Oftast är jag ute för att njuta av naturen. För att se allt det vackra som finns omkring mig. Men under gårdagens personliga lilla utmaning – att gå hela leden Orust Tvärs på en dag – var mitt fokus mest på att försöka hålla ett lite högre tempo än när jag fotar blommor. Och att faktiskt klara av sträckan på 45 kilometer.
Innan vi åkte hemifrån hade jag läst på ordentligt om olika turer i Härjedalen. Därför hade jag full koll på vilka korta, mellanlånga och långa dagsturer vi kunde välja mellan. Den första dagen var det grått och blåsigt, och regnet hängde i luften. Men SMHI lovade att det skulle vara uppehåll, så vi bestämde oss för att gå en av de kortaste turerna – den upp till Svansjökläppen. En biltur på drygt 20 minuter från vårt boende i Fjällkällan, strax väster om Funäsdalen.
Den näst sista morgonen i Funäsfjällen satte jag mig i bilen. Helt utan sällskap, vilket kändes lite ovant, men lyxigt. Varken hundar, barn eller sambo var med. Eftersom målet för min morgontur var Tänndalens natur- och blomsterstig blev det en kort bilresa på 10 minuter.
Eftersom vi är här i Härjedalen under en begränsad tid måste vi tyvärr välja bland allt man kan se och uppleva. Även att jag helst hade stannat i detta underbara landskap i minst en månad. Men att gå till kanjonen Evagraven var ett lätt val. I alla fall för de vuxna i familjen.
Havsutsikt, klipphällar, strandväxter och vågbrus – det är vad jag vill ha ut av en kustnära vandring. Därför föll jag pladask för Härön – en ö utanför Tjörn som erbjuder precis allt detta och mer därtill.
På sista tiden har mitt liv varit ovanligt hektiskt – på alla fronter. Därför kände jag ett extra stort behov av att komma ut i helgen. Från början var min plan att jag skulle gå några etapper av Kuststigen, som ligger i närheten. Men vid närmare eftertanke vore det smartare att gå en rundslinga (så att jag kommer tillbaka till bilen). Efter att ha granskat kartan ordentligt bestämde jag mig för att åka till Lilla Edet och gå Store Väktor runt.
Eftersom det är midsommar hade vi tänkt göra något speciellt, och hade hyrt Hällerstugan (Friluftsfrämjandet, länk) i Herrestadsfjällets naturreservat. Tonåringarna, svärföräldrarna och några av sambons släktingar skulle göra oss sällskap där för middag, bad och paddling. Själva hade vi tänkt sova över i stugan. Men i onsdags blev Lars inlagd på sjukhus på grund av en livshotande infektion, och han akutopererades natten till igår. Förmodligen blir det en operation ikväll/inatt också, så vi fick ställa in våra midsommarplaner.
Efter min tältnatt längs västra Ölandskusten var det dags för vår andra blomletardag – i 30-gradig värme. Tord hade planerat allt in i minsta detalj och styrde bilen söderut – mot det öländska alvaret. Som jag älskar detta landskap. Och jag hade inte varit där sedan jag vandrade på Stora Alvarleden med hundarna för nästan två år sedan så jag förundrades över landskapet vi körde igenom.
Efter att jag och Tord hade varit ute i nästan 11 timmar på fredagen för att titta på och fotografera orkidéer hade jag en önskan kvar. Nämligen att få tälta på Öland. Visserligen hade jag gjort det tidigare, men nu hade jag en speciell plats i åtanke. En plats som jag och min före detta kollega Mattias passerade när vi vandrade mellan Byxelkrok och Byrums raukar för två år sedan.
I helgen var det äntligen dags för min efterlängtade orkidéresa till Öland. Den hade jag fått i 50-årspresent av min vän och mentor Tord. Han hämtade mig på tågstationen i Kalmar i torsdags kväll. Och från fredag morgon till söndag lunch följde sedan ett underbart späckat schema som gjorde att jag fick se hela 16 olika sorters orkidéer.
Ända sedan jag blev intresserad av blommor för några år sedan har jag velat se orkidén guckusko. Både förra året och året innan missade jag den. Men förra helgen fick jag chansen att leta efter den.
För drygt en vecka sedan blev jag tipsad (av en som läst några av mina blogginlägg) om att gå Porsnäsleden i Hälleviksstrand här på Orust. Eftersom jag älskar att läsa på i förväg och vara lite förberedd googlade jag på leden och såg att den bara var 4,7 kilometer. Men den lät ändå väldigt spännande för den skulle gå i svår terräng över klippor och myrmarker. Och med utsikt över vår vackra skärgård. Så jag bestämde mig för att försöka gå den så snart som möjligt.
Efter att vi passerat Karleby, som är etappmålet för etapp 8, fortsatte vi direkt på etapp 9. Nu skulle vi gå till Mariestad, och enligt den information vi hade skulle det vara 14,5 kilometer dit. Döm om vår förvåning när vi skymtade E20 och infarten till stan redan efter några hundra meter längs grusvägen.
Efter att vi ätit vår frukost på STF Lugnås Ekohotell gick vi ut på den lilla landsvägen och började vår andra vandringsdag på Biosfärleden. Dagens första etapp – nummer 8 – skulle ta oss från Lugnås kyrka till Karleby 12 kilometer bort.
Det är få saker som gör sådant intryck på mig som mäktig natur. Eller platser som påminner om svunna tider och dem som levde då. I helgen fick jag vara med om en spännande upplevelse som uppfyllde båda dessa kriterier. Nämligen att gå en guidad visning i Qvarnstensgruvan i Lugnås – Europas enda kvarnstensgruva som är öppen för publik.