Etapp 19 av kuststigen som går mellan Anneröd och Bovallstrand är en av de kortaste med sina 6 kilometer. Men med tanke på hur mycket man får på denna sträcka måste jag säga att det ändå är en av de “större”. Omgivningen var vacker, men kuperad. Och i motsats till den senaste etappen vi prövade, som i stort sett enbart gick längs väg, gick vi nu nästan uteslutande på skogsstigar.
Efter en veckas lugn hemma hos oss var det dags för valpen Balder att följa med oss på sin första utenatt. Eftersom han är så liten kan vi inte gå mer än någon kilometer med honom, så det krävde en viss planering. På grund av min födelsedag, och dotterns sportlov, är jag ledig hela veckan. Jag ville väldigt gärna åka upp till Sotenäs och vandra lite. Valet av sovplats föll på Bollemyrstugan.
Igår var det dags för mig att gå ytterligare en sträcka av Kuststigen. Den här gången valde jag etapp 5 som går mellan Ljungskile och Kolhättans färjeläge, men jag gick den i motsatt riktning eftersom jag har så nära ner till färjan.
Vi som bor här på Orust får varje onsdag ST-tidningen i brevlådan. Den är full av nyheter och information som rör oss som bor i Stenungsund, på Tjörn eller på Orust, och den har varit väldigt bra för mig som är nyinflyttad. Den här veckan innehöll ST-tidningen bland annat en artikel om mitt medborgarförslag om vindskydd längs vandringsleden Orust Tvärs / Kuststigen.
Förra helgen gick jag etapp 8 av Kuststigen mellan Malö strömmar och Göksäter. Nu i helgen var det dags igen, och min sambo var snäll och och körde mig till punkten i Göksäter där han hämtade mig och hunden Wilma efter förra delsträckan. Den här gången skulle vi gå från Göksäter till Hoga, en sträcka av 11 kilometer.
Eftersom den planerade turen runt några av sjöarna i Herrestadsfjällets naturreservat blev inställd (se gårdagens inlägg) fick jag hitta på något annat att göra idag. Jag valde att gå en av delsträckorna av Kuststigen som går här på Orust: Delsträcka 8 mellan Göksäter och Malö strömmar. Eller tvärtom blev det för mig, eftersom jag började vid kusten och gick “hemåt”. Etappen är 13 kilometer lång, och ganska utmanande, så det kändes som en värdig ersättare för helgens ursprungliga plan.
Det är inte så ofta tonåringarna vill följa med ut. Men idag fick jag med mig min glada 13-åriga dotter. Vi valde att gå en av de fina natur- och kulturstigarna i vårt närområde. Svens Altareleden är 6 km lång och går genom ett varierat och kuperat landskap.
Idag skulle det bli sol och jag hade verkligen längtat. Vi har haft snö några dagar och tanken på hur gnistrande vacker den skulle bli i sol gjorde mig så förväntansfull. Dagen till ära hade vi planerat in en utflykt till ett (för oss) nytt ställe: Kuststigen mellan Albertsholmen och Stora Björnholmen i Morlanda naturreservat här på Orust. Sträckan kallas också “Natur- och kulturstig Björnsundskanalen”.
Jag är ständigt på jakt efter fina platser i min närhet som jag kan utforska. Förra veckan fick jag och Sofia tips om Flatön, Orust, där ingen av oss vandrat tidigare. Vi bestämde oss för att åka dit så snart som möjligt. Idag var första dagen som det skulle vara uppehåll (enligt väderleksprognosen).
På juldagen sken solen från en klarblå himmel och vi bestämde oss för att som dagens andra utflykt åka till grannön Tjörn och gå Sundsbyleden. Sundsby är ett underbart område som vi upptäckte för ganska exakt ett år sedan. Vi var där några gånger då, så nu var det verkligen på tiden att återbesöka området.
Även att jag bara hade varit i Ramsvikslandets naturreservat en enda gång kände jag en stark längtan att få komma tillbaka. Nyligen insåg jag att det faktiskt inte är särskilt långt till “klippornas rike” efter vår flytt till Orust. Det är bara 4 mil fågelvägen (och ungefär det dubbla med bil) så igår “lurade” jag med mig dotter och sambo på en liten tur.
Idag har jag för första gången gjort ett inspel i politiken. Visserligen bara på det lokala planet – och bara genom att lämna ett medborgarförslag – men ändå. Orustförslaget jag lämnat berör i allra högsta grad vandring och friluftsliv.
När jag sitter och skriver detta med höstregnet smattrande mot fönster och tak känns det lite overkligt att tänka tillbaka på vår härligt soliga tur längs Dyröleden i slutet av juli.
Idag kände jag att jag ville ut till Säby kile på Tjörn och gå hela Säbyleden, för det hann jag inte med när jag var där med min sambo förra hösten. Leden passerar tre naturreservat: Säby kile, Breviks kile och Toftenäs.
Ramsvikslandet har varit ett av mina dröm-vandringsmål det senaste året, och igår fick jag äntligen uppleva det. Sofia tog med mig dit på en dagstur – utan hundar och utan barn – så jag släppte allt, tog in omgivningen och bara njöt.