Nu är det några år sedan jag var på Filmbyn Småland senast. Mycket var sig likt när jag var där häromdagen med syster, syskonbarn och mamma. Men en supertrevlig nyhet som kommit sedan jag flyttade från Eksjö är sju sagolika utflykter. Dessa börjar och slutar precis utanför Filmbyn i Mariannelund.
Läs mer
Filmbyn Småland har skapat vad de kallar ”sju sagolika utflykter” i anslutning till utställningen i Mariannelund. När jag var där i helgen tog jag med syskonbarnen (och deras mamma och mormor) på utflykt nummer 5. Den innebar uppdraget att ta reda på vilken sjö i Mariannelund som har klarast vatten.
Läs mer
För mig blev det ett kärt återseende när jag fick chansen att besöka naturreservatet Kuröds skalbankar i Uddevalla igen. Visserligen hade det bara gått en vecka sedan jag var där första gången, men jag föll pladask för denna plats. Att vandra på skalrester från djur som levde här för drygt 10 000 år sedan är en mäktig upplevelse. Och just i Kuröd finns alltså världens största skalbankar. Detta är verkligen ett utflyktsmål jag kan rekommendera.
Igår fick vi med hela familjen, inklusive vår lilla malamute-valp som flyttade hem till oss i helgen, på en alla hjärtans dag-utflykt. Det är alltid roligt när familjen gör saker tillsammans. Och extra roligt när vädrets makter dessutom står på vår sida.
Jag har en viss förkärlek för gamla platser. Runstenar, domarringar, gamla byggnader. Spår av dem som levt före oss. Ett flertal gånger har jag snubblat över bilder på sjöbodarna i Valsäng på grannön Tjörn och tänkt att jag måste åka dit. Igår tog jag mig äntligen i kragen.
En av de första platserna jag besökte efter min flytt till Orust i höstas var det lilla Svanviks kile naturreservat som ligger i Stigfjorden. Den gången var det min väninna Sofia som guidade mig och jag är oerhört tacksam för att hon tog med mig dit. Efter det första besöket i naturreservaet har det blivit många fler. Några helt på egen hand, andra med hundarna, enbart sambon eller med hela familjen. Nu senast fick vi tillfälle att njuta av Svanviks kile i vinterskrud.
Läs mer
Även att jag bara hade varit i Ramsvikslandets naturreservat en enda gång kände jag en stark längtan att få komma tillbaka. Nyligen insåg jag att det faktiskt inte är särskilt långt till ”klippornas rike” efter vår flytt till Orust. Det är bara 4 mil fågelvägen (och ungefär det dubbla med bil) så igår ”lurade” jag med mig dotter och sambo på en liten tur.
När jag sitter och skriver detta med höstregnet smattrande mot fönster och tak känns det lite overkligt att tänka tillbaka på vår härligt soliga tur längs Dyröleden i slutet av juli.
Vid några tillfällen hade jag sett fantastiska vattenfallsbilder från Skäktefallet i mitt instagramflöde. De bilderna gjorde mig riktigt nyfiken eftersom vi är förtjusta i vattenfall, så jag kände att detta skulle kunna vara ett perfekt utflyktsmål för hela familjen.
Under min höstlovsledighet förra veckan passade vi på att åka till Rammdalens naturreservat i Risveden. Jag hade varit där en gång i somras, men för min sambo var det första besöket. Dels ville han också se Rammsjön och bergen runt, men främst ville vi leta reda på Skäddas grotta som jag inte lyckades hitta förra gången.
Idag skulle vi få uppehåll och bestämde oss för att åka till Kroksjön – ett av naturreservaten i Risveden som vi inte varit i ännu. Det var min systers sista dag hos oss, så vi hade med oss tre barn mellan 2 och 6 år på vår utflykt.
Efter min flytt från Småland för 4 veckor sedan fick jag äntligen träffa min yngsta syster och hennes barn igår. Högt på deras önskelista var (till min stora lycka) att få se typiska ”västkustklippor” så vi åkte raka spåret till lättillgängliga Marstrand.
Det är svårt att hitta på födelsedagspresenter till någon som inte önskar sig något, men att få cykla dressin med familjen borde väl glädja en friluftsmänniskas hjärta? Så tänkte i alla fall jag när min sambo fyllde år.
Idag passade vi på att göra en liten familjeutflykt till Björsjöbacka, i Vättlefjäll naturreservat, på eftermiddagen. Temperaturen har varit närmare 30 grader varje dag sedan vi flyttade hit i lördags, men äntligen sjönk den ner till bara 23.
Brantefall ligger i min grannkommun Ydre och är namnet på en plats där en bäck forsar ner över en bred berghäll. Jag hade sett bilder därifrån, så när Mari frågade om jag ville följa med henne var jag inte sen att följa med.
