På grund av hälsoskäl ställde jag och Lars in vårt sova-ute-fredagsmys den här veckan. Men på lördagen kände i alla fall jag mig pigg nog att ta mig ut. Först och främst så längtade jag efter att få sova ute igen (trots utenatt tidigare i veckan). Men jag ville även vandra – så jag letade efter en lämplig rundslinga och valde Skarsjöleden i Ljungskile.
Sedan länge har jag och en väninna, låt oss kalla henne O, planerat att tälta tillsammans. Som tältplats föreslog jag en av mina favoritplatser, sjön Lysevattnet i Hjärtum. När jag såg på väderleksprognosen för veckan blev jag eld och lågor. SMHI utlovade solsken flera dagar i rad, så jag frågade direkt om någon av kvällarna passade henne.
På grund av sjukdom och sjukhusvistelser (min sambo Lars) har vi inte kunnat sova ute så mycket som vi velat. Och vår tradition med sova-ute-fredagsmys kom helt av sig i början av sommaren. Men nu blev det äntligen av igen, och vi begav oss till Stora Kroksjöns naturreservat i Risveden.
På sista tiden har mitt liv varit ovanligt hektiskt – på alla fronter. Därför kände jag ett extra stort behov av att komma ut i helgen. Från början var min plan att jag skulle gå några etapper av Kuststigen, som ligger i närheten. Men vid närmare eftertanke vore det smartare att gå en rundslinga (så att jag kommer tillbaka till bilen). Efter att ha granskat kartan ordentligt bestämde jag mig för att åka till Lilla Edet och gå Store Väktor runt.
Ända sedan jag blev intresserad av blommor för några år sedan har jag velat se orkidén guckusko. Både förra året och året innan missade jag den. Men förra helgen fick jag chansen att leta efter den.
Efter att vi passerat Karleby, som är etappmålet för etapp 8, fortsatte vi direkt på etapp 9. Nu skulle vi gå till Mariestad, och enligt den information vi hade skulle det vara 14,5 kilometer dit. Döm om vår förvåning när vi skymtade E20 och infarten till stan redan efter några hundra meter längs grusvägen.
Efter att vi ätit vår frukost på STF Lugnås Ekohotell gick vi ut på den lilla landsvägen och började vår andra vandringsdag på Biosfärleden. Dagens första etapp – nummer 8 – skulle ta oss från Lugnås kyrka till Karleby 12 kilometer bort.
Det är få saker som gör sådant intryck på mig som mäktig natur. Eller platser som påminner om svunna tider och dem som levde då. I helgen fick jag vara med om en spännande upplevelse som uppfyllde båda dessa kriterier. Nämligen att gå en guidad visning i Qvarnstensgruvan i Lugnås – Europas enda kvarnstensgruva som är öppen för publik.
Under några dagar skulle jag och Gunnel, på uppdrag av Destination Läckö-Kinnekulle, prova på en del av Biosfärleden. Vår plan var att inleda med etapp 7 som går mellan Myrbacken och Lugnås. Eftersom vi kom i bil från varsitt håll bestämde vi oss för att mötas i Mariestad och ställa ena bilen vid starten och den andra vid målet.
Detta inlägg är en del av ett betalt samarbete med Destination Läckö-Kinnekulle
För någon månad sedan blev jag kontaktad av Destination Läckö-Kinnekulle. Anledningen var att de ville undersöka om jag kunde provgå en del av Bisofärleden, och sedan skriva om den i bloggen. Biosfärleden är 138 kilometer lång, och uppdelad i 9 etapper genom Lidköping, Götene och Mariestads kommuner. Jag läste på lite om vad ett biosfärområde är och tackade sedan ja.
Läs mer
Några gånger i månaden brukar jag och Lars ta med oss lunchen ut i skogen, till havet eller någon annan vacker plats. För det första är det oerhört rogivande att ta en lite längre lunch i sådan miljö. Dessutom ger det enormt mycket energi för resten av dagen att unna sig en utelunch eller utemiddag. För att inte tala om alla gemensamma minnen vi skapar.
För en blomnörd som jag var det inte helt smärtfritt att vistas en helg på Kinnekulle – utan att ha möjlighet att leta upp, njuta av och fota blommor. Men jag fick i alla fall chansen att besöka Munkängarna naturreservat en stund medan de andra fiskade vid stenbrottet bara någon kilometer bort. Munkängarna är mest känt för all sin ramslök och jag har sett otaliga vackra bilder därifrån genom åren.
Efter att vi hade varit vid oljekoken i Gössäter i lördags, fortsatte vi till ett av de mest kända ställena på Kinnekulle: Stenbrottet i Hällekis. Jag hade sett många bilder därifrån och fängslades av de höga bergväggarna och stenlagrens färgskiftningar. När jag dessutom läste att man kan fiska i dammen som är anlagd på täktbottnen insåg jag att detta var ett solklart utflyktsmål för vår familj.
I helgen nosade vi lite på vad Kinnekulle har att erbjuda. Egentligen skulle jag kunnat tillbringa en hel helg krypande runt med kameran i högsta hugg på jakt efter blommor men… Eftersom tonåringarna var med fick jag försöka göra det hela lite mer spännande. Först ut blev då oljekoken i Gössäter.
Den här helgen valde vi att unna hela familjen (inklusive hundarna) påsklovslyx. Därför sov vi varken i tält eller vindskydd. Istället bodde vi på Lundsbrunn Resort & Spa, där vi hade bokat spa och vandringspaket. Smidigt att få med mackor och kaffe i ryggsäcken till vandrings/utflyktslunchen. Och framför allt lyxigt god mat vid kvällarnas 3-rätters.
