Stadsnära grillning

Idag kunde vi äntligen träffas igen, min yngsta syster och jag. Och våra fyra barn. Och så blev det tre extra barn. Och en extra vuxen. Men – det fanns både plats och fika till alla!

Vi bestämde oss för att ses vid Bondbergets naturreservat, precis utanför Jönköping där hon bor. Dels för att det är lätt att gå (både med min stukade fot och för barnen) och dels för att det är nära dit. Min dotter tog med en klasskompis och ena systersonen fick med sin bästa kompis, som tog med sin pappa och lillebror, så vi var ett ganska stort gäng som traskade iväg från parkeringen.

Varför gå på stigen när det finns roligare ställen??

Jag älskar att ha med barn när jag är ute. Man går sällan på vägen eller stigen utan följer barnens vägar. Man stannar tusen gånger och tittar på fantastiska små saker och får intresserade frågor om precis allt som finns runt omkring.

Idag föreslog min syster att vi skulle gå längs en stig i den mossiga skogen som gick parallellt med skogsvägen och det var ett bra val. Vi såg en massa svampar, mossor, nedfallna träd och andra spännande saker på vår korta vandring till grillplatsen.

Det var inte så långt till grillplatsen som ligger längst upp i slalombacken med utsikt ner över Jönköping. Trots att man är så nära stan hör man inte ett enda ljud från trafiken. Barnen utforskade hela backen och hittade på en massa spännande saker att sysselsätta sig med medan jag gjorde upp eld och förberedde för vår lilla korvgrillning. Visserligen grillade vi korv igår också, men nu stod det på syskonbarnens önskelista så då fick det bli så idag också.

De flesta tyckte att det var kul att få grilla sina korvar själva, eller vända korvarna som låg på gallret. Alla orkade inte så många korvar eftersom de hade ätit för många plommon. Eller för många korvbröd. 🙂 När vi sedan tog fram marshmallows blev det ännu roligare att grilla, och vi kämpade för att få till perfekta godbitar. Vissa av barnen kom fram till att det var godast att äta dem ogrillade. Men vad spelar det för roll, så länge de är mätta och glada?

Alla tyckte att det var en rolig och spännande tur vi fick på Bondberget. När vi gick, studsade och hoppade tillbaka till bilarna valde vi återigen att gå genom den mossiga skogen och humöret var på topp. Jag tittade inte på klockan, men kan tänka mig att vi var ute kanske 2,5 timmar, vilket var alldeles lagom för barnen som är mellan 1 och (snart) 6 år. Och två 12-åringar.

Jag är säker på att alla som var med idag kommer att komma ihåg utflykten länge, även att vi inte gjorde något märkvärdigt. Precis som min syster sa så tog det dem ungefär 4-5 minuter att köra hemifrån och till naturreservatets parkering. Vi gick bara någon kilometer, och den enda förbestämda aktiviteten var att grilla korv. Men många gånger är det enkla det bästa när man har med sig barn. Att saker inte är så uppstyrda, utan det finns både tid och utrymme för att göra det som faller barnen in. Att titta på det som lockar, undersöka det som drar, klättra upp på stenar, stubbar och stockar, springa små omvägar och så vidare. Förmodligen borde vi vuxna vara mer som barn!

Underbart är det i alla fall, och jag blir så glad och lätt inombords efter att ha varit i naturen med barn. Och min egen dotter var med – för andra dagen i rad. I bilen på väg hem sa hon med förvånad röst: ”Det var faktiskt kul!” – och jag kan inte låta bli att känna lycka.

För dig som vill besöka Bondberget:
”Bondberget är namnet på den skogklädda höjd som skiljer Jönköping och Huskvarna åt. Det tätortsnära reservatet är ett mycket uppskattat och välbesökt friluftsområde och skogarna genomkorsas av otaliga stigar och motionsspår.”
Länk till Länsstyrelsens information om Bondberget