Idag kom jag iväg tidigt på morgonen för att ge mig ut på del 4 av Holavedsleden med mina hundar. Även den här gången parkerade jag bilen vid Svartån längs vägen som går till Restad. När jag gick del 3 i torsdags följde jag vägen åt vänster – idag vek vi istället av åt höger. Etappen går till ledens start (eller mål – beroende på vilken riktning man väljer att gå i) Hättebaden i Tranås och är 14 kilometer. Min förhoppning var att jag skulle hinna gå 12 kilometer, vända och gå tillbaka samma väg, för att kunna vara hemma den tid jag lovat min dotter.
Man börjar då vid en gård och följer en traktorväg förbi en riktigt stor åker. Leden går runt åkern, in i skogen, över ett litet berg, och ner på andra sidan åkern, innan den kommer ut på en mindre grusväg.
Från det att man kommer ut på den lilla grusvägen följer man grusväg i flera kilometer. Jag kan tänka mig att det kan vara lite trist vandring om man kommer någon annan gång på året, men just nu var det allt annat än trist. Längs vägkanterna prunkade växtligheten så jag hade fullt upp med att fota så mycket hundarna tillät mig att stå stilla. Idag hade det varit enkelt att plocka ihop en midsommarbukett med 7 sorters blommor! Förutom de stora mängderna hundkex, midsommarblomster, smörblommor, humleblomster, maskros, ängshaverrot, gökärt, gökblomster, styvmorsviol med flera så fanns även de här:
Till slut korsar man riksväg 32 och följer en asfalterad väg mot Tranås i cirka en kilometer. På sidan av vägen går också en järnväg med flera spår, så det är inte direkt någon vildmarkskänsla, men så fort man gått under järnvägsviadukten svänger man av över ån och in i skogen.
Vissa sträckor var det blött på marken, och jag var glad att jag hade rejäla kängor på fötterna.
Enligt min uppfattning var det inte någon ”speciell” natur där. Det kändes också lite som att man istället för att dra leden på de vackraste ställena hade varit mån om att de boende skulle få ha det ”göttaste” för sig själva, och leden gjorde kringelikrokar runt saker både här och där. Jag stördes också en del av att motorljudet från vägen hördes ett bra tag efter att man svängt in i skogen. Det vackraste jag såg på östra sidan om väg 32 var en underbar lövskogshage där jag passade på att sitta och fika lite med hundarna, medan vi tittade på hararna som skuttade på åkern framför oss, och den stora rovfågeln som blev bortjagad av kråkorna.
Efter ungefär 10 kilometer kände jag mig tvingad att vända om eftersom vi hade gått i relativt långsamt tempo. Jag kom alltså inte riktigt lika långt som jag hade tänkt mig, men jag var ändå glad över alla blommor jag hade sett längs leden och det vägde upp det korta stinget av besvikelse över att jag inte hann gå hela den planerade sträckan.
På tillbakavägen gick vi i betydligt raskare tempo. Dels gjorde jag färre fotostopp, och dels ville hundarna väldigt gärna tillbaka till bilen. Och jag misstänker att regnvädret, även att det bara var duggregn som föll över oss, också gjorde att vi ökade på både steglängd och hastighet. Även att jag tyckte att delar av etappen var rätt charmig tack vare alla växter i vägrenen så tror jag inte att jag kommer att gå just den här delen igen. Det var alldeles för mycket vandring på väg för min smak.
För dig som vill veta mer om Holavedsleden (59 km mellan Tranås och Gränna):
Inlägget jag skrev efter att jag gick del 3 i torsdags
Länk till pdf-filer med kartor och information om sevärdheter för var och en av de fyra delsträckorna 1-4.
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor med familj i villa på vackra Orust. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.
Dessutom är jag väldigt glad över att sedan hösten 2021 få vara ambassadör för Icebug och deras skor. De är kända för sitt superbra grepp, och jag har använt deras skor sedan 2006.
