Höglandsleden: Vikskvarnen-Huluberget t.o.r.

Igår vaknade Linda, jag och alla tre hundarna i den mysiga stugan i Vikskvarnens naturreservat. Efter att vi gjort våra morgonbestyr och Linda fått sitt morgonkaffe gick vi iväg längs höglandsleden åt Nässjö-hållet tills vi kom till Hulubergets utsiktstorn.

Leden var mycket lätt att gå, mestadels på skogsväg och mindre grusväg, något jag tycker är perfekt när man har sällskap eftersom det är lättare att prata då än om man måste gå på led. Kortare sträckor gick på stig och 20-30 meter på asfalt, vilket jag tycker är en klart godkänd sträcka.

Runt omkring oss hade vi vad som för mig känns som typisk småländsk skog. Gran, tall, mossa, svampar, lövträd, ormbunkar.  Gårdar och beteshagar mitt ute i skogen. Dock inga sjöar, men vi passerade en hembygdsgård, Almesåkras, som jag tyckte var oerhört vacker.

När vi kom fram till Huluberget efter 7-8 kilometer fick hundarna vänta nedanför medan vi klättrade upp i tornet. Jag är höjdrädd, men tornet kändes gediget och trappstegen var gjorda av trä, vilket är ”mindre läskigt” än gallertrapppor där man hela tiden ser marken om man tittar ner.

Uppe i tornet satt en skylt som berättade vad som fanns i de olika riktningarna, och förmodligen har man kunnat se alla dessa landmärken tidigare, men nu hade granskogen växt sig så hög att vi i stort sett bara kunde se in mot Nässjö. Vi såg också Storsjön som ligger utanför Bodafors. Men även om vi inte kunde se alla sevärdheter så stod vi ändå på en av Smålands högsta punkter; Huluberget med sina 364 meter över havet.

Efter en liten paus för påfyllning av vatten och näring (eller var det choklad?) vände vi tillbaka mot Vikskvarnens naturreservat där vi hade våra bilar. På tillbakavägen kunde jag inte motstå frestelsen att plocka alla de kantareller vi sett under morgonen. Eftersom ingen av oss hade något att lägga de fina svamparna i offrade Linda sig och tog av sin tröja och gick i bara linne trots att det var rätt svalt, och lite blåsigt.

Det var en härligt avslappnad förmiddag där vi pratande gick längs höglandsleden, även att vi såg/mötte fler människor än vi brukar göra. Vi träffade nämligen två cyklister och några jägare längs leden. Redan det är fler människor än vare sig jag eller Linda brukar möta på våra turer. Ändå mångdubblades detta när vi kom tillbaka till vindskyddet i reservatet. Där möttes vi av en hel busslast med vandrare som var på studiebesök från Store Mosse nationalpark. Men.. jag måste poängtera att det var väldigt tyst och lugnt längs leden.

Eftersom naturen är väldigt lik den jag har hemma (jag befann mig ungefär 3 mil hemifrån) var det inte direkt några aha-upplevelser i fråga om naturen, men det var roligt att gå på ett nytt ställe, få en massa härlig må-bra-energi, och att jag fick ha med mig så trevligt sällskap! Det blev helt enkelt ännu en lyckad hemomkringvandring!

När vi skildes åt på parkeringen efter ett dygn tillsammans (vi hade ju vandrat och sovit i Vikskvarnens naturreservat dagen innan) var det med känslan: Hoppas vi hittar på något liknande ihop snart igen!

För dig som vill veta mer om Huluberget:

Nässjö kommuns informationssida om Huluberget

För dig som vill veta mer om Höglandsleden:

Höglandsleden är en 44 mil lång naturupplevelse som sträcker sig över hela det Småländska höglandet. Leden bjuder på vacker natur, men man får avverka många höjdmeter både upp och ner. Man möter ingen egentlig vildmark längs leden, utan det är odlingslandskapet som dominerar de flesta sträckningar.

STF (Svenska Turistföreningen) har listat en lång rad vandringsleder. Läs vad STF skriver om Höglandsleden

Du kan också besöka respektive kommuns hemsida för att få mer information om de olika sträckningarna: Eksjö, Nässjö, Sävsjö och Vetlanda. Det finns även anslutningar till andra vandringsleder.