När man inser på fredagskvällen att man faktiskt har en hel helg utan en enda inplanerad aktivitet får man lov att ändra på det, så när det hände mig igår skrev jag genast till min vän Linda. Inte för att jag inte kan ge mig ut i naturen själv – det gör jag ju ofta – utan för att jag kände att det skulle vara trevligt med sällskap. Och kanske lite tjejsnack.
Linda var inte sen att nappa och vi kom snabbt fram till att Store Mosse nationalpark ligger bra till geografiskt, eftersom vi har ungefär lika lång väg att köra dit båda två (runt 1,5 timme). En stund före klockan 08 i morse träffades vi på parkeringen vid Kittlakull och gav oss glada i hågen av längs leden ”Lilla Lövö” ner mot Lövö.
Vyerna över mossen är alltid storslagna, men idag var de extra vackra med de levande höstfärgerna som målade landskapet, och himlen med de dramatiska molnen som svävade över oss i olika formationer, och vi njöt av allt vi såg.
Vi märkte dock snabbt att spången var väldigt hal, så vi gick som två gamla kärringar och spände oss för varje steg för att inte ramla (jag med min onda vrist och Linda med sin höft) vilket framkallade en hel del skratt hos oss.
När vi kommit av spången och gick på ”fast mark” och sedan över rocknarna mot Lövö kunde vi gå som vanligt igen och vi konstaterade att naturens skönhet var stor även här. Under tallarna var marken täckt av olika lavar och av blåbärsris och andra växter i eldens alla färger. Mellan stammarna skymtade mossen i ett magiskt ljus.
Efter ett kort stopp vid rastplatsen och vandrarhemmet på Lövö där vi använde faciliteterna gick vi vidare i riktning mot Andersberg, men stannade på rastplatsen strax efter Lövö där man har en vacker utsikt över mossen. Där passade vi på att inta vår frukost och jag kände hur glädjen och frihetskänslan växte för varje andetag i den lugna, sköna miljön.
Marken var betydligt blötare än den varit vid mina tidigare besök i nationalparken, och spången låg under vatten på många ställen. Som tur är hade både Linda och jag rejäla kängor, så vi klarade oss torrskodda igenom ändå. Våra tre hundar klagade inte heller. Jag tyckte att det var väldigt roligt att få se mossen så här, ”i sitt bästa jag”, om man säger så.
Vid korsningen där rundan ”Blådöpet runt” svänger av vände vi och gick samma väg tillbaka som vi kommit eftersom vi föredrar att gå ute på mossen istället för att gå i skogen när vi ändå åkt till denna fantastiska plats. Givetvis passade vi även på att stanna och fika på en av alla de bänkar som finns längs spången ute på mossen.
Vi var tillbaka vid bilarna efter ungefär 6 timmar. Då hade vi gått en sträcka om 16-20 km i ett behagligt tempo, stannat och ätit frukost, gått på toa, fotat en massa och fikat på tillbakavägen.
Trots att det var helt perfekt utflykts- och vandringsväder mötte vi faktiskt bara tre gäng under hela turen.
För mig blev det här en riktig ”må bra-tur”. Först och främst var vi på en av mina favoritplatser. Det blev inte sämre av att jag matades med vackra intensiva höstfärger, och storslagna vyer. Och en massa skratt och prat.
För dig som vill veta mer om Store Mosse nationalpark:
Inlägg här på bloggen: Utflykt till Store Mosse med barn – april 2019
Inlägg här på bloggen: Vandring på Store Mosse – april 2019
Inlägg här på bloggen: – Store Mosse igen – juni 2019
Länk till nationalparkens egen webbsida
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.