vandring | friluftsliv | utflyktsmål | natur
Igår vaknade vi i den mysiga stugan i Vikskvarnens naturreservat. Efter att vi gjort våra morgonbestyr och Linda fått sitt morgonkaffe gick vi iväg längs höglandsleden åt Nässjö-hållet tills vi kom till Hulubergets utsiktstorn.
Den här veckans fredagslyx började direkt efter jobbet igår och fortsatte ända fram till lunchtid idag. Jag och min kompis Linda hade bestämt att vi skulle utforska en (för oss båda) ny del av höglandsleden, och att vi skulle utgå från Viks Kvarn i Nässjö kommun.
Det var full sommarvärme, och jag njöt i fulla drag efter några gråa veckor. Platsen är en av de vackraste som jag har i min närhet och jag får aldrig nog av att vara där. Kombinationen av somrig sol och de höstiga färgerna gav ett extra fint helhetsintryck.
Den här veckans fredagslyx skilde sig från andra veckors. Inte i fråga om tiden, för jag använde den lediga fredagseftermiddagen precis som vanligt. Det var huvudsyftet med min utflykt som var annorlunda.
Idag kunde vi äntligen träffas igen, min yngsta syster och jag. Och våra fyra barn. Och så blev det tre extra barn. Och en extra vuxen. Men – det fanns både plats och fika till alla och blev en riktigt mysig utflykt i all sin enkelhet där på Bondberget.
Som alla fredagar slutade jag tidigt idag och jag brukar planera in ”fredagslyx-utetid”, så att inte den lediga tiden äts upp av tråkiga måsten och går upp i rök. Idag hade jag givit min 12-åriga dotter i uppdrag att hitta på något vi kunde göra tillsammans.
En bild säger mer än tusen ord säger ordspråket. Och ibland stämmer det tycker jag. Som bilden från min lilla runda med hundarna i morse. Det var mörkt och jag frös om händerna i det höstlika vädret, men glömde allt när jag möttes av den här synen.
Friskt vågat, hälften vunnet, brukar man säga, men jag vet inte om ordspråket kan användas i det här fallet. Kanske något ordspråk om dumhet, och då väljer jag gärna något i stil med ”De dårskaper man ångrar mest i sitt liv är de man inte begick när man hade tillfälle.”
Ibland vill man bara ta med sig lite frukost eller fika till något fint ställe och sitta där så länge man har lust. Eller ta en lite kortare utflykt med barn eller tillresta gäster. Oftast har faktiskt man fler lämpliga ställen i närheten för detta än man har tänkt på.
Idag skulle Mari och jag ha gått en sträcka av höglandsleden utanför Vetlanda, men efter ett infall som vi fick igår kväll åkte vi istället upp till Omberg för att gå en bit av östgötaleden, något som ingen av oss ångrar med tanke på alla vi fick uppleva.
Efter jobbet igår parkerade jag bilen i skogen istället för att köra ända hem, och gick de sista 15 kilometrarna med hundarna längs höglandsleden. I morse gick jag samma sträcka, men i motsatt riktning för att hämta hem min bil.
Sedan jag började mitt nya jobb i maj har jag det så bra att jag slutar klockan 13.15 varje fredag. Jag tycker varje vecka att detta är väldigt lyxigt, och jag har gjort det till en vana att göra något särskilt den eftermiddagen för att den inte ska försvinna i vardagliga måsten.
Igår eftermiddag skulle jag få följa med min egen blomguide, eller mentor, till ett av hans ställen (Knutstorps naturvårdsområde) där han hoppades få chansen att visa mig den säregna blomman gyckelblomma som jag aldrig hade sett.
Medan jag strosade runt inne i trädgården kom jag fram till något som jag inte sett innan: En fjärilsrestaurang med vitlysing, stjärnflocka, purpursolhatt, röd kärleksört, rosenstav, blå bolltistel, humlesuga, hampflockel och fackelblomster på menyn!
På måndag börjar jag jobba igen, och tiden jag kan vara ute kommer att krympa ordentligt. Men jag vill fortsätta vara ute. Jag vill fortsätta utforska nya platser. Jag vill fortsätta leta upp ”nya” växter, och återbesöka mina favoritställen.