-skylten i Myckleby (cirka en mil ifrån oss) vid några tillfällen. Men jag har inte kommit till skott med att kontakta dem – förrän nu.
På grund av alla vårdbesök och sjukhusvistelser har sommaren inte alls blivit riktigt som vi hade tänkt oss. Framför allt har det inte blivit särskilt många utenätter. Vi brukar ju sova ute varje vecka, men har inte kunnat på grund av infektionsrisken i operationssåret. Igår bestämde vi oss i alla fall för att det var dags för en enkel vindskyddsnatt.
Oftast är jag ute för att njuta av naturen. För att se allt det vackra som finns omkring mig. Men under gårdagens personliga lilla utmaning – att gå hela leden Orust Tvärs på en dag – var mitt fokus mest på att försöka hålla ett lite högre tempo än när jag fotar blommor. Och att faktiskt klara av sträckan på 45 kilometer.
Sista morgonen i Funäsfjällen valde jag att stiga upp medan de andra sov. På grund av att jag ville ta en närmare titt på Anderssjöåfallet åkte jag till Tänndalen, 14 kilometer från Fjällkällan där vi bodde. Och eftersom Balder är en väldigt aktiv hund fick han göra mig sällskap.
