Flugtrumpet, sarracenia purpurea, hade jag aldrig hört talas om förrän en av mina kompisar skickade en länk till ett Facebook-inlägg för ungefär 10 dagar sedan. Växten på bilderna såg fantastiskt spännande ut, så jag kontaktade den som gjort inlägget och fick vägbeskrivning – i utbyte mot koordinater till ett orkidéställe här runt Eksjö.
Kvänsås bokar är nog den minsta bokskog jag har sett – men den är min, höll jag på att säga. Jag äger visserligen inte marken, men den ligger i alla fall i mitt hemomkring, bara några kilometer utanför Eksjö. Bokskogen är både en av de nordligaste och en av de högst belägna bokskogarna i landet, där den ligger på en kulle 264 meter över havet.
Ramslök – allium ursinum – är en växt som jag inte har stött på så många gånger. Egentligen har jag bara upplevt de heltäckande gröna och väldoftande mattorna när jag varit på Omberg, så jag har trott att det inte funnits ramslök på småländska höglandet. Men för bara några veckor sedan guidade Tord mig till ett hemligt ställe i vårt “hemomkring”.
Skuruhatt, och utsikten från dess topp, är förmodligen en av Eksjös mest kända vyer. Hur många gånger jag har varit där har jag ingen aning om, men det är många. Utflykter med släkt och vänner då vi kanske även passat på att gå genom ravinen Skurugata i samma naturreservat. Efter-jobbet-korvgrillning med dottern och hennes kompisar. Motionsrundor med hundarna i den storslagna miljön. Vandring längs höglandsleden som passerar denna utsiktspunkt.
Läs mer
Skurugata naturreservat utanför min hemstad Eksjö är ett av de reservat jag har besökt flest gånger. Det är lätt att ta det man har inpå knuten för givet, så igår försökte jag att verkligen se den spektakulära skuran som om det vore första gången jag var där.
Läs mer
Rödblära är inte någon blomma som jag har haft någon särskild “relation” till, men igår fick vi ordentlig kontakt. Redan på väg till jobbet såg jag något rosa i en vägslänt och bestämde mig för att stanna på hemvägen och titta lite närmare på vad det kunde vara för färgsprakande skönheter som stod där.
Läs mer
Morgonstund har guld i mund, brukar man säga, och vissa dagar känns det som om det stämmer extra bra. Till exempel en sån här morgon när solen sakta stiger och låter sina första strålar skina genom dansande morgondis över en skogstjärn. De enda ljud som hörs är fåglarnas morgonkonsert.
Läs mer
Vid 05-tiden vaknade vi i vindskyddet taggade för en ny dag längs Sevedeleden, som redan dag 1 (27 km) överraskat oss med sin Tiveden-känsla. Vädret var bättre än dagen innan, men vi hade sett i SMHI:s app att det skulle bli regn från klockan 14, så vi ville komma iväg så fort som möjligt.
Läs mer
För ungefär ett år sedan såg Linda och jag skyltar som pekade ut Sevedeleden när vi var och hälsade på Sveriges äldsta ek (Kvilleken / Rumskullaeken – länk till blogginlägg från 2019). Vi bestämde oss för att gå den 50 kilometer långa rundleden, och nu, nästan ett år senare, blev det äntligen av.
Läs mer
Jag och en vän fick tips om en vacker runda på norra delen av Billingeleden. Som namnet lyder går denna led på ett av traktens platåberg med namnet Billingen. Vi tog oss mot naturreservatet Lycke-Lilla höjen för att starta vår vandring där.
Läs mer
När jag kom hem från jobbet igår var det så varmt att jag kunde gå utan jacka. Tydligen ingav det mig så starka vårkänslor att jag kände att jag bara måste ut och leta efter rosling (Andromeda polifolia). Det kunde ju finnas någon någonstans – och då ville jag absolut inte missa den!
Läs mer
Vätteros är en väldigt speciell växt som jag i vanliga fall bara ser några enstaka exemplar av varje vår. Till skillnad från i år då jag fick se hundratals av dessa rosa kott-liknande växter trängas med varandra.
Läs mer
Glad påsk önskar jag dig! Efter en vädermässigt annorlunda vinter, och några månader som präglats av pandemin corona. behöver nog de flesta av oss lite extra ledighet. Jag hoppas att du har möjlighet att vara ute så mycket som möjligt nu under påskhelgen – och kanske ägna dig åt lite hemomkringvandring?
Läs mer
Hulegata – en okänd ravin i Bruzaholm utanför Eksjö. Det finns inga skyltar som visar var ravinen finns. Det finns heller inga stigar som leder igenom den. Men jag hade turen att få upptäcka Hulegata igår med guiden som känner till den bäst – självaste markägaren.
Läs mer
“I helgen ska vi åka och titta på en hällristning”, sa Tord. “Hällristning? Såna finns det väl inga på småländska höglandet?”, frågade jag. Fast det gjorde det – även att de var begravda under ett tjockt lager med mossa.
Läs mer