Östgötaleden – Hästholmen

Idag skulle Mari och jag ha gått en sträcka av höglandsleden utanför Vetlanda, men efter ett infall som vi fick igår kväll åkte vi istället upp till Omberg för att gå en bit av östgötaleden.

Alvastra klosterruin vid Omberg, Ödeshög

Vi åkte från Eksjö relativt tidigt och var framme vid Alvastra klosterruin redan före klockan 08.00. Jag har gått lederna i Ekopark Omberg vid flera tillfällen, men jag hade aldrig tagit omvägen förbi klosterruinen tidigare. Att vi stannade till där idag är jag oerhört glad och tacksam över för det var en vacker, välbehållen ruin med en känsla av stillhet som gjorde att jag hade kunnat stanna kvar där länge. Nu fungerade stannandet inte så bra just idag, eftersom vi hade med oss tre hundar som blev lite rastlösa.

Efter att vi hade insupit den fina atmosfären åkte vi till informationsplatsen om Omberg som ligger i stort sett direkt efter Ombergs Turisthotell, strax före Ellen Keys strand. Vid informationsskyltarna finns även parkering, vindskydd och toaletter.

Östgötaleden – sträckan Omberg-Hästholmen

Efter att satt på oss ryggsäckarna och tagit ut hundarna började vi gå på den smala asfalterade vägen mot Ellen Keys hus och den korsning där jag trodde att vi skulle svänga av för att kunna följa östgötaleden mot Ödeshög. Det visade sig att jag hade rätt och vi följde leden vid kanten av en åker ner mot Vättern som leden sedan följde i stort sett hela vägen till Hästholmen (4 kilometer). Underlaget växlade mellan smal grusväg, stig i åkerkant och små berghällar.

Jag kände en viss besvikelse över att alla åkrar hunnit skördas, eftersom jag sett bilder på vackra åkrar så sent som igår kväll, men till slut, strax före Hästholmen, fick jag äntligen se en vacker åker där det växte både blåklint och vallmo i kanten. Plötsligt var all besvikelse som bortblåst och jag njöt av de vackra synerna.

I Hästholmen såg vi hamnen och fyren och bestämde oss för att göra en avstickare från leden för att gå dit. Tanken att äta frukost vid fyren slog rot och det tog inte många minuter att svänga av mot hamnen och gå uppför trappan mot fyren. Det var en otroligt vacker fyr, extra vacker i det grå väder som vi hade idag.

Nedanför oss, nere i hamnen, kryllade det av folk som sovit i båtar, husbilar eller stugor, men uppe vid fyren var det lugnt och fridfullt och det var bara Mari, jag, hundarna och havet. Ja, alltså det var ju egentligen Vättern, men känslan när man satt där var att det var havet och inte en sjö. Detta var dagens andra ”här kan jag stanna kvar-plats”.

Lätt att gå fel inne i Hästholmen

Utan att stressa satt vi där och åt och gick sedan vidare längs östgötaleden. Trodde vi. Vi följde tydliga orangea markeringar längs gatan genom Hästholmen och jag beklagade mig lite eftersom jag inte är så förtjust i att gå på asfalt. När vi kom fram till korsningen startade jag min app ”Lokalsinne” och såg till min frustration att leden inte alls gick där vi var. De orangea markeringarna måste symbolisera något annat. Vi skulle ha svängt av direkt när vi var tillbaka på ”land” efter att ha varit vid fyren. Så det var bara att vända. I vanliga fall planerar jag allt ordentligt i förväg, men nu fick vi infallet igår, så jag var inte tillräckligt påläst.

Östgötaleden  – sträckan Hästholmen-Stora Lund

När vi kom till korsningen där appen visade att leden skulle gå in vid en bondgård fanns det ingen orange markering i korsningen. Ingen pil som visade att vi skulle gå in mellan ladugården och huset. Men när vi ändå gjorde det (eftersom det syntes i appen att leden gick där) såg vi en orange markering längre in, men den var helt omöjlig att se ute ifrån vägen. Mycket dåligt skyltat/markerat. Vi hade även varit lite fundersamma några gånger tidigare eftersom det var ganska långt mellan markeringarna.

När vi rundat ladugården följde vi en smal grusväg med gräs i mitten mellan vidsträckta östgötska fält. Vindsnurror i fjärran. Vägen som vindlade fram. Vätterns vatten vid sidan av fälten. Blåklint, kärleksört, lite vallmo. Som i en tavla – i alla fall om solen hade skinit. Men vi hade turen att få grått och lite svalare väder, vilket jag tycker är perfekt vandringsväder.

Snart kom vi ut på klippor där ljungen växte i mängd och vi såg Vätterns vackra kustlinje med alla sina uddar och vikar gång på gång där vi gick. Vi gick ömsom högt upp med imponerande utsikt och ömsom nere vid vattnet medan vi o:ade och åh:ade åt allt vi såg!

Stora Lunds naturreservat längs Östgötaleden

Vårt mål var att gå till Stora Lunds naturreservat, se oss omkring, eller mer ärligt – fota blommor – äta lunch och sedan vända tillbaka, men på grund av hundproblem (se nedan) fick vi revidera planerna. Lunchen åt vi precis utanför naturreservatet där vi satt på klipphällar och tittade ut över Vättern och den vackra badplatsen vid Stora Lund. Nu börjar det bli tjatigt, men även detta var en typisk ”stanna kvar-plats”. Medan vi njöt av det öppna vattnet framför oss hörde vi fårens bräkanden på lagom avstånd, och kvistar som knäcktes under kornas klövar där de gick fram i närheten av oss.

Tillbaka till bilen gick det betydligt snabbare. Kanske för att vi inte gick fel nu. Kanske för att vi fotade mindre. Kanske för att hundarna längtade efter bilen. Men att gå samma väg tillbaka behöver inte vara tråkigt. Det ger en trygghet, en känsla av att man känner till platsen. Och framför allt påminner det en om att man faktiskt inte ser allt när man går – för många av de vackra sakerna har man ”i ryggen”. När man även går åt andra hållet ser man dem plötsligt, och man får med sig ännu fler upplevelser hem.

Det var första gången jag hade med mig Mari på en liknande tur, och det blev en riktigt lyckad runda och jag är ytterst tacksam för allt vackert jag fick se.

Information till dig som har hund

Nu när vi var söder om Hästholmen började vi få problem med våra hundar. Leden går genom flera olika hagar, och de passager som gjorts var inte hundvänliga (såvida du inte har en liten hund som du kan bära). Det var grindar som skulle öppnas inuti själva ”passagen” och de var så trånga att det både var svårt att få igenom en hund och att själv gå igenom när man hade en rejäl ryggsäck på sig. Det var också stättor/stegar som var branta och saknade planka upptill så hundarna hade ingenstans att sätta tassarna. Vi människor kan ju sticka in fötterna och använda pinnarna som stegpinnar, men det funkar inte med hundtassar. Dessutom var det 3 eltrådar på stängslen så det fanns inga alternativ förutom att gå över. Vid ett ställe var det dessutom så ranglig (och dessutom brant) övergång att min ena hund, som är mycket van att vara ute, ramlade ner. Vid detta hinder kunde inte Mari få över sin hund (lite större så vi hade inte möjlighet att lyfta honom över det rangliga hindret) så de fick stanna kvar och vänta på oss medan vi utforskade ytterligare en bit av leden. Så om du har hund kan jag tyvärr inte rekommendera den här delen av leden, hur vacker den än är.

För dig som vill veta mer

Här hittar du en karta över östgötaleden
Här hittar du Länsstyrelsens information om Stora Lunds naturreservat
Här hittar du information om närliggande Ekopark Omberg som är helt fantastisk

Mer på bloggen från samma område:

Ellen Key-leden i Ekopark Omberg