vandring | friluftsliv | utflyktsmål | natur
Som alla fredagar slutade jag tidigt idag och jag brukar planera in ”fredagslyx-utetid”, så att inte den lediga tiden äts upp av tråkiga måsten och går upp i rök. Idag hade jag givit min 12-åriga dotter i uppdrag att hitta på något vi kunde göra tillsammans.
En bild säger mer än tusen ord säger ordspråket. Och ibland stämmer det tycker jag. Som bilden från min lilla runda med hundarna i morse. Det var mörkt och jag frös om händerna i det höstlika vädret, men glömde allt när jag möttes av den här synen.
Ibland vill man bara ta med sig lite frukost eller fika till något fint ställe och sitta där så länge man har lust. Eller ta en lite kortare utflykt med barn eller tillresta gäster. Oftast har faktiskt man fler lämpliga ställen i närheten för detta än man har tänkt på.
Efter jobbet igår parkerade jag bilen i skogen istället för att köra ända hem, och gick de sista 15 kilometrarna med hundarna längs höglandsleden. I morse gick jag samma sträcka, men i motsatt riktning för att hämta hem min bil.
Sedan jag började mitt nya jobb i maj har jag det så bra att jag slutar klockan 13.15 varje fredag. Jag tycker varje vecka att detta är väldigt lyxigt, och jag har gjort det till en vana att göra något särskilt den eftermiddagen för att den inte ska försvinna i vardagliga måsten.
Igår eftermiddag skulle jag få följa med min egen blomguide, eller mentor, till ett av hans ställen (Knutstorps naturvårdsområde) där han hoppades få chansen att visa mig den säregna blomman gyckelblomma som jag aldrig hade sett.
Medan jag strosade runt inne i trädgården kom jag fram till något som jag inte sett innan: En fjärilsrestaurang med vitlysing, stjärnflocka, purpursolhatt, röd kärleksört, rosenstav, blå bolltistel, humlesuga, hampflockel och fackelblomster på menyn!
På måndag börjar jag jobba igen, och tiden jag kan vara ute kommer att krympa ordentligt. Men jag vill fortsätta vara ute. Jag vill fortsätta utforska nya platser. Jag vill fortsätta leta upp ”nya” växter, och återbesöka mina favoritställen.
En del saker är ”heliga”. Jag menar sådana saker som man inte vill dela med sig av. Som till exempel sina svampställen. Eller orkidéställen. De senare har jag inga, men idag har jag fått ta del av någon annans och det känns som ett stort förtroende.
Idag har jag gått på min ”hemmaled” höglandsleden. Redan klockan 06 i morse parkerade jag bilen utanför naturreservatet vid Skuruhatt och gick hem till Kvarnarp i Eksjö, cirka 15 kilometer. Och lika långt blev det ikväll för att hämta bilen.
Efter det senaste dygnets upprepade åskskurar var fjärilarna lika glada som jag över det varmare vädret vi bjöds på idag. Under min lunchpromenad såg jag otaliga fjärilar, men de flesta var fladdrade ommkring så de var väldigt svåra att fota.
Min, eller rättare sagt Smålands, landskapsblomma är en blomma som de flesta som bor i Sverige känner igen tack vare dess unika form med ljusrosa ”tvillingklockor”. Linnean – som knappast går att förväxla med någon annan blomma.
”Sedan följer man grusvägen i flera kilometer. Jag kan tänka mig att det kan vara lite trist vandring om man kommer någon annan gång på året, men just nu var det allt annat än trist. Längs vägkanterna prunkade nämligen växtligheten.” Läs mer om turen
Jag visste hur själva blommorna ser ut, och jag hade läst mig till att de är max en decimeter höga, men jag hade ingen aning om ifall jag skulle titta vid vattnet, i den sanka marken där skvattramen växer, eller i mossan i skogen. Läs om min orkidéejakt.
Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira Sveriges nationaldag på än att vistas ute i vår vackra svenska natur, så i morse åkte hundarna och jag iväg mot Gripenberg utanför Tranås för att pröva del 3 av Holavedsleden. Läs om den lantliga idyllen