Idag begav vi oss till Risveden i norra delen av kommunen (Ale) igen – denna gång för att leta upp vattenfallet i naturreservatet Slereboåns dalgång. Vattenfallet såg vi i foldern om Risveden när vi vandrade och sov över i ett annat av de 11 naturreservat som Risveden består av – Risvedens vildmark – förra veckan.
Förra veckan var det riktig sommarhetta. Då brukar jag försöka gå lite längre med hundarna innan det börjar bli för varmt på morgonen. En dag planerade jag att utgå från Dammekärr, ta genvägen över till sjön Lysevattnet i Vättlefjälls naturreservat, och därifrån följa Vättlefjällsleden tillbaka till Dammekärr.
Efter flytten tyckte vi att vi var värda ett utedygn och bestämde oss för vandra i naturreservatet Risvedens vildmark i min nya hemkommun Ale.
Idag passade vi på att göra en liten familjeutflykt till Björsjöbacka, i Vättlefjäll naturreservat, på eftermiddagen. Temperaturen har varit närmare 30 grader varje dag sedan vi flyttade hit i lördags, men äntligen sjönk den ner till bara 23.
Flugtrumpet, sarracenia purpurea, hade jag aldrig hört talas om förrän en av mina kompisar skickade en länk till ett Facebook-inlägg för ungefär 10 dagar sedan. Växten på bilderna såg fantastiskt spännande ut, så jag kontaktade den som gjort inlägget och fick vägbeskrivning – i utbyte mot koordinater till ett orkidéställe här runt Eksjö.
Kvänsås bokar är nog den minsta bokskog jag har sett – men den är min, höll jag på att säga. Jag äger visserligen inte marken, men den ligger i alla fall i mitt hemomkring, bara några kilometer utanför Eksjö. Bokskogen är både en av de nordligaste och en av de högst belägna bokskogarna i landet, där den ligger på en kulle 264 meter över havet.
Skuruhatt, och utsikten från dess topp, är förmodligen en av Eksjös mest kända vyer. Hur många gånger jag har varit där har jag ingen aning om, men det är många. Utflykter med släkt och vänner då vi kanske även passat på att gå genom ravinen Skurugata i samma naturreservat. Efter-jobbet-korvgrillning med dottern och hennes kompisar. Motionsrundor med hundarna i den storslagna miljön. Vandring längs höglandsleden som passerar denna utsiktspunkt.
Läs mer
Skurugata naturreservat utanför min hemstad Eksjö är ett av de reservat jag har besökt flest gånger. Det är lätt att ta det man har inpå knuten för givet, så igår försökte jag att verkligen se den spektakulära skuran som om det vore första gången jag var där.
Läs mer
Från Skrapekärr i nordöstra delen av Vättlefjäll naturreservat utgick rundslingan på 6,7 kilometer som vi valde som söndagstur i ösregnet. Här kommer bara en kortare beskrivning, men jag kommer att besöka detta område fler gånger.
Läs mer
Det är tidig morgon när våra fötter börjar ta oss genom Bredfjällets fantastiska natur. Vi vandrar i den speciella stillheten som råder här – även när vi som nu har mycket att prata om.
Läs mer
Ekopark Omberg är ett ställe som jag (och även min dotter) brukar besöka några gånger varje år. När vi är där tillsammans är vår favoritrunda Ellen Key-leden, 6 km, som bjuder på både “kust”, bokskog och berg. Idag var det dags igen, och med oss hade vi även en av dotterns klasskompisar som fått utflykten i födelsedagspresent.
Läs mer
Blekingeleden etapp 11 går mellan Skärsviken och Alljungen. Morgonen inleds med frukost på en liten udde vid Listersjön. Klart väder och solsken. Natten har varit behaglig i mitt lilla tält och innan jag lämnar lägerplatsen ser jag till att inte lämna några spår efter mig.
Läs mer
Under påsken träffade jag Sofia för första gången. När hon skulle visa mig sitt hemomkring tog hon med mig på en spännande vandring runt kulturlederna Husebyleden och Svens Altare. Båda ligger i Storehamn på Orust. Egentligen var ursprungsplanen en helt annan, men den hårda blåsten gjorde att Sofia fick planera om.
Läs mer
På väg ut mot Gålö havsbad står två beiga skyltar i en kurva . De är försedda med texten “Jättegrytor”. När barnen och jag åkte ut till Gålö förra veckan passerade vi dessa skyltar och blev lite nyfikna.
Läs mer
Blekingeleden etapp 10 går mellan Ronneby brunn och Skärsviken. Etappens första korta del går över Ronnebyån och längs med denna innan man viker av in i skog en kort bit för att sedan vandra på väg en bra bit. Det är omväxlande asfalt och grusvägar man går på men snart nog så kommer man ut på landsbygden. Man har finurligt nog lagt leden rakt igenom en gårdsbutik och det känns faktiskt lite hemtrevligt.