Trots att Kultehamn kulturstig börjar så nära som två kilometer från min ytterdörr tog det mig hela tre månader från flytten till Orust innan jag gick den. Men idag blev det äntligen av.
Kommer du ihåg att jag skrev jag om Moltemyren som jag ramlade över en vanlig söndagspromenad för några veckor sedan?. Det visade sig visserligen att det inte var just Moltemyren jag hittat, utan Danskemyren (också kallad Danskens tjärn), men den ligger i alla fall i samma område – Moltemyrsområdet på Orust.
När jag sitter och skriver detta med höstregnet smattrande mot fönster och tak känns det lite overkligt att tänka tillbaka på vår härligt soliga tur längs Dyröleden i slutet av juli.
Idag var jag inbjuden att följa med Sofia på ännu en upptäcktsfärd här på Orust. Jag hade inte den blekaste aning om vart vi skulle, men det visade sig att vi skulle till Ängholmen i Stigfjordens naturreservat.
Innan jag flyttade från Småland var jag ute varje dag, och trots att jag hade bott på samma ställe i många år hittade jag ändå ofta nya skogsvägar och stigar att utforska. Sedan jag flyttade till Orust i slutet av augusti har det varit lite svårare. Här finns inte så stora sammanhängande skogar, så jag går ofta samma rundor. Men i morse vek jag in på en stig som jag måste ha gått förbi ett antal gånger utan att upptäcka den.
Vid några tillfällen hade jag sett fantastiska vattenfallsbilder från Skäktefallet i mitt instagramflöde. De bilderna gjorde mig riktigt nyfiken eftersom vi är förtjusta i vattenfall, så jag kände att detta skulle kunna vara ett perfekt utflyktsmål för hela familjen.
Under min höstlovsledighet förra veckan passade vi på att åka till Rammdalens naturreservat i Risveden. Jag hade varit där en gång i somras, men för min sambo var det första besöket. Dels ville han också se Rammsjön och bergen runt, men främst ville vi leta reda på Skäddas grotta som jag inte lyckades hitta förra gången.
I våras guidade Sofia mig längs kulturstigarna Husebyleden och Svens Altare här på Orust. I morse fick jag en så stark längtan efter bokskog att jag bestämde mig för att åka tillbaka dit och njuta av hösten och bokarna i Uggletofta. Numera (sedan jag flyttat till Orust) tar bilfärden dit runt 20 minuter.
Idag kände jag att jag ville ut till Säby kile på Tjörn och gå hela Säbyleden, för det hann jag inte med när jag var där med min sambo förra hösten. Leden passerar tre naturreservat: Säby kile, Breviks kile och Toftenäs.
Även att jag är barnsligt förtjust i havet och klipporna i mitt nya hemomkring inser jag att jag ändå behöver utforska allt det andra som denna vackra ö har att bjuda på. Efter lite bläddrande i Orust naturguide fastnade jag för förslag nummer 20, Rörtjärnområdet, när jag skulle iväg på en tur med hundarna i lördags.
Förra helgen träffade jag Linda för första gången sedan min flytt från Småland, och vi valde att ge oss ut till Härmanö strax utanför Orust (min nya hemkommun och hemö). På Lindas önskelista stod nämligen hav och klippor.
Det har varit ont om inlägg här i bloggen på slutet, och det beror på att jag flyttat. Vi har nämligen köpt hus på Orust. Flytten har tagit en del tid, och även den pågående renoveringen av vårt hus. Trots detta försöker jag att unna mig tid utomhus och mitt mål är att lägga upp inlägg i efterhand för att dela med mig av mina upptäckter. Först ut blir Svanvik här på Orust, eller rättare sagt naturreservatet Svanvik kile, som blivit lite av en favorit.
Läs mer
Jag hade bara varit i Tivedens nationalpark en enda gång innan jag fick chansen att besöka den igen i helgen. Vid mitt första besök, hösten 2018, hade jag och mitt sällskap varit helt ensamma både på parkeringen och i parken, så jag hade väldigt höga förväntningar, även att jag förstod att det inte skulle vara lika folktomt den här gången.
I våras gick jag och min sambo en kortare led (6,7 km) i Vättlefjäll naturreservat som utgår från Skrapekärr, Ale kommun. Den gången regnade det och jag ville väldigt gärna se vackra Stora Björsjön även i sol. Därför åkte jag dit för en morgonpromenad igår – en dag då det skulle bli 27 grader varmt och soligt hela dagen.
Du som har följt bloggen en tid vet att jag vid några tillfällen har åkt runt på lite runstensletarrundor. Där jag bor nu finns inga runstenar, men jag hade hittat information om att det skulle finnas en hällristning här i Ale kommun och bestämde mig för att leta upp den.