När vi trampade dressin under midsommar valde vi Joytrails kombo-alternativ med dressincykling ena vägen och paddling tillbaka. Stationen Kroppan där man byter färdmedel ligger inte i slutet av banan, så man får välja om man vill cykla en kort sträcka och stiga av där, eller åka längre, vända och trampa tillbaka till Kroppan.
Vi valde att trampa nästan hela Svanskogsbanan (15 kilometer enkel väg) och sedan trampa tillbaka till Kroppan. Några kanoter såg vi inte till när vi passerade stationen eller sjön, så vi fick skicka SMS och fråga efter dem. Då fick vi instruktioner om att lyfta av dressinerna, ställa dem vid vägkanten och följa grusvägen 200 meter till fots.
Att gå den lilla biten tar inte lång tid, men vi fick gå sakta av hänsyn till min bonusson som skadat sig under dressinturen. Kanoter, flytvästar och paddlar låg och väntade på oss vid stranden. Vi hade även fått med oss flytvästar på dressinerna så vi hade fler än vi behövde. Jag tog för givet att vi skulle sätta i kanoterna där, men Lars hittade skyltar som pekade in i skogen på andra sidan grusvägen.
Han gick och rekade och upptäckte att ån var torrlagd en bit. Vi skulle därför bli tvungna att förflytta kanoterna några hundra meter. Det visade sig inte vara det enklaste. Kanotvagnar saknades och kanoterna hade inga rep att bära i (förutom på en sida) så vi fick hel enkelt lyfta upp dem och bära dem över huvudet. Det blev några vändor fram och tillbaka, men det fixade vi.
Därefter unnade vi oss en sen, men god, lunch bredvid ån. Mätta och glada (utom den som hade ont och fick två Alvedon som komplement till lunchen) gick vi ner till kanoterna, lastade i våra ryggsäckar, tog på flytvästarna och gav oss iväg i den grunda ån. Snart kom vi ut på den första sjön där vi paddlade i motvind.
Vid några tillfällen fick vi stanna till och ta fram en kartapp för att lista ut vilken väg vi skulle paddla, för kartan vi fått med var inte särskilt detaljerad. Miljön runt sjöarna och åarna vi paddlade igenom var vacker och varierande med lövskog, tallskog, kala klipphällar och sand.
Vid ett ställe kom vi fram till en liten bro där själva ”genomfarten” var igensatt med brädor så där fick vi dra upp kanoterna och bära dem ett hundratal meter längs en stig ner till nästa sjö. Det hade varit bra om man hade haft information om detta – det är ju inte alla som har fysik att bära kanot. Sedan var kanoterna i alla fall i den sista sjön, Nedre Kalven, och det handlade bara om någon kilometers paddling innan vi skulle komma till parkeringen.
Hela paddlingen tog oss drygt 2 timmar. Vi hade då motvind hela vägen och fick inte mer än sporadisk hjälp av tonåringarna. Summan av kardemumman blev ändå att vi fick en fin dag – bortsett från bonussonens skada. Ytterligare fina gemensamma minnen att ta med oss!
För dig som vill veta mer
Länk till dressinturen vi gjorde samma dag
Så här hittar du till platsen: Från Åmål, Dalsland, följer du väg 164 i några kilometer. Sväng höger vid skylt mot Forsbackabaden. Parkera på badplatsens parkering.
Länk till Joytrail dressin och kanot i Åmål
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.