Jag fick se var orkidén knärot växer

En del saker är ”heliga”. Jag menar sådana där saker som man verkligen inte vill dela med sig av. Som till exempel sina svampställen. Eller undanskymda platser som man vill fortsätta kunna vara ensam på. Eller sina orkidéställen. De senare har jag i och för sig inga egna än, men idag har jag fått förmånen att ta del av någon annans orkidéställe och det känns som ett stort förtroende.

Tord, mannen i Eksjö som både hjälpte Johanna och mig att hitta miniorkidéerna korallrot och spindelblomster tidigare i år och sedan även guidade mig så att jag fick se purpurknipprot när jag var på Öland hade lovat att ge mig koordinaterna till hans knärotställe när det var blomningsdags. Till Tord skickar jag även bilder på blommor som jag vill stämma av vad det kan vara för något – han är helt enkelt min blomguide.

Nu börjar det bli rätt tid för knäroten (som jag aldrig hade sett) så Tord föreslog helt sonika häromdagen att vi skulle åka och titta på dem tillsammans. Detta kan bero på att jag har givit honom ett så virrigt intryck genom att inte alltid tyda hans koordinater rätt att han såg detta som den säkraste lösningen, men det kan också vara så att även han tycker att det är trevligt att ha med en blomnörd som inte suckar och klagar när han vill ta fler bilder av en och samma växt.

Idag var det dags så vi stämde träff på en parkering och åkte tillsammans till den hemliga platsen i Eksjö kommun och gav oss ut i skogen. Tord berättade för mig att han har fyra olika ställen inom området och att på ett ställe visste han säkert att knärot blommade, men på de andra kunde det vara lite för tidigt än. Döm om min förvåning, och stora glädje, när det faktiskt var jag som såg den första lilla stängeln knärot – även att den inte hade slagit ut ännu.

Vi gick till alla fyra ställena och hittade många exemplar av den vackra lilla orkidén knärot (goodyera repens) i olika blomningsstadier. Det var så roligt att få se något så fint, och att ha med någon som gav råd när jag skulle fota, och stod och väntade på sin tur att själv få fota istället för att vilja stressa vidare.

Under vår lilla orkidéjakt hittade vi inte bara knärot, utan även tallrot och ärenpris (väldigt lyxigt att inte behöva leta upp vad det är för något man hittar när man har med en levande flora), och en del kantareller. Det var riktigt roligt och jag hoppas att det blir fler blomletarturer med Tord förutsett han inte tycker att jag är helt hopplös!

Jag är oerhört tacksam över att han ville dela med sig av ett av sina ”heliga” ställen till mig. Nästa vecka kommer jag att åka tillbaka och ha med mig Johanna (det var hon som hittade Tord i våras) och – vilket Tord vet om – försöka leda henne raka spåret till knäroten.

För dig som vill veta mer om orkidén knärot

Länk till den virtuella florans information om knärot

OBS! Kom ihåg att alla svenska orkidéer är fridysta!