Kamelridning i Myckleby, Orust

Under några dagar har min syster och hennes tre barn hälsat på oss här på Orust. Jag kände att det skulle vara roligt att hitta på något som de inte gjort innan. Och precis då tipsade Slussens Pensionat på sitt instagramkonto om kamelridning.se. Visserligen har jag kört förbi kamel-skylten i Myckleby (cirka en mil ifrån oss) vid några tillfällen. Men jag har inte kommit till skott med att kontakta dem – förrän nu.

Åh, här var det ingen löpande-band-känsla

När vi svängde in på gården i Myckleby på utsatt tid stod två män och pratade vid en traktor. En av dem vinkade fram oss till parkeringen och kom sedan och mötte oss när vi steg ur bilarna. Det visade sig vara Göran, en av ägarna till kamelridning.se. Han guidade oss in på gården och småpratade med oss en stund om djuren. Inga kameler var inom synhåll, så först tänkte jag att han kanske hade glömt bort vår bokning.

När min dotter var liten bokade vi ponnyridning några gånger, och även turer med häst och släde. Vid dessa tillfällen har det känts som om man får skynda sig med aktiviteten. Och sedan har arrangören nästan glömt bort en så fort det är klart, för då har nya kunder dykt upp. Även om man kanske hade frågor, eller hade velat spendera lite mer tid med djuren. Så var det inte här. Och det visade sig snart att det inte bara vara kamelridning som ingick i vår bokning.

Mysigt att få mata alla djuren

Till att börja med fick vi följa med Göran och mata alla djuren. Först fick getterna, och den lilla indiska kalven, mat. Därefter skulle emuerna, som gärna hackar med sina näbbar, få lite i sig. Och minigrisen. Alla barnen, både de små och tonåringarna, engagerade sig i matningen.

Därefter fick vi träffa några av mina favoriter – alpackorna. Jag vet att det är barnsligt, men jag tycker de är så otroligt söta. Och vi fick komma så nära att vi både kunde mata och klappa dem. Länge. Göran lät oss stå där och jollra med dem med våra babyröster. Ingen stress i världen kändes det som att det fanns.

Till slut lyckades vi i alla fall slita oss och titta in i kamelhagen. Bortanför ängen, i skogsbrynet, såg vi några kamelsvansar vifta runt. När Göran ropade på dem kom de springande. Och herregud vilken fart de fick upp. Sju kameler som kom dundrande. Dessutom sprang de rakt mot oss och tvärbromsade precis vid grinden vi stod vi.

Välmående och glada kameler

När de ändå var där fick de också lite att knapra på, innan Göran ropade på kamelerna Kalle och Shamondo. Medan dessa två halvsprang mot en annan grind vände övriga kameler fantastiskt nog tillbaka till skogen. De två som skulle bära oss under vår kamelridning sprang glatt, utan grimma eller liknande raka spåret mot ridhallen. Att se dessa majestätiska djur, helt fria, välja att vara med under aktiviteten var riktigt härligt att se.

Sedan selade och sadlade Göran kamelerna. Han berättade att han har kontakt med en sadelmakare på Orust (som faktiskt var på plats idag) som specialtillverkar dessa åt honom. Själva fick vi gå in i ridhallen från andra sidan. Där fanns ett rejält staket – och en trappa upp till en avsats som gjorde det bekvämt att kliva av och på kamelerna.

Vilken kamelridning

När Göran frågade vem som ville rida först blev det tyst. Till att börja med ville inget av barnen längre prova på kamelridning. Djuren var nog lite större än de tänkt sig när de kom så nära. Men Göran visste på råd. Han frågade om någon vågade komma in och leda en av kamelerna. Och jag anmälde mig genast.

Då vågade, precis som Göran räknat med, en av mina systersöner hoppa upp på kamelen och låta mig leden den några varv runt manegen. Det var den mysige Shamondo jag fick leda. Och han gillade både att bli klappad och kramad och följde mig lydigt. Snart fick min dotter stifta bekantskap med kamelen Kalle. Sedan vågade alla utom minstingen på 3 år rida.

Visserligen var det med lite skräckblandad förtjusning för vissa. Men alla var superglada och nöjda efteråt. För att ge den minsta chans att våga sig fram till kamelen (man får absolut inte tvinga barnen sa Göran – väldigt klokt tycker jag), lät han Kalle lägga sig ner. När han var lite lägre blev han mindre skräckinjagande. Så då gick det bättre att klappa.

Avslappnat och ostressat bemötande

Avslutningsvis fick min dotter rida ut ur ridhallen, och hennes kompis fick leda kamelen. Något han kanske inte såg ut att vara helt bekväm med. Kamelen passade på att smaska i sig lite löv från ett träd de passerade. När Göran sedan hade selat av kamelerna lät han dem ströva fritt omkring på gården. De var så lydiga och snälla där de strosade omkring. Efter nästan en och en halv timme vinkade vi hejdå och körde iväg från gården i Myckleby.

Kamelerna och Göran fick besök av ett sällskap som just körde in på gården för att se sig omkring. Men egentligen hade de inget inbokat förrän på eftermiddagen – då de skulle förgylla ett födelsedagskalas.

Och så länken

Till sist kommer givetvis länken till Kamelridning.se – eller om du hellre vill titta på deras Instagram-konto. Har du vägarna förbi Orust, eller någon plats i närheten, boka in ett besök hos Göran, hans kameler och alla andra djur. Telefon: 070-649 33 06. Det är en otroligt fin upplevelse – för både små och stora.