vandring | friluftsliv | utflyktsmål | natur
Flugtrumpet, sarracenia purpurea, hade jag aldrig hört talas om förrän en av mina kompisar skickade en länk till ett Facebook-inlägg för ungefär 10 dagar sedan. Växten på bilderna såg fantastiskt spännande ut, så jag kontaktade den som gjort inlägget och …
Rödblära är inte någon blomma som jag har haft någon särskild ”relation” till, men igår fick vi ordentlig kontakt. Redan på väg till jobbet såg jag något rosa i en vägslänt och bestämde mig för att stanna på hemvägen och …
När jag kom hem från jobbet igår var det så varmt att jag kunde gå utan jacka. Tydligen ingav det mig så starka vårkänslor att jag kände att jag bara måste ut och leta efter rosling (Andromeda polifolia). Det kunde …
Vätteros är en väldigt speciell växt som jag i vanliga fall bara ser några enstaka exemplar av varje vår. Till skillnad från i år då jag fick se hundratals av dessa rosa kott-liknande växter trängas med varandra.
Hackareviken är ett av de ställen jag bara måste besöka varje vår. Under min uppväxt bodde jag på en gård drygt en kilometer bort. Därför var Hackareviken vårt självklara utflyktmsål för att se på blåsippebackarna och leka i Hackareviksbäcken om …
För blomnördar som mig själv är våren en helt underbar tid. Att efter den mörka vinterperioden se hur det sakta sakta börjar titta upp små gröna blad och små färgklickar i form av blommor är som rena rama porren. 🙂
Igår eftermiddag skulle jag få följa med min egen blomguide, eller mentor, till ett av hans ställen (Knutstorps naturvårdsområde) där han hoppades få chansen att visa mig den säregna blomman gyckelblomma som jag aldrig hade sett.
En del saker är ”heliga”. Jag menar sådana saker som man inte vill dela med sig av. Som till exempel sina svampställen. Eller orkidéställen. De senare har jag inga, men idag har jag fått ta del av någon annans och det känns som ett stort förtroende.
I förra årets torka var det nästan bara strimsporren som blommade mitt i sommaren, och lyste upp mina promenader. Som tack uppmärksammar jag den idag också, trots att min mamma kallar den ogräs.
I vanliga fall är jag ute för att jag älskar att vara ute, att röra på mig och att se och uppleva allt som finns i naturen. Fotandet av blommor som kommer i min väg är vanligen enbart en underbar bonus som ger mig stor glädje.
En vecka på Öland är som himmelriket för en blomnörd som mig. De flesta blommorna var nya för mig, men jag har lärt mig en massa nya växtnamn de senaste dagarna och är lycklig över allt jag fått se.
Gårdagens tur bjöd på otroligt varierad natur. Jag tror nästan att vi fick uppleva alla Ölands naturtyper inom loppet av några timmars vandring; Hagmarker, lövskogar, enbevuxna alvarmarker och torrängar, lövängar och klintkust.
”Neptuni åkrar” har för mig en särskilt magisk klang, och det beror på att min älskade mormor – som var väldigt växtintresserad – alltid pratade om detta naturreservat med en speciell passion i rösten.
Att jag är fascinerad av blommor är ingen hemlighet, och idag har jag matats med så mycket vackra intryck att hjärnan känns helt överhettad. Redan i morse fick jag se en blomma som jag aldrig sett tidigare.
Min, eller rättare sagt Smålands, landskapsblomma är en blomma som de flesta som bor i Sverige känner igen tack vare dess unika form med ljusrosa ”tvillingklockor”. Linnean – som knappast går att förväxla med någon annan blomma.