vandring | friluftsliv | utflyktsmål | natur
När man inser på fredagskvällen att man har en hel helg utan inplanerade aktiviteter får man ändra det, så när det hände mig igår skrev jag till Linda. Inte för att jag inte kan ge mig ut i naturen själv – utan för att det är trevligt med sällskap.
Igår vaknade vi i den mysiga stugan i Vikskvarnens naturreservat. Efter att vi gjort våra morgonbestyr och Linda fått sitt morgonkaffe gick vi iväg längs höglandsleden åt Nässjö-hållet tills vi kom till Hulubergets utsiktstorn.
Den här veckans fredagslyx började direkt efter jobbet igår och fortsatte ända fram till lunchtid idag. Jag och min kompis Linda hade bestämt att vi skulle utforska en (för oss båda) ny del av höglandsleden, och att vi skulle utgå från Viks Kvarn i Nässjö kommun.
Det var full sommarvärme, och jag njöt i fulla drag efter några gråa veckor. Platsen är en av de vackraste som jag har i min närhet och jag får aldrig nog av att vara där. Kombinationen av somrig sol och de höstiga färgerna gav ett extra fint helhetsintryck.
Idag kunde vi äntligen träffas igen, min yngsta syster och jag. Och våra fyra barn. Och så blev det tre extra barn. Och en extra vuxen. Men – det fanns både plats och fika till alla och blev en riktigt mysig utflykt i all sin enkelhet där på Bondberget.
Som alla fredagar slutade jag tidigt idag och jag brukar planera in ”fredagslyx-utetid”, så att inte den lediga tiden äts upp av tråkiga måsten och går upp i rök. Idag hade jag givit min 12-åriga dotter i uppdrag att hitta på något vi kunde göra tillsammans.
En bild säger mer än tusen ord säger ordspråket. Och ibland stämmer det tycker jag. Som bilden från min lilla runda med hundarna i morse. Det var mörkt och jag frös om händerna i det höstlika vädret, men glömde allt när jag möttes av den här synen.
Sedan jag började mitt nya jobb i maj har jag det så bra att jag slutar klockan 13.15 varje fredag. Jag tycker varje vecka att detta är väldigt lyxigt, och jag har gjort det till en vana att göra något särskilt den eftermiddagen för att den inte ska försvinna i vardagliga måsten.
Min 12-åriga dotter är just nu inne i en fas då hon absolut inte vill vara ute. Hon förklarar det som ”Att vara ute är som att äta samma mat hela tiden – det blir trist”, och jag kan faktiskt både förstå och köpa hennes resonemang.
På måndag börjar jag jobba igen, och tiden jag kan vara ute kommer att krympa ordentligt. Men jag vill fortsätta vara ute. Jag vill fortsätta utforska nya platser. Jag vill fortsätta leta upp ”nya” växter, och återbesöka mina favoritställen.
Idag påminde Facebook mig om vad jag gjorde för exakt ett år sedan och det fick mig att längta tillbaka: ”Nu är det godnatt-dags efter en kul och mysig kväll med upptäcktsfärd, hundbus och fiaspel på en äng!” stod det i inlägget
I förra årets torka var det nästan bara strimsporren som blommade mitt i sommaren, och lyste upp mina promenader. Som tack uppmärksammar jag den idag också, trots att min mamma kallar den ogräs.
I vanliga fall är jag ute för att jag älskar att vara ute, att röra på mig och att se och uppleva allt som finns i naturen. Fotandet av blommor som kommer i min väg är vanligen enbart en underbar bonus som ger mig stor glädje.
Gårdagens tur bjöd på otroligt varierad natur. Jag tror nästan att vi fick uppleva alla Ölands naturtyper inom loppet av några timmars vandring; Hagmarker, lövskogar, enbevuxna alvarmarker och torrängar, lövängar och klintkust.
För dotterns 12-åriga kompis och mina tre syskonbarn på 1, 3 och 5 år var det första vistelsen i fjällen. Därför tyckte jag att frukost uppe på ett fjäll är en upplevelse man absolut inte får missa. På själva midsommarafton blev det av.