vandring | friluftsliv | utflyktsmål | natur
Jag bodde i Örnsköldsviks kommun 1985-2008. Min upplevelse var att det knappt växte några blommor alls där så det var med stor förvåning jag och mina ”blomnördsögon” gjorde den ena fantastiska upptäckten efter den andra förra veckan.
På sidan ”Övriga länkar” finns nu en ny länk som går till Göta Äventyr som anordnar vandringar med övernattning och grundläggande friluftskunskaper – vilket jag kan rekommendera eftersom jag själv nyligen deltagit i en av deras kurser.
Första gången jag var här var 1985 då jag var nyinflyttad Ö-viksbo kunde man gå från entré nord till Slåttdalsskrevan tur och retur utan att möta någon – eller bara någon enstaka vandrare – till skillnad från nu då det är ett av de populäraste vandringsstråken i Sverige.
Ett av mina paradis: ”Rotsidan är en fyra kilometer lång och låglänt kuststräcka, med vackert slipade och plana diabashällar. Här befinner du dig bland vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. Området är lättillgängligt.” säger Länsstyrelsen.
Jag är inte så mycket för att gå de leder som det skrivs och pratas om mest. Jag vill bara uppleva naturen och njuta av den i all stillhet. Men nu råkade jag hamna på ett ställe som faktiskt finns med på en topplista – listan över helt tysta platser i Sverige!
Jag är höjdrädd. Jag får i alla fall svindel av höjder och ett sugande obehag i magen, så jag misstänker att det är höjdrädd jag är. Detta vet min vän om mer än väl, men trots det hade han planerat in en utflykt till ett ställe där jag verkligen fick sätta mig själv på prov.
Trolltjärn. Redan namnet på naturreservatet skapar förväntningar av magi och mystik, och de förväntningar jag hade på området uppfylldes med råge när jag hade chansen att få besöka det på väg till ett mer känt reservat, Stockholmsgata.
Hur många favoritplatser kan man ha på jorden? Efter att jag fick övernatta och gå rundslingan som finns i Kålhuvudets naturreservat, Västernorrland, blev jag helt såld på det vackra området där känslan av orörd natur är maximal.
En del saker är ”heliga”. Jag menar sådana saker som man inte vill dela med sig av. Som till exempel sina svampställen. Eller orkidéställen. De senare har jag inga, men idag har jag fått ta del av någon annans och det känns som ett stort förtroende.
I helgen har jag gjort något som jag aldrig har gjort förut – jag har deltagit i en arrangerad vandring. Egentligen är jag typen som föredrar att vara ensam i naturen, men när jag såg att Göta Äventyr skulle anordna en vandring kombinerad med friluftsutbildning slog jag till.
I vanliga fall är jag ute för att jag älskar att vara ute, att röra på mig och att se och uppleva allt som finns i naturen. Fotandet av blommor som kommer i min väg är vanligen enbart en underbar bonus som ger mig stor glädje.
En vecka på Öland är som himmelriket för en blomnörd som mig. De flesta blommorna var nya för mig, men jag har lärt mig en massa nya växtnamn de senaste dagarna och är lycklig över allt jag fått se.
Kan man starta dagen på ett härligare sätt än att ge sig ut i solen tidigt, tidigt på morgonen och gå en lång barfotapromenad längs en milslång sandstrand? Enligt mig kan man nog inte det.
En av veckans morgonturer gick i Trollskogens naturreservat. Slingan, Trollskogestigen, skulle vara 4,5 km. Förmodligen tog jag och hundarna många extrasvängar, för det blev enligt min stegräknare 6,86 km för oss.
Gårdagens tur bjöd på otroligt varierad natur. Jag tror nästan att vi fick uppleva alla Ölands naturtyper inom loppet av några timmars vandring; Hagmarker, lövskogar, enbevuxna alvarmarker och torrängar, lövängar och klintkust.