Höglandsleden: Vikskvarnens naturreservat

Den här veckans fredagslyx började direkt efter jobbet igår, cirka klockan 14.00, och fortsatte ända fram till lunchtid idag. Jag och min kompis Linda hade bestämt att vi skulle utforska en (för oss båda) ny del av höglandsleden, och att vi skulle utgå från Viks Kvarn i Nässjö kommun.

Jag som bor lite närmare Vikskvarnens naturreservat var där och rekade för några veckor sedan och tyckte att det var underbart att få gå den smala, knappt upptrampade stigen genom skogen igen. Det är inte någon lång väg att gå, runt en kilometer gissar jag, men man får både gå genom mossig sagoskog full av svampar, gå uppe på ett berg och se ner i den svindlande djupa ravinen där Storkvarnsån rinner och sedan ta sig ner i själva ravinen som är en del av Almesåkraformationen.

När man kommer fram finns en större rastplats med två bord med tillhörande bänkar och flera mindre eldstäder.  Om man väljer att gå längs vägen från parkeringen för att det är enklare vandring, eller kanske till och med att köra ända fram tills vägen tar slut, så har man bara några få hundra meter till grillplatsen. Dessutom finns ett vindskydd, en fin eldstad och ett fräscht utedass i direkt anslutning till vändplanen.

Vi hade bestämt att vi och våra 3 hundar skulle försöka sova i den lilla stugan som ligger på andra sidan ån, 100 meter från rastplatsen, där höglandsleden delar sig och går i tre riktningar; Mot Lövhult (Nässjö), Sävsjö och så avstickaren mot Vaggeryd. Eftersom vi var tidigt på plats, och reservatet är ganska litet, behövde vi någon aktivitet för eftermiddagen och kvällen och tog helt sonika fram kartan. Vi såg att om vi följde leden åt Vaggerydshållet skulle vi snart komma fram till sjön Davidtorpasjön. Vi kombinerade en egen slinga av delar av höglandsleden, skogsvägar och små grusvägar så att vi kunde gå runt sjön och komma tillbaka till kvarnen.

Hur långt det var hade vi ingen aning om – och har fortfarande inte – men det tog oss ungefär 3,5-4 timmar i lagom prata-och-skratta-tempo att gå vår runda. Höstvädret var perfekt och vi kunde gå i t-shirt så länge vi gick i solen, trots att det blåste ganska ordentligt. Det blev en trevlig tur med mera mossig trollskog, skogsvägar, mindre grusvägar förbi små gårdar och charmiga hus. Alla som var ute på sina trädgårdar hälsade vänligt, nyfiket och glatt på oss när vi passerade.

Väl tillbaka vid rastplatsen (som ligger nere i själva ravinen) var det svalare och Linda var supersnabb med att göra upp eld så att vi skulle kunna laga till vår middag. Vi fick ännu några timmar fyllda av prat och skratt innan vi letade oss över den lilla bron mot vår sovstuga i ficklampornas sken.

Några värmeljus på bordet som fick sprida sitt varma sken och så var det bara att visa hundarna deras sovplatser var på britsarna innan vi själva kunde krypa ner i sovsäckarna och fortsätta vårt glada prat tills vi somnade.

Lite övrig bra-att-ha-info
Det kan vara bra att veta att det inte finns någon täckning när man är inne i själva stugan, men så fort kan kommer ut så går det bra att ringa och att skicka/ta emot meddelanden. Jag kan också nämna att det enligt ortsborna spökar i stugan, men Linda och jag hörde inget annat än forsens härliga ljud på hela natten.

För dig som vill veta mer om Vikskvarnens naturreservat
Mitt inlägg från rekognseringsrundan i naturreservatet (text och bilder)
Länsstyrelsens informationssida om Vikskvarnens naturreservat