För mig blev det ett kärt återseende när jag fick chansen att besöka naturreservatet Kuröds skalbankar i Uddevalla igen. Visserligen hade det bara gått en vecka sedan jag var där första gången, men jag föll pladask för denna plats. Att vandra på skalrester från djur som levde här för drygt 10 000 år sedan är en mäktig upplevelse. Och just i Kuröd finns alltså världens största skalbankar. Detta är verkligen ett utflyktsmål jag kan rekommendera.
I Mollösund på Orusts sydvästra spets skulle det finnas en mystisk vandringsled (hade jag fått höra). Trots att leden är markerad med röda prickar på klipphällar och stenar är det ingen som vet vad leden heter, hur lång den är eller vem som har målat prickarna.
I fredags tog vi våra ryggsäckar och styrde färden mot grannön Tjörn. Eftersom vi sedan en tid tillbaka infört sova-ute som vårt fredagsmys. Målet för dagen var Björshuvudet, alltså samma område som jag sov i förra helgen. Men den här gången var både sambon och hundarna med. Och jag hade en stilla förhoppning om att kanske, kanske få chansen att se en gullviva medan vi var ute.
För ett tag sedan snubblade jag över ett tips om en vandringsled i Uddevalla. Snäckskalstriangeln skulle den heta. Eftersom jag inte hade hört talas om leden googlade jag på den, men hittade i stort sett ingen information alls. Förutom några tidningsartiklar från hösten 2020 där det stod om en planerad vandringsled. Efter en kontakt med den ansvariga hos Uddevalla kommun fick jag veta att leden ännu inte var klar. Men jag blev ombedd att lämna feedback om jag gick den.
Ibland snurrar livet på alldeles för snabbt. Och även att vi försöker tillbringa så mycket tid som möjligt utomhus så är det inte alltid nog. Trots att vi fick ett superhärligt dygn i Nösund kastade sig vardagen över mig när jag kom hem. Så jag föreslag att jag skulle få en helt egen utenatt. I så fall ville jag göra mitt premiärbesök till Björshuvudet.
För någon månad sedan skrev Lisbeth, som är en av dem som driver Nösundsgården, till mig. Anledningen var att hon ville tipsa mig om de fina vandringslederna som finns runt Nösund. Sedan dess har jag gått flera av dem och är väldigt förtjust i området. Därför var det ganska naturligt att det var just där vi valde att förlägga veckans fredagsmys.
För en blomnörd som jag var det inte helt smärtfritt att vistas en helg på Kinnekulle – utan att ha möjlighet att leta upp, njuta av och fota blommor. Men jag fick i alla fall chansen att besöka Munkängarna naturreservat en stund medan de andra fiskade vid stenbrottet bara någon kilometer bort. Munkängarna är mest känt för all sin ramslök och jag har sett otaliga vackra bilder därifrån genom åren.
Efter att vi hade varit vid oljekoken i Gössäter i lördags, fortsatte vi till ett av de mest kända ställena på Kinnekulle: Stenbrottet i Hällekis. Jag hade sett många bilder därifrån och fängslades av de höga bergväggarna och stenlagrens färgskiftningar. När jag dessutom läste att man kan fiska i dammen som är anlagd på täktbottnen insåg jag att detta var ett solklart utflyktsmål för vår familj.
I helgen nosade vi lite på vad Kinnekulle har att erbjuda. Egentligen skulle jag kunnat tillbringa en hel helg krypande runt med kameran i högsta hugg på jakt efter blommor men… Eftersom tonåringarna var med fick jag försöka göra det hela lite mer spännande. Först ut blev då oljekoken i Gössäter.
Den här helgen valde vi att unna hela familjen (inklusive hundarna) påsklovslyx. Därför sov vi varken i tält eller vindskydd. Istället bodde vi på Lundsbrunn Resort & Spa, där vi hade bokat spa och vandringspaket. Smidigt att få med mackor och kaffe i ryggsäcken till vandrings/utflyktslunchen. Och framför allt lyxigt god mat vid kvällarnas 3-rätters.
Troligen är Hornborgasjön och Trandansen ett av Sveriges mest kända naturreservat. Den är också en av Europas viktigaste fågelsjöar. Sedan några år tillbaka har jag velat åka dit, och nu blev det äntligen av. I fredags gjorde vi nämligen ett stopp vid Trandansen under vår påsklovshelg med familjen.
I flera års tid har jag velat se trandansen. Eftersom familjen planerat in en påsklovsweekend i Kinnekulleområdet skulle jag äntligen få chansen. Som vanligt läser jag på i förväg för att få ut mesta möjliga av tiden. När jag såg att Falbygdens Osteria inte ligger så långt ifrån Trandansen bestämde jag mig för att överraska familjen med ett besök där.
Läs mer
Min sambo och jag är oftast ute på någon liten tur varje helg. Men vi tycker att det är roligt om även våra tonåringar är med ibland. Vi har en viss förståelse för att de inte uppskattar att sova i tält året om. Därför bokade vi istället Krokestugan, en övernattningsstuga i Herrestadsfjället, under påskhelgen.
När vi började spåna på vad vi skulle göra under påskhelgen kom Lars med ett förslag. Nämligen att gå ut i skogen och bygga ett skydd / vindskydd av granris. Förmodligen föreslog han detta för att det var flera månader sedan vi gjorde något “äventyrligt”. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om det inte var ett diskret sätt för honom att lära mig en del saker som jag är ganska dålig på.
När Lars tyckte att jag skulle åka iväg och titta på blommor igår – utan hund – började hjärnan snurra. För det första fanns det väldigt många platser jag ville se. Och för det andra var jag helt oförberedd så jag hade ingen plan. Det gällde att tänka snabbt för att ta vara på dagen, så jag bestämde mig raskt för att åka till Boxviks kile här på Orust.