Tälta i trädgården

Inte kul att vara ute längre, säger 12-åringen

Min 12-åriga dotter är just nu inne i en fas då hon absolut inte vill vara ute. Hon förklarar det som ”Att vara ute mycket är som att äta samma mat hela tiden – det blir trist”, och jag kan faktiskt både förstå och köpa hennes resonemang, även att jag alltid försöker variera vår utetid så mycket som möjligt.

Min första reaktion när hon visade den här inställningen i våras – och dessutom bestämde sig för att sluta i scouterna – var att jag började tänka ut olika sätt för att locka ut henne, men jag insåg ganska snabbt att det (i alla fall i vårt fall) inte skulle vara den bästa taktiken. Risken är att hon blir helt avogt inställd mot allt vad friluftsliv heter om jag tvingar henne, men om jag ger henne lite utrymme så kanske hon själv känner att hon saknar det och vill följa med mig igen. Det är min förhoppning i alla fall – även om det skulle ta 10 år innan det inträffade.

Under sommaren har jag därför inte tagit för givet att hon ska följa med mig ut som tidigare. Däremot har hon själv tagit initiativ till en del utflykter, till exempel två gånger till Store Mosse då hon hade med sig olika kompisar, till raukarna i Byrum på Öland två gånger, och när vi var i Dalarna föreslog hon både Njupeskär och Lill-Nipen där hon varit tidigare, och då har jag givetvis inte varit sen att nappa på hennes förslag. Men några vardagliga utflykter har det inte blivit, utan hon har hellre träffat sina kompisar.

Men att tälta i trädgården är kul!

Igår var en av hennes kompisar här hela dagen och det blev bad, bollekar, TV-spelande och tecknande medan jag höll på med mitt. På eftermiddagen sa jag att jag skulle ut och försöka sätta upp ett tält som jag har lånat inför en kommande vandring. Både min dotter och hennes kompis blev eld och lågor, och de bestämde direkt att de ville tälta i trädgården inatt. De var väldigt ivriga och förväntansfulla medan de letade fram allt de behövde för utesovandet.

När det började mörkna hade de installerat sig i tältet och sa god natt till mig. Eftersom vi har fått åka hem från skogen de senaste gångerna vi försökt sova ute var jag rädd att min dotter skulle ha svårt att somna, eller bli rädd. Men jag hade inte behövt oroa mig. Tydligen är det lättare att tälta i trädgården och sova med ljuden från staden omkring sig än med ljuden av läskiga sjöfåglar och prasslandet i löven från olika vilda djur (!!!)! Lite svårt för mig att förstå, det måste jag erkänna, men så verkar det vara.

Jag är ganska säker på att om jag hade föreslagit att de skulle sova ute så hade de inte nappat på idén, men nu när de själva kom med förslaget så.. 🙂 Man får vara tacksam för det lilla, som man brukar säga! Huvudsaken är att de vill vara ute!

Ett utomhusäventyr är ett utomhusäventyr – även om det bara är hemma på gräsmattan.