”Neptuni åkrar” har för mig en särskilt magisk klang, och det beror på att min älskade mormor – som var väldigt växtintresserad – alltid pratade om detta naturreservat med en speciell passion i rösten. Förra sommaren var jag där för första gången, men då var allt så torrt att jag hade lite svårt att förstå min bortgångna mormors fascination.
I år är jag tillbaka och eftersom sommarens väder är lite mer ”svenskt” fick jag se denna magiska plats när den var som vackrast. Tror jag själv eftersom jag har svårt att tänka mig att detta skulle kunna bli vackrare.
Jag parkerade bilen i Byxelkrok och gick en kort sträcka längs gång- och cykelbanan mot Neptuni Åkrar. Efter några hundra meter svängde jag ner mot stenskravlet och gick där innan jag nådde fram till området med kalkstenshällar. Det var helt underbart att gå på dessa platta hällar, höra vågorna slå mot dem och känna vattenstänk i ansiktet. Solen sken och jag var helt ensam där nere vid vattnet, förutom ett äldre par som hade parkerat sina solstolar en bit upp på en av hällarna.
Ovanför hällarna finns ett brett klapperstensfält, och ovanför det en ”åker” med växter innan man kommer upp till vägen, men jag fortsatte att gå på hällarna, längs havet. Vid några tillfällen svängde jag upp mot gränsen till klapperstensfältet för att ta en titt på några växter.
Efter ytterligare någon kilometer såg jag att det var fullt av fåglar på hällarna, så av hänsyn svängde jag uppåt tills jag kom till den härligt vackra vandringsstigen som går parallellt med vattenlinjen, men strax ovanför klapperstensfältet. Även att jag nu var på behörigt avstånd från fåglarna kom en arg fågel och dök mot mig tre gånger under upprörda skrik.
Jag fortsatte på stigen och svängde sedan upp mot bilvägen och korsade den i bortre änden av naturreservatet. Jag hade läst att det skulle finnas några rikkärr där det fanns chans att hitta flugblomster som jag väldigt gärna ville se. Det visade sig att jag var för sent ute för dessa orkidéer, men istället hittade jag orkidéerna salepsrot och nattviol och det gjorde mig riktigt glad. Särskilt när det fanns hundratals av dem – en helt obeskrivlig känsla.
Efter att ha strosat runt på ett mindre område (men helt fullt av vackra växter) vände jag tillbaka på den idylliska skogsvägen, korsade bilvägen och gick längs leden på Neptuni åkrar i riktning mot Byxelkrok.
Helt plötsligt, medan jag gick där i godan ro, kom den arga fågeln upp bakifrån och dök ner och hackade till mig i huvudet. Som tur var hade jag med mig boken ”En guide till Ölands växtvärld” så den använde jag en stund efter det som skydd för huvudet. På instagram fick jag kommentaren från en joggare att hen också blivit attackerad av en fågel just på den platsen.
När jag närmade mig Byxelkrok sökte jag mig upp till gång- och cykelbanan och följde den till parkeringen. Allt medan jag njöt av varje steg och varje blick på det otroligt vackra området. Min lilla runda tog mig ungefär 2,5 timmar och jag kan tänka mig att den var runt 8-9 kilometer, men jag tog mig god tid att njuta av platsens skönhet.
Jag förstår nu min mormors kärlek till naturreservatet Neptuni åkrar. Det är som en oas, avskild från omvärlden. Att gå stigen genom reservatet är rent meditativt och man fascineras av att så mycket vackert kan växa på så otroligt karg mark.
På kvällen åkte jag tillbaka för att fota den magiska platsen i solnedgång. Det var andlöst vackert!
För dig som vill veta mer om Neptuni Åkrar
Länk till Länsstyrelsens informationssida om naturreservatet
Andra blogginlägg från Öland
Länk till inlägg om andra vandringar och utflyktsmål på Öland
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.