Även att jag bara hade varit i Ramsvikslandets naturreservat en enda gång kände jag en stark längtan att få komma tillbaka. Nyligen insåg jag att det faktiskt inte är särskilt långt till ”klippornas rike” efter vår flytt till Orust. Det är bara 4 mil fågelvägen (och ungefär det dubbla med bil) så igår ”lurade” jag med mig dotter och sambo på en liten tur.
Jag hade kollat kartan noga under veckan för att hitta något som kunde passa. Jag noterade att det skulle vara möjligt för oss att nå ut till riktigt häftiga klippor i närheten av Sote Huvud utan att varken behöva gå långt eller i särskilt kuperad terräng. Vädret var precis lika grått som det varit konstant de senaste veckorna här på västkusten, men enligt väderleksrapporten skulle det åtminstone vara uppehåll så det var bara att köra.
Parkeringen vid Haby kände jag till sedan sist. Direkt när vi klev ur bilen kände vi vindarna från havet kasta sig över oss. Även att det var några plusgrader åkte vantar och mössor/kepsar på direkt. Sedan gav vi oss in genom grinden, över strandängen, mot havet och de väntande klipporna.
Här är det lätt att gå. Det är inte kuperat längs leden, även att det finns gott om berg och raviner vid sidan av. Leden (och då syftar jag på Soteleden etapp 5 – den del av Kuststigen som kallas ”Ramsvikslandet runt”) är tydligt märkt med färgmarkerade stolpar. På många ställen finns också skyltar/pilar som visar riktning och avstånd till olika platser i naturreservatet.
På grund av allt regnande den senaste tiden var klipporna hala. Vi hade tack och lov ordentliga skor på fötterna, så vi hade bra grepp. Överallt där det inte var klippor var marken väldigt blöt, men det fanns gott om små spänger och broar över våta områden. Själv höll jag mig mest till leden, men både min sambo och min dotter gjorde små utflykter för att klättra, klänga och undersöka saker vid sidan av.
Tiden gick alldeles för snabbt medan vi njöt av, och verkligen tog in, de mäktiga omgivningarna. Känslan när man har bara har vidsträckta klipphällar och havet framför sig är obeskrivlig.
Till slut insåg vi att det bara var en timme kvar till solnedgången. Vi hade vi då varit ute i drygt två timmar och hade inga pannlampor med oss, så vi fick ta lite genvägar tillbaka mot Haby. Till min dotters stora glädje, eftersom det var mycket roligare än att gå längs stigar. Själv har jag stor respekt för landskapet här – vis av erfarenheten som jag och Sofia gjorde när vi var här i somras då vi hamnade i knipa.
Vi hade givetvis kunnat gå en liten stund till eftersom det inte blir kolsvart direkt vid solnedgång, men i det grå vädret märkte vi tydligt att det skymde snabbt. Vi gick i raskt tempo, snörvlande i den ständiga blåsten, och hann i tid. När vi körde ut från parkeringen några minuter efter solnedgången föll de första regndropparna, och strax kom en riktig skur. Jag kan inte annat än att vara tacksam över turen att vi slapp regn under själva turen!
Jag älskar verkligen det här landskapet. Havet. De vidsträckta klipporna. Känslan av rymd och öppenhet. Allt detta får mig att andas lättare och le mer! Förhoppningsvis får jag möjlighet att komma tillbaka snart igen för en betydligt längre tur.
För dig som vill veta mer om Ramvsikslandet, klippornas rike
Karta och vägbeskrivning
Om du klickar på den här länken får du upp en karta till parkeringen i Haby där vi lämnade bilen. Du är då vid vandringsledens södra spets. Via länken kan du även få fram en vägbeskrivning från valfri punkt. Klippornas rike är beläget utanför Hunnebostrand, Bohuslän.
Länkar till Länsstyrelsen och vandringsleden Kuststigen
Länk till Länsstyrelsens information om Ramsvikslandets naturreservat, klippornas rike
Länk till Kuststigens information om delsträckan ”Ramsvikslandet runt”
Mer i bloggen om Ramsvikslandet
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.
Du har en jättefin blogg! Tack för att du dela med dig av dina upplevelse; jag njuter verkligen att läsa om de. Jag funderade över att göra en vandring här, och efter har läst din berättelse vet jag att jag kommer att älska stället! Stor Tack!
Vad glad jag blir! Såg du att det även finns en länk längst ner i inlägget till min beskrivning av när jag gick Ramvsikslandet runt i augusti förra året? Så får du se det i sol och sensommarskrud också.