Lyxigt med egen guide

Igår eftermiddag skulle jag få följa med min egen blomguide till ett av hans ställen där han hoppades kunna visa mig den säregna blomman gyckelblomma – mimulus guttatus – som jag aldrig hade sett.

Platsen vi åkte till heter Knutstorp och är ett naturvårdsområde som ligger 15 kilometer från Eksjö, i Nässjö kommun. Trots att det är beläget så nära mitt hem kände jag faktiskt inte till området alls, så det var extra spännande att få åka dit – och dessutom ha med sig någon som redan kände till området.

När vi hade parkerat bilen visade Tord vägen in på en vacker äng där det växte ekar och det låg långa, vackra stenmurar upp mot en åker som gränsade till ängen. Vi följde den smala stigen genom det traditionellt småländska landskapet. Stigen, som knappt var upptrampad, var i och för sig markerad med orange markeringar, men markeringarna satt lite för långt ifrån varandra. Många gånger fick vi därför chansa på åt vilket håll vi skulle gå – vilket förgyllde turen på sitt sätt vid några tillfällen.

Tord visade mig längs vägen var olika växter brukar kunna hittas under våren så att jag kan åka dit och titta på blomningen när det är som vackrast nästa år. Vi stannade på många ställen längs vägen och tittade på växter, pratade om växter och – självklart – fotade växter.

Stigen ledde genom idyllisk småländsk landsbygd

Vi passerade idylliska ängsmarker med stolta raka enar och mäktiga ekar – en typ av miljö som jag är väldigt svag för och verkligen förknippar med min barndoms Småland. Vi gick genom hagar med får och nötkreatur. Där fanns bokar med bokollon, vi såg sjöar glittra mellan trädstammar och ett vackert säteri som är kulturminnesmärkt.

Strax innan vi nådde fram till bäcken där Tord hade sett gyckelblomman kvällen före gick han först åt motsatt håll så att jag fick se en vacker ”dal” formad av inlandsisen. Solen hade redan sjunkit så lågt att den inte nådde ända fram, men jag kunde tänka mig hur hjärtnypande vacker den måste vara i solljus med alla blommorna som växte i slänterna.

Där var den; gyckelblomma – mimulus guttatus

Sedan var det dags för sanningens ögonblick. Skulle det finnas någon gyckelblomma – mimulus guttatus – kvar, eller hade korna ätit upp dem under det dygn som gått sedan Tord såg de ovanliga blommorna? Det hade de tack och lov inte gjort! Först hittade Tord några enstaka blommor, men sedan såg vi fler och fler längs bäcken och vi försjönk båda två i vår egen lilla fotovärld. Det enda som störde tystnaden var när vi ropade goda råd till varandra, eller lät glädjen över en lyckad bild förstärkas av små utrop.

Medan vi var där kändes det inte som om vi fotade särskilt länge, men när jag kom hem såg jag på tidsmarkeringen på bilderna att vi hade hållit på i nästan 20 minuter. Det är ju för väl att även Tord är blomnörd – annars hade han kanske lämnat mig där av ren tristess medan jag satt hopkrupen för att komma åt att fota de små blommorna ur så bra vinklar som möjligt.

Smått eurforiska över alla gyckelblommor vi fått se följde vi sedan stigen ner mot Knutstorpssjön och därifrån uppåt över stora åkrar, förbi en fångstgrop och planteringsetager, över ett stort fält och till sist igenom en stor fårhage där det kändes som om det fanns hundratals får. De gick, stod och sprang överallt runt oss, och det gav en otroligt mysig och charmig inramning av promenaden och förstärkte den lite gammaldags myskänslan.

Rundan runt naturskyddsområdet är 2,3 kilometer alternativt 3,3 kilometer beroende på om man väljer att gå väg eller stig tillbaka till parkeringen. Trots den relativt korta sträckan är det inte stigar man bara ångar fram på, utan det tar sin lilla tid. Och man bör låta det ta tid, för den här Astrid Lindgren-liknande idyllen erbjuder så mycket för alla sinnen att det blir svårt att ta till sig av allt om man inte tillåter sig själv att lägga lite extra tid på att se, känna och njuta.

För dig som vill veta mer
Länk till Länsstyrelsens informationssida om Knutstorps naturvårdsområde

Närliggande naturvårdsområde
Länk till närliggande naturvårdsområde ”Saxiska Schweiz”