Eftersom jag är före detta Eksjöbo känner jag till Filmbyn Småland i Mariannelund. Men det förvånar mig att det är så många andra som inte gör det. Detta museum över Astrid Lindgrens filmer ligger inte särskilt långt från det mer kända Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby.
Läs mer
Nu är det några år sedan jag var på Filmbyn Småland senast. Mycket var sig likt när jag var där häromdagen med syster, syskonbarn och mamma. Men en supertrevlig nyhet som kommit sedan jag flyttade från Eksjö är sju sagolika utflykter. Dessa börjar och slutar precis utanför Filmbyn i Mariannelund.
Läs mer
Vilken vacker oas den är – Herrgårdsparken i Mariannelund. Trots att den ligger mitt i skogen så är den i stort sett belägen inne i samhället. Detta är en fantastisk plats som jag väldigt gärna ville visa för min syster och hennes barn när vi sågs i helgen.
Läs mer
Filmbyn Småland har skapat vad de kallar ”sju sagolika utflykter” i anslutning till utställningen i Mariannelund. När jag var där i helgen tog jag med syskonbarnen (och deras mamma och mormor) på utflykt nummer 5. Den innebar uppdraget att ta reda på vilken sjö i Mariannelund som har klarast vatten.
Läs mer
Filmbyn Småland har skapat sju sagolika utflykter i anslutning till utställningen i Mariannelund. Den första av dem heter ”världens starkaste”. Självklart tänker jag direkt på Pippi Långstrump när jag ser det. Utflykten leder till något så konstigt som Runkestenen.
När vi började spåna på vad vi skulle göra under påskhelgen kom Lars med ett förslag. Nämligen att gå ut i skogen och bygga ett skydd / vindskydd av granris. Förmodligen föreslog han detta för att det var flera månader sedan vi gjorde något ”äventyrligt”. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om det inte var ett diskret sätt för honom att lära mig en del saker som jag är ganska dålig på.
Flugtrumpet, sarracenia purpurea, hade jag aldrig hört talas om förrän en av mina kompisar skickade en länk till ett Facebook-inlägg för ungefär 10 dagar sedan. Växten på bilderna såg fantastiskt spännande ut, så jag kontaktade den som gjort inlägget och fick vägbeskrivning – i utbyte mot koordinater till ett orkidéställe här runt Eksjö.
Kvänsås bokar är nog den minsta bokskog jag har sett – men den är min, höll jag på att säga. Jag äger visserligen inte marken, men den ligger i alla fall i mitt hemomkring, bara några kilometer utanför Eksjö. Bokskogen är både en av de nordligaste och en av de högst belägna bokskogarna i landet, där den ligger på en kulle 264 meter över havet.
Ramslök – allium ursinum – är en växt som jag inte har stött på så många gånger. Egentligen har jag bara upplevt de heltäckande gröna och väldoftande mattorna när jag varit på Omberg, så jag har trott att det inte funnits ramslök på småländska höglandet. Men för bara några veckor sedan guidade Tord mig till ett hemligt ställe i vårt ”hemomkring”.
Skuruhatt, och utsikten från dess topp, är förmodligen en av Eksjös mest kända vyer. Hur många gånger jag har varit där har jag ingen aning om, men det är många. Utflykter med släkt och vänner då vi kanske även passat på att gå genom ravinen Skurugata i samma naturreservat. Efter-jobbet-korvgrillning med dottern och hennes kompisar. Motionsrundor med hundarna i den storslagna miljön. Vandring längs höglandsleden som passerar denna utsiktspunkt.
Läs mer
Skurugata naturreservat utanför min hemstad Eksjö är ett av de reservat jag har besökt flest gånger. Det är lätt att ta det man har inpå knuten för givet, så igår försökte jag att verkligen se den spektakulära skuran som om det vore första gången jag var där.
Läs mer
Rödblära är inte någon blomma som jag har haft någon särskild ”relation” till, men igår fick vi ordentlig kontakt. Redan på väg till jobbet såg jag något rosa i en vägslänt och bestämde mig för att stanna på hemvägen och titta lite närmare på vad det kunde vara för färgsprakande skönheter som stod där.
Läs mer
Morgonstund har guld i mund, brukar man säga, och vissa dagar känns det som om det stämmer extra bra. Till exempel en sån här morgon när solen sakta stiger och låter sina första strålar skina genom dansande morgondis över en skogstjärn. De enda ljud som hörs är fåglarnas morgonkonsert.
Läs mer
Vid 05-tiden vaknade vi i vindskyddet taggade för en ny dag längs Sevedeleden, som redan dag 1 (27 km) överraskat oss med sin Tiveden-känsla. Vädret var bättre än dagen innan, men vi hade sett i SMHI:s app att det skulle bli regn från klockan 14, så vi ville komma iväg så fort som möjligt.
Läs mer
För ungefär ett år sedan såg Linda och jag skyltar som pekade ut Sevedeleden när vi var och hälsade på Sveriges äldsta ek (Kvilleken / Rumskullaeken – länk till blogginlägg från 2019). Vi bestämde oss för att gå den 50 kilometer långa rundleden, och nu, nästan ett år senare, blev det äntligen av.
Läs mer
