Etapp 19 av kuststigen som går mellan Anneröd och Bovallstrand är en av de kortaste med sina 6 kilometer. Men med tanke på hur mycket man får på denna sträcka måste jag säga att det ändå är en av de “större”. Omgivningen var vacker, men kuperad. Och i motsats till den senaste etappen vi prövade, som i stort sett enbart gick längs väg, gick vi nu nästan uteslutande på skogsstigar.
Efter en veckas lugn hemma hos oss var det dags för valpen Balder att följa med oss på sin första utenatt. Eftersom han är så liten kan vi inte gå mer än någon kilometer med honom, så det krävde en viss planering. På grund av min födelsedag, och dotterns sportlov, är jag ledig hela veckan. Jag ville väldigt gärna åka upp till Sotenäs och vandra lite. Valet av sovplats föll på Bollemyrstugan.
Igår fick vi med hela familjen, inklusive vår lilla malamute-valp som flyttade hem till oss i helgen, på en alla hjärtans dag-utflykt. Det är alltid roligt när familjen gör saker tillsammans. Och extra roligt när vädrets makter dessutom står på vår sida.
I helgen hade vi bokat Kärrestugan i Herrestadsfjället för lite må-bra-tid. Till vår stora glädje meddelade Friluftsfrämjandet att vägen skulle vara körbar – vilket den inte var när vi skulle övernatta i en annan stuga med barnen för några veckor sedan. Därför kunde vi köra ganska nära, och behövde bara dra den tunga pulkan med vedsäckarna i knappt en kilometer.
En av de första platserna jag besökte efter min flytt till Orust i höstas var det lilla Svanviks kile naturreservat som ligger i Stigfjorden. Den gången var det min väninna Sofia som guidade mig och jag är oerhört tacksam för att hon tog med mig dit. Efter det första besöket i naturreservaet har det blivit många fler. Några helt på egen hand, andra med hundarna, enbart sambon eller med hela familjen. Nu senast fick vi tillfälle att njuta av Svanviks kile i vinterskrud.
Läs mer
Eftersom den planerade turen runt några av sjöarna i Herrestadsfjällets naturreservat blev inställd (se gårdagens inlägg) fick jag hitta på något annat att göra idag. Jag valde att gå en av delsträckorna av Kuststigen som går här på Orust: Delsträcka 8 mellan Göksäter och Malö strömmar. Eller tvärtom blev det för mig, eftersom jag började vid kusten och gick “hemåt”. Etappen är 13 kilometer lång, och ganska utmanande, så det kändes som en värdig ersättare för helgens ursprungliga plan.
De senaste veckorna hade jag och Lars planerat för ett litet äventyr som vi skulle ta med våra tonåringar på. Även att de inte tycker att friluftsliv ligger på topp-100-listan så köpte de idén vi la fram för dem: Ett dygn i en stuga på Herrestadsfjället, med fiske, fredagsmys, täljkurs, kortspel och sovsäckssovande (om de fick ta med sina mobiltelefoner!).
Till min stora lycka hade vi äntligen fått lite snö här på Orust. Och då menar jag verkligen lite – runt 1 cm. Eftersom längtan efter snö var stor bestämde vi oss för att leta upp någon närliggande plats med mer snö. Ryktet sa att det skulle ligga ungefär en dm snö i grannkommunen Uddevalla, så vi åkte till ett av deras mest populära naturreservat: Herrestadsfjället.
Om omständigheterna hade varit annorlunda hade vi förmodligen tillbringat hela julhelgen utomhus. Men som läget är behöver vi ta hänsyn både till andra människor och till vår fysiska hälsa. Därför nöjde vi oss med att fira in julen med en utenatt. Och den blev helt magisk!
Enligt vad jag hade läst mig till så ska ön Lyr vara ett Orust i miniatyr. Vid frukosten dag bestämde vi oss för att ta en tur dit och ta reda på om det stämmer. Som vanligt hade jag läst på i förväg, så jag visste att det skulle ta knappt 25 minuter att köra till färjan. Den avgår en gång i halvtimmen och trafikerar det 200 meter “långa” sundet mellan Orust och Lyr.
Även att jag bara hade varit i Ramsvikslandets naturreservat en enda gång kände jag en stark längtan att få komma tillbaka. Nyligen insåg jag att det faktiskt inte är särskilt långt till “klippornas rike” efter vår flytt till Orust. Det är bara 4 mil fågelvägen (och ungefär det dubbla med bil) så igår “lurade” jag med mig dotter och sambo på en liten tur.
Idag var jag inbjuden att följa med Sofia på ännu en upptäcktsfärd här på Orust. Jag hade inte den blekaste aning om vart vi skulle, men det visade sig att vi skulle till Ängholmen i Stigfjordens naturreservat.