Idag har jag gått på min ”hemmaled” höglandsleden. Redan klockan 06 i morse parkerade jag bilen utanför naturreservatet vid Skuruhatt och gick hem till Kvarnarp i Eksjö vilket är cirka 15 kilometer. Från parkeringen är det bara 800 meter upp till Skuruhatts topp om man följer leden och inte går genom ravinen Skurugata. Vägen mellan parkeringen och toppen är tillgänglighetsanpassad.
Skuruhatt är ett välbesökt utflyktsmål och det är ofta familjer som grillar uppe på toppen samtidigt som de får en naturupplevelse och njuter av utsikten. I morse däremot fick jag och min hund Gemini vara där helt ensamma. Undrar om det kan ha att göra med att klockan inte var mycket mer än 06.15 när vi var där?
Från toppen och ner till vindskydden vid Klinten är det bara 1,6 kilometer. Toaletter finns både på toppen och vid vindskydden. Vid Klinten finns förutom två vindskydd även en övernattningsstuga. Här svängde vi höger för att gå de 12 kilometer som återstod till Eksjö. Om man ska vara petig så ligger inte Skuruhatt längs höglandsleden, utan på en förbindelselänk mellan höglandsleden och anebyleden/östgötaleden, men Klinten gör i alla fall det.
Jag skulle vilja påstå att sträckan mellan Klinten och Eksjö är ett Småland i miniatyr. Sjöar, skogstjärnar, tallmo, mossig ”urskog”, skogsvägar, ängar. Leden går främst på stigar och skogsvägar, men några korta sträckor går längs grusväg.
Många tycker förmodligen att detta ”bara” är ”vanlig skog”, men trots att jag är smålänning, och har sådan här skog omkring mig åt alla håll även hemma, så uppskattar jag skönheten i naturen.
Nu i mitten av juni fanns ett överdåd av växter runt omkring leden och för alla som är växtintresserade (precis som jag) finns stora möjligheter att hitta i stort sett alla arter som växter på ängsmark och i skog och några växter som trivs i våtmarker. Jag såg en massa hundkex, kärringtand, vitmåra, smörblommor, midsommarblomster, lupiner, gulvial, liljekonvalj, rödfibbla, veronikor, tjärblomster, gökblomster, åkervädd, kråkvicker, häckvicker, jungfrulin och mycket annat.
Leden är tydligt utmärkt med orange markeringar. Det är kanske bäst att jag tillägger att man passerar några hyggen också, men det är så fint i övrigt att jag inte tycker det stör nämnvärt.
Ikväll gick jag de 15 kilometrarna tillbaka till Skuruhatt för att hämta hem bilen. De mest minnesvärda händelserna under kvällsturen var att en orm blev arg på mig för att jag satt på huk och fotade lite för nära ”hens” stenmur (men det gick bra) och att jag äntligen hittade nattviol, även att den inte var så mycket utslagen ännu.
För dig som vill veta mer om Höglandsleden:
Höglandsleden är en 44 mil lång naturupplevelse som sträcker sig över hela det Småländska höglandet. Leden bjuder på vacker natur, men man får avverka många höjdmeter både upp och ner. Man möter ingen egentlig vildmark längs leden, utan det är odlingslandskapet som dominerar de flesta sträckningar.
STF (Svenska Turistföreningen) har listat en lång rad vandringsleder. Läs vad STF skriver om Höglandsleden
Du kan också besöka respektive kommuns hemsida för att få mer information om de olika sträckningarna: Eksjö, Nässjö, Sävsjö och Vetlanda. Det finns även anslutningar till andra vandringleder.
För dig som vill veta mer om Skuruhatt (Skurugata naturreservat):
Länsstyrelsens information om Skurugata naturreservat
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.