Att gå omkring i skogar som man känner väl är något alldeles speciellt, I alla fall är det så för mig. I helgen fick jag precis en sådan vandringshelg ”hemma” i Småland, 2,5 år efter flytten därifrån.

Egentligen en social resa…

Syftet med resan var egentligen inte alls vandring, utan vi skulle fira min mamma som fyllt 70 år och även träffa min ena syster som fått en bäbis. Men såklart passade vi på att få lite utetid när vi ändå var i mitt ”riktiga” hemomkring. Så när vi lämnat min dotter hos goda vänner i Eksjö åkte jag, sambon och hundarna utanför stan för en utenatt.

Övernattning i stuga längs Höglandsleden

Stugan vi hoppades kunna sova i ligger längs Höglandsleden, etappen som går mellan Eksjö och Klinten. Stugan är inte märkt på ledkartan, men jag har både gått och sprungit förbi den många gånger. Ifall den hade varit upptagen när vi kom fram (den går inte att boka) hade vi antingen åkt vidare till en annan stuga några kilometer längre bort, eller slagit upp tältet i skogen.

Men vi hade en otrolig tur, för stugan stod redo och väntade på oss. Den är inte isolerad och har ingen el eller vatten. Där finns heller inget dass, men den ligger i skogen, strax intill leden, och vid en fin äng.

Myskväll med brasa

Lars upptäckte att det stod en ”ny” kamin i stugan. Att kunna elda blev en riktig bonus för det hade vi inte räknat med. Men vi hade med oss en säck ved i bilen (som bara stod några hundra meter bort), så jag gick och hämtade några famnar.

Utanför föll ett stilla snöfall och temperaturen sjönk. Inne i stugan var det i stort sett samma temperatur som ute, men efter att Lars (eldmästaren av oss två) eldat en stund behövde jag inte längre sitta med tre lager kläder på mig.

Hundarna invigde sina sovsäckar

Vi fick en supermysig kväll i ett superlugnt tempo. Wilma och Balder fick premiärsova i sina hundsovsäckar (från Nonstop Dogwear). Jag är så glad att vi äntligen har hittat några, för vi har letat länge. Wilma tyckte först att det var lite konstigt, men sedan låg hon och gottade sig i sovsäcken hela natten. Och när hon steg upp på morgonen var hon varm på kroppen! Hon brukar frysa när vi sover ute.

Balder däremot, som är en alaskan malamute, tyckte att det var för varmt i sovsäcken, så han la sig ovanpå. Och det funkade det med. Botten i sovsäcken är nämligen som en fleecebädd, så han låg gott ändå. På morgonen gick vi några kilometer före frukost, men sedan var vi redo för en tur längs en av mina favoritsträckor av Höglandsleden.

Vandring Ingatorp – Vada Skure ravin t.o.r.

När vi hade packat in våra saker i bilen åkte vi till Ingatorp som ligger knappt 20 minuter bort. Därifrån följde vi Höglandsleden söderut mot Vetlanda-hållet, på etappen mot Bjälkerum.

Underbara mossar och lugna stiga

Vi fick fyra fantastiska timmar i natur som jag har saknat så oerhört sedan flytten till Orust. Jag har beskrivit etappen i tidigare blogginlägg*, så jag skriver inte så detaljerat idag, utan låter mer bilderna tala för sig själva. Men skvattramen måste jag nämna ändå – min favoritdoft och den fick jag en massa av längs den här turen.

Tidigare blogginlägg från etappen

• Höglandsleden Ingatorp till Vada Skure ravin t.o.r.
• Höglandsleden Bjälkerum-Ingatorp, 23 km

Ravinen kan man hoppa över

Jag bör även nämna att ravinen som vi vände vid inte alls är märkvärdig. Knappt så att man tänker att det är en ravin. Så om du går den här etappen, gå det som kallas för ”Alternativ väg”, inte ”Svårforcerad väg”. Förutom denna lilla sträcka var det en helt underbar tur.

Ännu en övernattning i stugan

Efter dagens tur åkte vi in till Eksjö för att äta middag hos min mamma. Min dotter och våra vänner som hon bor hos i helgen, kom också dit några timmar. Därefter bestämde jag och Lars att vi skulle chansa på att sova i stugan ytterligare en natt istället för att tälta. Anledningen var att det var väldigt smidigt att kunna stänga en dörr om hundarna på kvällen.

Vi fick ännu en mysig kväll i stugan. Efter att vi ätit lussekatter till adventsfrukost packade vi våra saker och städade ur stugan. Jag brukar ofta påminna om det i mina inlägg, och gör det även idag: Lämna din lägerplats finare än den var när du kom dit! Det blir roligare och trevligare för alla om man gör så.

Vandring några timmar i ”pappas skog”

Det var rätt bistert ute denna morgon. Visserligen bara några minusgrader, men vinden gjorde att det kändes extremt mycket kallare. Vi valde att åka till min pappas skog, eller rättare sagt före detta hans skog. Där har jag gått fler gånger än jag kan räkna.

Mycket hade ändrats på tre år

Trots att jag mycket väl visste hur vi skulle gå (både på och utanför stigar och skogsvägar) så vimsade jag bort mig ganska snabbt. Men vi hittade ändå en fin plats att laga lite mat på.

Glömde hundkopplen…

Mätta i magen gick vi vidare lite off-road tills vi kommit till den stig jag först hade tänkt att vi skulle gå på. Men det dröjde inte länge förrän Lars insåg att han glömt kvar kopplen i ett träd intill vår matplats.

Det innebar att vi fick ta en lite kortare runda än planerat, för att hinna gå tillbaka och hämta kopplen. Men vi var ändå ute i ungefär tre timmar och hundarna var lika lyckliga som jag över att gå i de här skogarna.

Efter turen åkte vi till Eksjö och hämtade min dotter, för att kunna åka till min ena syster i Jönköping. Där träffade vi även en annan av mina systrar – och min pyttepyttelilla systerdotter. Världens sötaste bäbis. Det blev en fin avslutning på vår mysiga vandringshelg i Småland.

För dig som vill veta mer

Höglandsleden är 44 mil lång och går genom fler kommuner på småländska höglandet. Vi gick en liten del av leden i Eksjö kommun. Längs etappen mellan Eksjö och Klinten ligger stugan som vi övernattade i.

Inlägget Mysig vandringshelg i Småland dök först upp på Hemomkringvandring.

För mig är det ingen ”stor grej” att övernatta i naturen. Redan när jag var liten var jag på hajker och läger med scouterna några gånger varje år. Dessutom hände det (enstaka gånger) att mina föräldrar fick för sig att vi skulle sova ute. Men jag förstår att det kan vara en hög tröskel att kliva över om man inte har med sig utesovandet sedan barnsben.

OBS! Artikeln innehåller reklamlänkar till Widforss.

Har sova-ute-dröm, men….

I många av de forum och Facebook-grupper som handlar om vandring framkommer det ofta att människor, främst kvinnor, faktiskt inte vågar sova ute. Åtminstone inte ensamma, och det är något jag tycker är väldigt sorgligt; att man egentligen vill, men inte vågar. De går miste om chansen till oändligt många fantastiska upplevelser som de annars hade kunnat få.

Vad är det egentligen som lockar?

Gissningsvis finns det lika många skäl till att vilja sova ute som det finns människor med ute-sovar-drömmar. Eftersom jag är nyfiken av mig har jag ställt just frågan om vad det är som lockar till en grupp på drygt 700 personer. Personerna i gruppen säger sig vilja sova ute, men har aldrig (eller nästan aldrig) gjort det. Av deras svar kan jag se ett mönster.

Man vill ha en större naturupplevelse

De allra flesta drömmer om utenätter för att få en (större) naturupplevelse. Väldigt många använder orden ”frihet” och ”frihetskänsla” när de beskriver anledningen till att vilja sova ute, och jag tycker att det är fantastiskt härliga ord.

Sedan är det, vilket kanske kan tyckas självklart i sammanhanget, naturupplevelsen man vill ha. Många nämner att de vill uppleva känslan av närheten till naturen. Att själva vara en del av naturen och få naturupplevelser dygnet runt.

Dessutom är det många som vill kunna se upp på stjärnhimlen, se månsken och förstås soluppgångar och solnedgångar. Det förstår jag för det är lika magiskt varje gång.

Önskan kan också uppstå av praktiska skäl

En liten del vill sova ute av mer praktiska skäl. Till exempel att det är ett billigt sätt att uppleva nya miljöer. Eller att man kan nå platser som man inte har möjlighet att uppleva om man bara gör en dagstur.

Hinder för att sova ute

När man nu har allt detta fantastiska som lockar och sporrar till att sova ute, vad kan hindra en? Vad är anledningen till att man inte gör det, trots att man både har önskan och viljan? Detta var också en fråga jag ställde i min enkät. I de flesta fall såg jag att de som svarade faktiskt skulle kunna sova ute – trots att de inte själva upplever det så.

Fysiska eller medicinska hinder

Fysiska hinder som sjukdomar och krämpor är de svåraste att komma förbi. Däremot kan man i många fall, men jag kan tyvärr inte säga alla, anpassa sitt äventyr så att det fungerar. Om man tänker om och ändrar ambitionsnivå kan man ofta hitta sätt som gör det möjligt att ändå ta sig ut.

Rädslor / osäkerhet

Det gjorde mig så ledsen att många av kvinnorna som besvarade enkäten radade upp rädslor som hindrar dem att sova ute. Både för att jag lider med dem, men också för att rädslorna i de flesta fall är helt ogrundade. Här kommer några av sakerna som man är rädd för:

• Rädsla för vilda djur
• Rädsla för insekter (knott, mygg, fästingar, övriga insekter)
• Mörkrädd
• Fryser väldigt lätt (Kanske kan man få lite tips i min artikel om att vintertälta?)
• Oro över att det ska vara obekvämt
• Känns otryggt att vara ensam, men saknar sällskap
• Vill ha en toalett i närheten
• Rädsla att bli rånad eller våldtagen
• Osäkerhet kring var man får tälta

Fakta och pepp kommer under hösten

Jag menar absolut inte att bagatellisera, utan förstår att rädslorna finns där på riktigt. Men jag tror att med större kunskap skulle rädslorna minska, så jag planerar att skriva upplysande artiklar inom detta område under hösten.

Man saknar utrustning

En väldigt stor andel av dem som besvarade frågan saknar dessutom utrustning för att sova ute. Anledningarna till detta är främst att det är dyrt (särskilt om man ska köpa till en hel familj), att man har för lite kunskap och att det känns oöverstigligt att sätta sig in i vad som behövs.

Olika sätt att sova ute

Tält

Jag tror att tält är det vanligaste sättet när man ska sova ute i Sverige. Det är först på senare år, sedan jag träffade min sambo, som jag själv börjat tälta. Ja, förutom när jag var liten och var scout förstås. Då tältade jag några gånger varje år. Och även någon enstaka gång med familjen.

Fördelar med tält

• Friheten att kunna välja sovplats (nästan) var man vill
• Fördelen att sova nära naturen, men med skydd mot väder och vind
• Man kan dela övernattningsupplevelsen med någon annan
• Packningen och kängorna ligger skyddade mot regn, dagg och frost
• Inne i tältet sover man myggfritt
• Vissa tält är förberedda för eldning i kamin

Nackdelar med tält

• Man behöver hitta en plan yta stor nog för tältet
• Beroende på tältmodell kan det vara trångt och obekvämt, till exempel när man ska byta om (men testa tipi-tält – i dem kan man stå upp)
• Kottar, stenar, rötter med mera kan vara obekväma att sova på
• Man måste bära med sig tältet i packningen

Vindskydd

Under alla år som jag varit ensamstående mamma med en liten flicka (som nu hunnit bli 15 år) har vindskydden som finns i vårt avlånga land varit min räddning. Tack vare dem har jag kunnat ge min dotter och hennes kompisar många minnesvärda utflykter och övernattningar. När man som ensam vuxen ska bära med sig packning för flera personer är det skönt att slippa bära ”huset” också.

Fördelar med vindskydd

• Längs vandringsleder finns ofta vindskydd (markerade på kartan)
• Lyxen att sova på plant underlag
• Man har ett riktigt tak över huvudet och åtminstone 3 riktiga väggar i sitt ”boende”
• Man behöver inte bära med sig sin sovplats
• Inifrån vindskyddet ser man rakt ut i naturen
• Ofta finns grillplatser i anslutning till vindskydden (och ibland även dass)
• Vindskydd är ofta byggda på natursköna platser

Nackdelar med vindskydd

• Vindskyddet man har tänkt sova i kan vara upptaget när man kommer fram
• Man måste hinna fram till det tänkta målet och kan inte vara lika flexibel i var man stannar

Hammock / hängmatta

Sedan jag prövade på att sova i hammock / hängmatta måste jag erkänna att det är ett av de mysigaste sätten jag vet att sova ute. Det ger en större naturupplevelse än att sova i tält, och det är otroligt behagligt att låta sig gungas/vaggas när man ligger i sin lilla kokong.

Fördelar med att sova i hammock

• I hammocken kommer man närmare naturen
• Man kan ligga och se ut genom myggnätet (om man har hammock med myggnät)
• Känslan när man gungas/vaggas av vinden
• Man slipper bry sig om kottar, pinnar och stenar som skär in i ryggen
• Urvalet av platser där man kan övernatta är stort
• Myggfritt boende (om hammocken har myggnät)

Nackdelar med att sova i hammock

• Det kyler mycket mer underifrån än när man sover på marken – så använd alltid liggunderlag i hammocken så att du har isolering under ryggen
• Man måste hitta stabila träd som står på lämpligt avstånd från varandra
• I en hammock är man mer utsatt för väder och vind (men det blir mer skyddat om man använder en tarp ovanför)
• Om man inte är så bra på knopar behöver man någon som visar hur man hänger upp den (eller köp enkla treehuggers och karbinhakar istället)

Under bar himmel

När vi nu ändå pratar om naturupplevelsen i att sova ute så borde det inte finnas något som slår känslan av att sova under bar himmel. Alltså att man bara lägger sig i sin sovsäck (förslagsvis på liggunderlaget också) och tillbringar natten så. Personligen har jag bara sovit så en handfull gånger, men det kommer att bli många fler.

Fördelar med att sova under bar himmel

• Ytan för sovplatsen behöver inte vara större än liggunderlaget
• Man kommer inte närmare naturen än så här
• Direkt från sovsäcken njuter man av månsken och stjärnhimmel
• Packningen blir ganska lätt

Nackdelar med att sova under bar himmel

• Risk för mygg
• Väderberoende – om det börjar regna blir allt dyngsurt
• Packningen står utomhus under natten

Trädtält och taktält

I enkäten var det många som uttryckte nyfikenhet på att sova i trädtält eller taktält. Båda dessa typer är tyngre och man bär inte med sig dem i ryggsäcken. Taktält har jag inte prövat, men det är ett tält som sätts fast på bilens vanliga takräcken. Prislappen på dessa är högre än vanliga vandringstält, men det går även att hyra taktält.

Trädtält har jag däremot prövat flera gånger. Eftersom man sätter upp dem med hjälp av spännband blir det väldigt tungt om man ska bära med sig det. Därför är det vanligaste att man hyr övernattning hos någon som har trädtälten uppsatta och klara redan när man kommer. Jag har prövat detta hos Pevon Ecoturism (Vättlefjäll) och hos Styrsö Vandrarhem (Strömstad/Koster). Mysigt och ett bra sätt att pröva på att sova ute.

Vilken utrustning behöver du

När man läser i olika vandringsgrupper på Facebook, eller andra vandringsforum, får man oftast känslan av att det finns miljarder prylar som man absolut måste ha för att vandra eller sova ute. Men så är det inte! Det är faktiskt bara ett fåtal saker du behöver.

Liggunderlag vill du (nog) inte vara utan

Ett liggunderlag är en av väldigt få saker som jag tycker att man verkligen behöver om man ska sova ute. Både för att få det bekvämare när man ska sova, och varmare.

Om jag bara fick ta med mig en sak ut i skogen skulle jag nog välja mitt liggunderlag. Kanske beror det på att jag börjar bli lite äldre (har ju passerat 50 med råge), men jag får annars lite ont i höfter och rygg när jag sover ute. Därför har jag unnat mig ett bekvämt uppblåsbart liggunderlag som är 10 cm tjockt. Under det brukar jag även lägga ett ”vanligt” liggunderlag. Både för att skydda det dyrare/ömtåligare uppblåsbara och för att öka isoleringen mot markkylan.

Köp utrustning som passar ditt behov

Men man behöver absolut inte köpa ett liggunderlag för flera tusen kronor när man ska sova ute första gången. Liggunderlag finns i alla prisklasser. Vill du ha högre komfort, eller ett lätt underlag med liten packvolym, behöver du dock göra en lite större investering. Fram till för bara några år sedan sov jag oftast på enkla liggunderlag (se exempel).

Jag tycker, som med all utrustning, att man ska tänka igenom vad man egentligen behöver och hur ofta man kommer att använda sina saker. Då får man en bra hint om vilken nivå som är rimlig att lägga sig på.

R-värdet indikerar hur bra det skyddar mot kyla

För dig som inte känner till vad R-värde är (något som ofta nämns när man pratar om liggunderlag) kan jag berätta att det är ett sätt att mäta hur bra ett liggunderlag skyddar mot kyla underifrån. Ju högre R-värdet är desto bättre skyddar det. Under kallare årstider (om man är frusen betyder det alla årstider utom sommaren) bör man ha minst 4 i R-värde. Mitt liggunderlag (Sea to summit Ether Light XT Extreme Mat Rectangular Large) har ett R-värde på 6,2.

En sovsäck behöver du också

En annan förutsättning för att du ska kunna sova gott är att du har en sovsäck. Den skyddar dig både mot mygg, vind och kyla. Ärligt talat är det en av de bästa stunderna jag vet; på morgonen innan man ska ta sig upp ur den sköna värmen i sovsäcken.

Sovsäck för en säsong? Eller kanske för tre?

Det finns sovsäckar för en, två, tre eller fyra säsonger. Sovsäckar för en säsong passar enbart under varma sommarnätter, men vet du att du bara ska sova ute på sommaren kan det räcka med en sådan. Om du inte är väldigt frusen. Det går också att använda en liner i sovsäcken för att öka värmen ytterligare (läs mer om liners en bit längre ner).

Personligen har jag satsat på en 3-säsongs i dun som jag använder året runt, och en lite lättare/tunnare i dun som jag använder vår, sommar och tidig höst. Men jag fryser lätt och brukar använda både liner och varmvattenflaska i sovsäcken under de kallaste nätterna. Självklart väljer jag enbart märken som är fyllda med RDS-certifierat dun som är plockat från icke levande fåglar när jag köper dunsovsäck.

Att tänka på när du väljer sovsäck

Det finns ett otroligt stort utbud av sovsäckar, och det är viktigt att först och främst tänka igenom när på året du kommer att sova ute, hur ofta du kommer att göra det, och om du har speciella tankar kring materialet/fyllningen. Tänk på att inte titta på vilken temperatur tillverkaren anger som extremtemperatur, utan på den som står som komforttemperatur. Oftast står det en temperatur för kvinnor och en för män, för vi kvinnor börjar oftast frysa tidigare än män.

Välj en sovsäck som passar din längd så du inte behöver värma upp kall luft när du lägger dig på kvällen. Titta också på packmått och vikt om det är faktorer som är viktiga för dig. Förra året fick jag till exempel hem en underbar vintersovsäck som tyvärr var så stor att den inte fick plats i min ryggsäck, så den fick åka tillbaka till butiken.

De flesta vill även ha ett tält eller en hammock

Personligen älskar jag att sova under bar himmel, men då är man förstås lite mer beroende av ”vänligt” väder. Så jag förstår att de flesta föredrar tryggheten att ha med sig ett tält eller hammock när de ska sova ute. Det finns oerhört mycket att tänka på när man ska välja till exempel ett tält, så det kommer jag att skriva om vid ett annat tillfälle.

Och några lite mindre nödvändiga saker

Om man som jag tillbringar många nätter utomhus varje år händer det att man investerar i saker som inte är helt nödvändiga. Som en kudde till exempel.

Kudde

Sedan jag började använda kudde kan jag inte sova ute utan att ha med mig den. Det finns sköna kuddar i många modeller. Själv har jag en uppblåsbar från Sea to Summit (Aeros ultralight) som knappt tar någon plats alls i packat format.

Liner

En annan sak som inte är helt nödvändig, men ändå väldigt bra att ha, är en liner, också kallat sovsäckslakan. En liner är en en ”påse” som man lägger inuti sovsäcken. Många sover i liner för att slippa få smuts och svett i själva sovsäcken.

För mig som är frusen har den ett helt annat huvudsyfte – nämligen att höja temperaturen i sovsäcken. Den jag använder på sommaren är är gjord i merinoull. Den är supertunn, men värmer härligt (ska höja sovsäckens temperatur med 11 grader) och är en av mina favoritprylar. Även linern tar liten plats när den är packad.

Jag måste erkänna att jag faktiskt har en liner till, och den är i fleece. Supergo när jag vintertältar. Varma sommarnätter fungerar den att sova i som den är, utan sovsäck. Fleece-linern tar dock större plats i packningen. Men.. under lång tid hade jag bara med mig en tunn fleecefilt från Rusta som jag la inne i sovsäcken, så man måste inte nödvändigtvis köpa dyra saker.

Så här kommer du igång

Att sova ute behöver inte vara ett så stort projekt som man kanske tänker sig. En övernattning behöver inte heller genomföras i anslutning till en längre vandring. Man kan unna sig en utenatt bara för att det är mysigt – eller kanske för att man vill testa/träna.

Om du inte har sovit ute tidigare föreslår jag att du börjar med ett mini-äventyr. För en del innebär det att övernatta i sin trädgård, och för en del att välja en närbelägen plats.

Det jag tycker är viktigast är att man har en reträttväg. Alltså ett sätt att dra sig tillbaka om man känner att det blir för ”stort”. Sover man i trädgården kan man helt enkelt gå in, och annars kan man kanske gå tillbaka till bilen (gå alltså inte för långt bort). Man ska inte se det som ett nederlag om man inte klarar av att sova hela natten första gången. Det är ett framsteg även om man bara låg i sovsäcken och vände sig fram och tillbaka en timme. Nästa försök kanske det funkar hela natten.

Visst vill du uppleva det här?

Efter att du har läst här hoppas jag att du känner dig inspirerad att gå ut i naturen – och kanske även övernatta där. Så ut och njut av frihet och naturupplevelser nu. Men jag varnar – det är beroendeframkallande att sova ute!

Bra-att-ha-länkar när man ska sova ute

Om du letar efter produkter som kan vara bra, användbara eller trevliga när du ska sova ute kan jag rekommendera att du till exempel tittar på tält och vindskydd eller sovsäckar och liggunderlag hos Widforss. De har både har stort sortiment och snabba leveranser.

Letar du mer inspiration om att vara (och sova) ute kan jag även rekommendera Friluftsfrämjandets webb.

Det kommer mera

Eftersom jag fått så många frågor kring närliggande ämnen kommer jag att skriva fler artiklar framöver. Titta gärna in här igen.

Inlägget Allt du behöver veta för att sova ute dök först upp på Hemomkringvandring.

Oftast övernattar jag i samband med en vandring. Men ibland blir längtan ut så stark att jag går ut enbart för att sova. Trots att jag måste trolla för att få ihop livet runt omkring. Häromdagen blev det just en sådan utenatt – i bivacksäck.

Pusslande med tiden för att få min utenatt

Eftersom jag jobbade både på onsdagen och torsdagen hade jag inte möjlighet att njuta av vackra solnedgångar eller soluppgångar på min tur. Dessutom skulle jag vara på kontoret i Göteborg på torsdagen, vilket gjorde tidsspannet mindre än om jag jobbat på distans.

När vi åt middag sa jag till tonåringarna att jag kanske skulle sova ute – även att jag inte hade bestämt mig helt då. Men när alla hemmasysslor var klara insåg jag att det skulle gå, så jag packade ryggsäcken. Vilket gick snabbt eftersom jag bara behövde packa mina sovsaker, inklusive bivacksäcken.

Det behövdes bara en kort promenad

I tanken hade jag ett område där jag hade tänkt mig att sova, strax utanför Svanesund. Och Lars erbjöd sig att skjutsa mig dit. Det erbjudandet tog jag tacksamt emot och hade därför bara en kortare promenad att gå från bilen. Snön vi fått dagen innan låg kvar och temperaturen var -8 grader.

Efter ungefär 10 minuter längs stigen vek jag av och gick mot området jag tänkt mig. Ganska snart hittade jag en glänta som var förvånansvärt plan, och där det inte växte en massa ljung som på många ställen runtom. Där bestämde jag mig för att sova.

Väderomslaget överraskade mig

Jag la ifrån mig ryggsäcken och hängde upp (och tände) min stormlykta. Där gick jag runt och bara njöt en stund av lugnet, tystnaden, ensamtiden och naturen. På grund av att jag kom ut sent dröjde det inte lägg innan det var dags att göra i ordning sovplatsen. Med en bivacksäck går det oerhört snabbt så jag kunde snart krypa in och lägga mig.

Nattligt regn – SMHI hade haft fel igen

Vid närmare eftertanke valde jag att ställa skorna längst ner inne i själva bivacksäcken. Trots att SMHI lovat uppehåll hela natten. Det visade sig vara väldigt klokt av mig, för klockan 01.29 vaknade jag av att regnet smattrade mot min bivy bag. (Eller min är det inte, jag lånar den av min sambo, men är på jakt efter en egen.)

Eftersom jag ville kunna njuta av att se på himlen och skogen hade jag bara använt myggnätet, så det hade hunnit regna in lite grann. Nu stängde jag till den ordentligt så att jag låg som i en ombonad kokong. Jag hade det varmt därinne med både sovsäck, fleeceliner och varmvattenflaska, och somnade gott igen.

Minusgrader när jag steg upp kl. 04.00

Redan klockan 04.00 ringde klockan och det var dags för mig att stiga upp för att hinna till jobbet. Regnet hade frusit till, så det flög spröd is åt alla håll när jag skulle stiga upp. Packandet gick smidigt tills fingrarna var stela av köld. Då tryckte jag bara ner det som var direkt i ryggsäcken istället för i packpåsar. Helt ok att göra så ibland – jag hade ju gott om plats i ryggsäcken. Sedan gick jag med lätta steg och ett leende mot civilisationen och färjan.

Varför jag gillar att sova i bivy bag

Ärligt talat är detta faktiskt det jag gillar mest näst efter att sova helt under bar himmel. Dels väger en bivacksäck (länk till Googlesökning på ordet) väldigt lite, skyddet/sovplatsen går enormt snabbt att få upp, och den skyddar mot vind (och regn om man har bra kvalitet på grejerna). Dessutom får man plats att lägga in skor vid fotändan, och kanske lite kläder i huvudändan. Har du testat? Kommentera gärna.

Inlägget En utenatt i bivacksäck dök först upp på Hemomkringvandring.

Vissa helger är bättre än andra – som den här till exempel. Först och främst fick jag gå två fina rundslingor i Herrestadsfjällets naturreservat. Och som grädde på moset hyrde vi den mysiga Kärrestugan för övernattning i reservatet.

Från parkeringen till stugan med packningen

Tack vare att det är nära från parkeringen (bara 700 meter) kunde vi ta gå två gånger med vår packning. Främst var det veden som vägde ”bly”, så vi delade upp den i flera säckar. Först hade vi problem att få upp låset till Kärrestugan. Men så fort det var löst ställde vi ifrån oss packningen därinne och gav oss ut på en liten upptäcktsfärd.

Vi hann en kort runda innan det mörknade

Eftersom jag hade gått en fin stig i somras, medan Lars låg på sjukhus, ville jag visa honom den. Det var i samband med att jag gick mellan alla stugorna i Herrestadsfjället. Enligt kartan skulle vi kunna fortsätta leden förbi Kärrestugan och på det sättet ta oss till den goa platsen jag ville visa.

En go plats – vid Torsvattnet

Till att börja med följde vi skyltar mot Klämman och passerade sjöarna Byrevattnet och Furuvattnet. Därefter gick vi ett hundratal meter längs ett löpspår, innan vi svängde vänster igen vid skylt märkt Kärrestugan.

Strax var vi framme vid den lilla sjön Torsvattnet. På sjön låg is och vi mötte en familj som precis var på väg av den. På andra sidan sjön finns både bänkar, bord och grillplats. Och en av de söta skyltarna ”En go plats”.

Omväxlande rundslinga på 3 kilometer

Härifrån var det en kort vandring tillbaka till stugan, men naturen bjöd på stor variation. Allt från barrskog, myrmark, små sjöar i kuperad terräng. Totalt var rundan runt 3 kilometer och väldigt mysig. När vi kom till vårt hem för ett dygn hade det börjat skymma.

Kallt inomhus – men det var i alla fall lä

Visa av erfarenheten från första gången vi hyrde Kärrestugan visste vi att det tar tid att värma upp den. Dessutom mindes vi att kaminen och spisen formligen åt ved. Så den här gången tänkte vi hushålla lite med veden och inte elda förrän framåt kvällen. Det mörknade ju redan klockan 16.

Utomhus låg temperaturen på runt 0 grader, men inomhus kändes det kallare. Medan vi pysslade på iförda våra förstärkningsplagg (och våra varmaste mössor) konstaterade vi att det i alla fall var lä.

Thaimiddag på stormkök

Till att börja med plockade vi fram stormköken och middagen. Vi lagade lite thaimat i form av nudlar med kyckling och en massa gott. Som vattenkastanjer, bambuskott, grön curry och så vidare. Snart spred sig doften av mat i hela stugan.

Sällan har en måltid smakat så gott tror jag. Vi hade inte ätit någon lunch, så magarna skrek. Och omgivningen gjorde måltiden supermysig – stormlyktorna spred sitt mjuka sken inne i timmerstugan.

Värme från kamin – och mysbrasa i öppen spis

Därefter tog vi det lugnt någon timme. Satt och tittade på, och pratade om, fotona från dagens tur. Vi tände brasan i öppna spisen och kände förvånat hur det snabbt blev varmt i stugan. Sedan insåg vi att det ju var 15 minusgrader sist vi sov i stugan. Vilket förklarar varför vi tyckte det blev varmt supersnabbt den här gången.

Kex- och ostmys före läggdags

Som avslutning på en fin eftermiddag och kväll lyxade vi till det med lite ost, kex och goda korvar. Tala om att man var supermätt när man kröp ner i sovsäcken (på golvet framför öppna spisen). Stugan höll sig den här gången varm hela natten. Så det var inte ens otrevligt att byta kläder på morgonen när jag skulle ut på ännu en upptäcktsfärd.

Superfin rundslinga i gryningen

Redan före gryningen steg jag upp för att gå med hundarna. En otroligt fin rundslinga på cirka 7 km fick jag i Herrestadsfjällets naturreservat. Visserligen tycker jag att allt är fint i Herrestad, men denna rundslinga är nog favoriten hittills. Kanske blev det extra vackert för att jag gick redan i gryningen?

Exakt var gick ”min” rundslinga?

Jag utgick från Kärrestugan, eftersom vi sov där, men det är enklare att starta och sluta vid parkeringen vid Grågåsvattnet.

Från Kärrestugan gick jag ut mot vägen och korsade den precis i nederkant av sjön Vrångevatten. Därifrån följde jag stig skyltad mot Krokestugan. Vid nästa markerade korsning svängde jag höger mot Kölnestugan, och vid ännu nästa gick jag höger mot Grågåsvattnet. Där fick jag traska hela 150 meter på grusvägen innan jag svängde av mot Kärrestugan (och passerade ”en go plats” från dagen innan).

Vem passar rundslingan för?

Leden är exemplariskt märkt med gula markeringar, och det finns tydliga skyltar i alla större korsningar.

Observera att denna tur inte är tillgänglig för barnvagn, och den passar heller inte för den som har svårt att ta sig fram i riktigt kuperad terräng. Vid flera ställen behöver man ta hjälp av rep i extra branta passager. Dock är stigarna väldigt fina (om än blöta på en del ställen).

Några av anledningarna till att jag gillar Herrestadsfjället

Något jag verkligen gillar med Herrestadsfjällets naturreservat är att det finns flera alternativa vägar till varje stuga, så man kan kombinera sin tur helt efter dagsform och lust.

På just denna tur passerade jag två vindskydd (och det fanns ett till bara ett hundratal meter från leden), och båda dessa var upptagna. Trots att det är ett populärt område är det lätt att få vildmarkskänsla och uppleva ron och lugnet!

Frukost i stugan före hemgång

Lyxigt nog stod frukosten färdig i stugan när hundarna och jag kom dit. Lars hade kokat upp vatten till min choklad, tänt en brasa i kaminen, och dukat upp både bröd, kex och pålägg. Det blev en fin avslutning på vårt dygn i Kärrestugan. När vi städade ur stugan kändes det nästan lite vemodigt, men vi kommer säkerligen att hyra den igen. Och just det ja – stugan hyr man hos Friluftsfrämjandet i Uddevalla.

Slutligen karta och tips om andra rundslingor i området

Herrestadsfjällets naturreservat ligger i Uddevalla kommun, Bohuslän. Läs gärna mer om reservatet hos Länsstyrelsen.

Klicka här om du vill se på kartan var Kärrestugan ligger, eller hur du ska navigera dit.

Här kan du läsa om fler fina och härliga rundor i Herrestadsfjällets naturreservat.

[instagram-feed feed=16]

Inlägget Fina rundslingor på Herrestadsfjället dök först upp på Hemomkringvandring.

Först och främst vill jag säga att jag inte utger mig för att vara någon expert. Det finns det så många andra som är. Men det är många som hör av sig till mig när de läst inlägg om mina/våra utenätter. En del ställer frågor om utrustning, medan andra bara vill uttrycka sin beundran eller fascination över att jag sover ute även på vintern. Därför vill jag visa att vintertältning inte är särskilt svårt. Du kan också tälta i vinter!

Inlägget innehåller betald marknadsföring från Widforss

Första gången jag tältade i snö var 2020

För mig var det premiär att tälta i snö för ungefär två år sedan. Då var det min sambo Lars och jag som sov uppe i Sälenfjällen. Det blev en av årets höjdpunkter för mig, och jag fick blodad tand för att tälta även på vintern. Trots att jag knappt fick ner fötterna i de isiga skidpjäxorna på morgonen när vi steg upp.

Nu sover jag ute nästan varje vecka – året runt

De följande två vintrarna har jag sovit ute ungefär en gång i veckan. Oftast tillsammans med Lars, men även på egen hand. Och vid några tillfällen med kompisar. Men det blir inte enbart i tält, utan även i vindskydd (vilket jag även gjort vintertid före 2020) och hängmatta/hammock. Eller som förra helgen – under bar himmel.

Vill du också uppleva vintertältning?

Personligen tycker jag att det är underbart att tälta på vintern. Dels älskar jag ljuset som är ett helt annat än övriga tider på året. Och känslan när jag ligger i min varma sovsäck samtidigt som kylan biter i näsa och kinder så fort de sticker ut. För att inte tala om ljudet av fallande snö mot tälttaket, eller isen som råmar/sjunger på sjön. Det går inte riktigt att beskriva för någon som inte upplevt det själv.

Vad är skillnaden jämfört med att tälta sommartid?

För den som har tältat på sommaren är steget till vintertältning inte särskilt stort. Egentligen handlar det mest om att planera – och kanske att bära med sig lite mera packning.

För det första behöver man se till att man har ett tält som klarar av vintertältning. Vidare är det viktigt att se till att man kan hålla sig varm hela turen. Vilket bland annat kräver att man är rätt klädd och har en varmare sovmiljö än vanligt.

Dessutom är det extra viktigt att ta hänsyn till att oförutsedda saker kan inträffa. Saker som gör att man inte hinner tillbaka till civilisationen i förväntad tid. Är det riktigt bistert väder är det oerhört viktigt, kanske till och med livsavgörande, att man har tillgång till vatten, proviant och möjlighet att hålla sig varm och torr längre tid än man räknat med.

Vad krävs av tält som ska användas på vintern?

Som du säkert upptäckt finns det tält i alla prisklasser. Allt ifrån relativt billiga tält, till tält som kostar skjortan. Men jag bör tillägga att man oftast får det man betalar för när det handlar om tält. Oavsett säsong tycker jag dock att den viktigaste frågan att ställa innan man köper ett tält är: ”Var, när och hur ofta kommer jag att använda tältet?”.

Om tältet bara ska användas enstaka nätter, och i skog/lågland, kan man använda i stort sett vilket tält som helst. Åtminstone om väderförhållandena är goda. Däremot behövs tåligare utrustning när man vintertältar i tufft fjällväder. Många 4-säsongstält har därför stabilare konstruktion/tältbågar och kraftigare tältpinnar än de vanliga i aluminium. Dessutom brukar de ha kjolar längs marken där man kan ösa på snö. Vintertälten blir givetvis lite tyngre, men de håller värmen betydligt bättre än andra tält.

Min sambo och jag har ett flertal olika tält, en del förberedda för kamin. När vi väljer vilket tält vi ska ta med tar vi hänsyn till förväntad miljö och förväntat väder. Mitt bästa råd är att rådfråga butiken om vilket tält som passar bäst för dina behov innan du gör ditt inköp.

Saker att tänka på när du ska slå upp tältet

Jag brukar alltid rekommendera att man tränar på att slå upp tältet hemma innan man ger sig ut. Självklart är det ännu viktigare att man vet exakt hur man ska göra på vintern. Då är det kallt och kanske mörkt när du ska slå läger. Dessutom behöver du kanske ha vantar på dig medan du gör det. Så testa några gånger innan du tar med tältet på din första vintertältning.

Där jag bor har vi oftast inte så djup snö, men om man har det kan man behöva gräva bort snön innan man slår upp tältet. Tänk på att det kan vara svårare än vanligt att förankra tältet med tältpinnar/tältspik. Till din hjälp kan du använda en sten, eller baksidan av din yxa, för att banka ner pinnarna. Vanliga tältpinnar i aluminium håller oftast inte för detta, så se till att ha vintertältpinnar med dig. Man brukar också ösa/skotta upp snö längs nederkanten av tältet för att isolera det.

Planera och packa för att tälta på vintern

Ofta får jag frågan om vad jag har med mig för utrustning när jag är ute, och vad jag rekommenderar. Förmodligen finns lika många svar på frågan om lämplig utrustning som det finns vandrare. Så jag specificerar inte här exakt vilken utrustning jag har eller teknisk specifikation för dem. Men är det något du undrar över är det bara att fråga i kommentarsfältet under inlägget.

Saker man absolut inte vill glömma hemma

Lite längre ner hittar du min packlista. Men det finns några saker som jag tror att du absolut inte vill glömma hemma:

• Pannlampa – det mörknar tidigt
• Snöspade (lätt och hopvikbar)
• Vattenflaska som tål kokande vatten så att du kan lägga den i sovsäcken om du är frusen
• Värmande plagg som fleecetrjöa eller dunjacka att ta på när du stannar
• Det är helt fel årstid att glömma tändstickor/tändstål/tändare
• Handvärmare – funkar både i vantarna och att använda i sovsäcken
• Power bank och laddsladd – kylan äter upp telefonens batteri
• Ved – om du har plats och orkar bära. Kvistar du hittar i skogen på vintern är frusna eller blöta, så det kan vara svårt att få upp eld med dem. Det är betydligt enklare att tända i torr ved. Lägg det du plockar från marken runt brasan så hinner det torka till lite.

Ladda ner min packlista för utenatt vintertid

Här kan du ladda ner Min packlista för vintertältning.

Mina bästa tips för en varm tältnatt

Eftersom jag är en väldigt frusen person är en av mina största utmaningar vid vintertältning att hålla mig varm. Här kommer några saker jag brukar göra för att behålla, eller få upp, värmen.

Mer kläder när man stannar

Precis som alltid är det viktigt att ta på mer kläder när man slår läger. Trots att man känner sig varm när man kommer fram så kyls man ner snabbt när det är minusgrader. Tar man på sig en dunjacka, ulltröja eller fleecetröja under skaljackan håller man sig varm. Man kan också lägga en filt eller sovsäcken över benen eller axlarna/ryggen medan man sitter stilla, till exempel när man äter.

Dessutom är det smart att ha med sig extravantar så att man kan ta på sig ett par torra, sköna vantar när man stannar. Själv har jag nyligen köpt värmevantar som drivs med batteri. Superskönt, även att jag gärna hade sett att de var ännu lite varmare. Men det skulle jag nog tycka oavsett hur varma de var.

Tänk på att inte ta på dig dina goa kläder förrän efter att du gjort klart lägerplatsen. Det vore dumt att svettas i de rena kläderna, för då blir du snabbt kall när du stannar upp.

Tidigare har jag använt handvärmare (värmekuddar) i vantarna. De håller värmen i 6-8 timmar, och fungerar även att ha i sovsäcken om är lika frusen som jag. De har varit min räddning många kalla turer, och det enda negativa med dem är att de bara kan användas en gång.

Dubbla liggunderlag

För komfort, och för att hålla undan så mycket markkyla som möjligt, använder jag dubbla liggunderlag. I botten har jag ett vikbart Thermarest Z-rest och ovanpå det har jag ett lyxigt 10 cm tjockt uppblåsbart liggunderlag från Sea to summit med högt R-värde (över 6). R-värdet visar hur väl liggunderlaget isolerar mot markkyla (läs mer hos Widforss), och man brukar säga att R-värde över 4 passar för de kallare årstiderna.

Gammal, men varm, sovsäck från Fjällräven

Att välja rätt sovsäck är en riktig djungel. Sovsäcken som jag själv oftast använder på vintern är över 20 år gammal och kommer från Fjällräven. Komforttemperaturen i den ligger på minus 19 grader. Men man får tänka på att det avser män. Nu för tiden är det oftast angivet på sovsäckarna vilken komforttemperatur som gäller för kvinnor respektive för män. Och det finns sovsäckar tillverkade speciellt för kvinnor.

Med en liner värmer sovsäcken i lägre temperaturer

Ett enkelt sätt att få sin sovsäck att räcka ytterligare några minusgrader är att använda en liner. För mig som är så frusen har jag hittat den perfekta linern – i fleece. Det gör en enorm skillnad att ligga i sovsäcken helt omsluten av mysig fleece. Men den tar plats i packningen, och är inte direkt fjäderlätt.

Drick eller ät något varmt

Jag dricker ofta en kåsa varm choklad innan jag lägger mig. Självklart fungerar det lika bra med te, nyponsoppa eller något lite matigare – bara det är varmt. Det är mycket lättare för kroppen att hålla värmen sedan.

Lägg en varmvattenflaska i sovsäcken

När jag tänker på alla tips jag fått från min sambo är det ett råd som överglänser alla andra. Nämligen tipset om att lägga en varmvattenflaska i sovsäcken. Det är helt ljuvligt att ha värme till exempel nere vid fötterna när man ska sova. Men även att ha möjlighet att flytta runt den under natten om jag känner mig kall.

Oftast kokar jag upp vatten på stormköket precis före läggdags, häller i min Nalgeneflaska som tål kokande vatten, och stoppar in den i en tröja eller liknande så jag inte ska bränna mig på den. Om man inte har med sig något kök kan man givetvis ta med varmvatten på termos om man bara är ute en natt.

Ett annat plus med att ha vattenflaskan i sovsäcken är att man har isfritt vatten till frukosten dagen efter. Vilket kan vara rena lyxen en kall morgon.

Byt till ull från topp till tå

Och jag byter alltid, alltid, alltid, till ett torrt underställ i merinoull och torra strumpor i mohair (jag har ju mitt favoritmärke som jag använder hela tiden) det sista jag gör innan jag lägger mig i sovsäcken. Det är otroligt viktigt för värmens skull att man verkligen är torr vid vintertältning.

Glöm inte mössan!

Nu låter jag säkert som din mamma – men ta på en torr mössa när du lägger dig. Med mössan på förlorar du ingen värme ut genom huvudet. Och använd inte samma mössa som du gått i under dagen. Själv brukar jag alltid dra på en buff i merinoull också, vilket jag tycker är superskönt.

Men det finns ETT moment jag ogillar med att tälta på vintern

Ärligt talat är det bara ett moment jag ogillar vid vintertältning, och det är att byta om på morgonen. När man ligger där go och varm i sovsäcken är det allt annat än lockande att lämna värmen. För att dessutom ta av sitt varma underställ och ta på sig iskalla, stelfrusna kläder.

Några knep man kan ta till då är att man lägger byxorna längst ner i sovsäcken redan på kvällen så är de inte svinkalla på morgonen. Man kan också ha på sig nattunderstället under kläderna tills man ska ge sig ut på dagens sträcka. Men ska man övernatta fler nätter måste man då ha ett torrt ställ och torra strumpor även till nästa kväll.

Mat som värmer gott på vintern

Under vår, sommar och höst är det jättemysigt att laga mat ute i naturen. Men under vintern vill jag oftast äta något som går snabbt, är varmt och ger mig näring. Förmodligen för att jag är så frusen om händerna. Så jag föredrar frystorkad mat eller soppa på burk/påse. Om jag inte ska vara ute flera dagar kan jag även ta med något gott bröd och en mjukost. Men som sagt resten av året.. då tycker jag om att äta gott även i skogen.

Sammanfattning och länkar

Sammanfattningsvis kan man säga att vintertältning i princip är detsamma som att tälta på sommaren. Bara lite kallare. Och härligare! Efter att du har läst här hoppas jag att du också ska känna dig inspirerad att ge dig ut och tälta i vinter. Skriv gärna och berätta i kommentarsfältet här nedanför i så fall.

Bra-att-ha-länkar om du vill titta på vinterutrustning

Friluftsutrustning (Widforss)
Vintersovsäckar (Widforss)
Här kan du titta på olika tält (Widforss)

Länkar till blogginlägg om vinterturer med övernattning

– Vi firade in julen med en utenatt (dec 2020)
– Äventyr i grottor med middag och övernattning (jan 2021)
– Fota stjärnor och tälta på årets kallaste natt (jan 2021)
– Tältnatt i decemberrusk (dec 2020)
– Januaris sista övernattningstur (jan 2021)

Och det finns många många fler inlägg om att tälta på vintern. Se kategorin ”Sova ute”.

Vill du läsa fler av mina artiklar?

• Vattenrening – hur gör man?
• Lager på lager-principen i praktiken
• Var kan man hyra friluftsutrustning?
• Vilken är den bästa frystorkade friluftsmaten? Smaktest
• Allt för en myggfri sommar (okej, en aktuellt en annan årstid)

Inlägget Tälta på vintern? Här är mina bästa tips! dök först upp på Hemomkringvandring.

Beräknad läsningstid: 7 minuter

Oftast skriver jag om specifika vandringsleder jag gått eller platser som jag besökt. Men idag vill jag bara ge dig inspiration att sova under bar himmel. Vare sig du gjort det innan eller inte. Det är alltså inte själva platsen som är viktig i inlägget.

Vi passade på när vädret såg bra ut

Igår lovade SMHI att det skulle vara soligt på eftermiddagen – och dessutom uppehåll på natten. Då bestämde vi oss för att åka till Box Vette här på Orust. Sist vi var där såg vi nämligen en riktigt cool tall, precis intill stigen. Den var nästan som en koja, och vi sa direkt att vi måste sova där någon gång.

Eftersom solen går ner strax före kl. 16.00 fick vi åka hemifrån relativt tidigt. Men vi hann gå runt en stund uppe på berget och se när solen sjönk i havet. Därefter gick vi tillbaka till tallen som vi passerat på väg upp.

Jag såg fram emot att sova under bar himmel

För min sambo Lars är det vardagsmat att sova under bar himmel. Eftersom jag själv inte gjort det så många gånger tycker jag att det är riktigt spännande – och härligt. För min skull tänkte han hänga upp en tarp, men jag bad honom att låta bli. Jag ville mycket hellre ligga och titta på månen mellan grenarna.

Vi hade med oss lite ved för att kunna göra en brasa i vinterkylan. Dessutom samlade vi ihop en massa kvistar som fallit till marken i närheten. Eftersom vi inte hade någon riktig eldstad byggde Lars en botten som vi sedan byggde upp brasan på. Underbart att kunna sitta där i mörkret sedan och bara underhålla elden. Höra knastrandet, känna värmen och se på de förtrollande lågorna.

Kvällen gick snabbt

Vi åt lite kvällsmat, njöt av månen och den stjärnklara himlen, och varvade ner efter veckan. Till slut var det dags att bädda och göra oss klara för att krypa ner. Vi la ut liggunderlagen direkt på marken och sovsäckarna på. Båda två hade dessutom en fleeceliner inuti sovsäcken. Eftersom jag är så frusen hade jag såklart varmvattenflaska också – som vanligt.

Vår hund Balder har sin egen lilla sovplats när vi är ute och han hade krupit ihop på sin plats långt innan vi la oss.

Gott att sova under bar himmel

På grund av att det är många som har svårt att sova ute skäms jag nästan för att säga att jag sover superbra utomhus. Jag somnar nästan direkt, och sover oftast mycket längre på morgonen än jag gör hemma. Inatt var inget undantag. Innan jag visste ordet av var det morgon.

Strumporna är av mohair, inte merinoull, och från mitt favoritmärke Happy Hiking.

I vanliga fall är jag alltid snabbare upp på morgonen än Lars, men inte idag. Det tog emot att kliva ur den varma sovsäcken för att byta om och packa ihop sakerna. Men till sist var jag tvungen. När jag gick för att uträtta morgonbehoven möttes jag av en helt fantastisk soluppgång.

Den gav ny energi så sedan var det enklare att göra klart. Lars hade redan hunnit koka upp vatten till kaffe och choklad och vi åt en lätt frukost innan vi lämnade vår tall.

Efter en snabb sväng upp på berget igen gick vi till bilen. Lars för att åka hemåt, och jag för att vandra längs Pilgrimsleden Orust.

Hitta en egen fantastisk plats!

Syftet med det här inlägget är inte att du ska gå till Boxvik Vette och sova under ”vår” tall. Istället vill jag inspirera dig. Påminna om att det är härligt ute året om. Det som skulle göra mig gladast av allt är om du blir inspirerad att hitta en egen fin plats att sova under bar himmel på. Skulle det bli så; Skriv i kommentarsrutan här nedanför så kan du inspirera fler!

Länkar till inlägg om nätter jag valt att sova under bar himmel

• 50-årsfirande med övernattning under bar himmel
• Under bar himmel vid Björshuvudet
• Skarsjöleden (eller Stora Skarsjön runt), Ljungskile

Inlägget Sova under bar himmel – eller en tall dök först upp på Hemomkringvandring.

I lördags hade jag och min sambo möjlighet att sova ute tillsammans igen. Den här gången tillbringade vi natten i hemmaskogen, vid en lägerplats som Lars byggt upp. Redan när vi lämnade huset, tillsammans med hundarna, var det mörkt.

Mysigt med brasa

Temperaturen låg runt 0 grader och jag hade bestämt mig för bara sova under tarpen. Lars föredrog att sova i hammock. Och det funkade bra – man måste ju inte göra likadant. När vi förberett sovplatserna gjorde Lars upp en brasa i vår eldstad.

Snart flyttade vi våra liggunderlag närmare brasan för att kunna njuta. Både av värmen som spred sig och av knastrandet, sprakandet och det meditativa att bara titta in i de dansande lågorna. Eftersom vi redan hunnit äta middag med våra tonåringar innan vi gick ut nöjde vi oss med att poppa lite popcorn.

Att bara sitta där i tystnaden, ta några popcorn då och då och skölja ner med Pepsi Max (för mig alltså, Lars föredrar öl) var otroligt skönt. Jag kunde känna hur hela jag varvade ner till mitt slow motion-tempo och välkomnade lugnet efter en hektisk vecka.

Sovdags i fullmånens sken

Runt oss sjönk temperaturen och till slut var det dags att lämna brasans sken. Lars hade hängt upp sin hammock lite bakom själva lägerplatsen, medan jag själv bäddat under tarpen. Hundarna fick sova under bar himmel denna natt, men de hade med sina madrasser att sova på. Och Wilma som är lite frusen av sig hade sin vinteroverall på.

Oftast sover jag väldigt bra när jag sover utomhus. Den här gången kände jag sådan lycka redan när jag kröp ner i sovsäcken. Jag hade det varmt, och mjukt (nya liggunderlagen är 10 cm tjockt – och isolerande) och jag såg rakt ut över det månbelysta landskapet. På lägerplatsen hängde också min fina, alldeles egna, stormlykta.

Stormlyktan i klassisk modell från Feuerhand, hade jag som så mycket annat på sistone, handlat hos The General Prepper på grund av deras bra priser. Färgen på lampan är mossgrön, men det finns många färger att välja mellan.

Kall, men vacker, morgon

Under natten fick jag stiga upp några gånger eftersom hundarna hade trasslat in sig i varandras koppel. Eller gått fyra varv runt en gran och trasslat in sig så att kopplet liksom tog slut. Men däremellan sov jag hur gott som helst. Tack vare att solen går upp så sent i december fick vi en rejäl sovmorgon och vi hasade oss upp lagom för att hinna göra frukost till soluppgången.

För mig som är otroligt frusen var det underbart att värma händerna kring en stor kåsa full med varm choklad. Efter att jag dessutom tagit en liten tur med hundarna runt området hade jag fått upp värmen i fingrar och tår, så då kunde jag packa ihop min sovsäck och övrig utrustning.

Tack lägerplatsen för den här gången

När allt var packat tog vi oss ändå tid att njuta av solen som silade ner mellan trädstammarna. Vi gick till och med upp på ett litet närliggande berg för att välkomna morgonen. Därefter tog vi med oss våra lyckliga hundar och började gå de knappt 2 kilometer vi hade hem till vår ytterdörr.

Avslutningsvis vill jag påminna om att man inte behöver resa långt, eller göra några märkvärdiga saker, för att få minnesvärda stunder och fina turer. Det enkla och nära ger ofta minst lika fina upplevelser. Vi var ute ungefär 16 timmar, varav de flesta var mörka men nu blev de timmar vi kommer att minnas och se tillbaka på. Till skillnad mot om vi bara hade suttit hemma i soffan på kvällen och sedan gått in i sovrummet när det var sovdags. Jag är tacksam över att vi tog tillfället, och längtar redan ut igen. Tack, säger jag till vår lägerplats, för den här gången!

Länkar till liknande inlägg

Här kan du läsa om när vi sov i vindskydd som vi byggde av granris i samma område tidigare i år

Inlägget Lördagsnatt vid vår lägerplats dök först upp på Hemomkringvandring.

Precis som förra helgen blev det en tur till Svartedalen denna helg för att utforska området vidare. Till skillnad mot sist då jag gick ensam hade jag sällskap av Helena. Och vi sov i vindskydd istället för tält. Sjön som vi utgick från var Korsvatten. Faktiskt inte särskilt långt från sjöarna jag gick runt sist.

Redan på fredagskvällen var vi på plats

Eftersom båda jobbade på fredagen hade vi inte möjlighet att ses förrän mörkret hade fallit. Under eftermiddagen hade vindarna tilltagit rejält, så jag gjorde om planerna lite. Jag visste att det finns en presenning att rulla ner för öppningen vid vindskyddet vid Stora Äggdalssjön, så vi åkte dit på kvällen bara för att övernatta.

Men vi var inte först på plats, så efter att ha bytt några ord med killarna som planerade att sova där åkte vi ”tillbaka” några kilometer längs grusvägen. Från parkeringen var det bara något hundratal meter till vindskyddet. Dit gick vi i pannlampornas sken, så det var ett äventyr i sig. När vi hittat fram bäddade vi innan vi gjorde upp en brasa med veden vi burit med oss.

Kvällsbrasa

Månen var full och glittrade i sjön framför vindskyddet. Himlen var beströdd med stjärnor. Men vindarna var kraftiga, och vi hade ofantlig tur att det blåste åt rätt håll. När vi satt i vindskyddets öppning var vi nämligen helt skyddade från vinden. Medan kvällen gick grillade vi korv, åt Wild Chips och torkad frukt. Dessutom pratade vi en massa, och skrattade.

På grund av att det var första gången Helena skulle sova i vindskydd ställde hon en del frågor, och jag var otroligt glad över att jag fick vara med på hennes premiärnatt. Till saken hör att hon brukar ha väldigt svårt att sova när hon är ute, men detta blev faktiskt sömnmässigt hennes bästa utenatt.

Frukost och regnig förmiddag vid Korsvatten

Redan i soluppgången, som inte syntes bakom allt grått, åt vi frukost innan vi packade ihop. Trots att SMHI utlovat uppehåll fram till lunch smådroppade regnet utanför. Men det gjorde det ännu mysigare för oss att sitta under tak.

Därefter gav vi oss ut på den blå leden som utgår från Korsvatten. Mestadels gick vi längs stigar, men en kort bit gick vi på en liten grusväg (vägen som leder fram till parkeringen). Just nu var det väldigt blött i markerna, men vi tog oss runt torrskodda hela rundan. Helena hade både vandringskängor och gaiters på sig. Jag hade bara mina låga skor Rover från Icebug. Men jag var både torr och varm – som vanligt. Det är verkligen svårt att inte älska de skorna.

Lugnt, folkfritt och rogivande

Leden passerar flera sjöar och jag kan tänka mig att området är helt magiskt vackert i solsken. Även i regn var det vackert, men det är svårare att fånga det med kameran. Skog, mossa, småberg – ja, Svartedalen helt enkelt.

Vid Storesjön skulle det enligt kartan finnas en grotta, men om det var den vi hittade var det inte mycket till grotta. Så jag rekommenderar kanske inte just den avstickaren från leden, även om den inte var mer än något hundratal meter.

Däremot fanns många andra platser där man kan stanna. Kanske för att ta ett skogsbad (det verkar vara många som vill göra det), eller varför inte för att leka kurragömma, eller testa om man har ett lika bra vårskrik som Ronja Rövardotter till exempel? Miljön är så underbart mossig och stigarna inte särskilt upptrampade.

Vid sjön Korsvatten finns ett vindskydd med eldstad.

Mig störde det lite att man ser en kraftledning mitt emot vindskyddet. Och även att flera kraftledningar korsar Korsvatten (där man går längs en annan del av sjön som inte syns från vindskyddet). Men förutom det är det naturskönt, och framför allt lugnt och stillsamt. De enda människor som jag och Helena mötte på turen (6 km) var några jägare som satt på pass.

Den här blå leden kommer jag att gå igen, för jag är nyfiken på hur det ser ut när lövträden inte står lika avklädda längre. Och kanske även få se några solstrålar som silar ner på alla sjöarna.

Avslutningsvis – några användbara länkar

Både Korsvatten och Timmervatten ligger i Svartedalens naturreservat. I just den här delen av reservatet är det tillåtet att tälta, men inte att göra upp eld förutom i anvisade eldstäder. Från parkeringen är det bara 300 meter fram till sjön.

Från parkeringen utgår även två andra leder. Den som jag beskriver här är den längsta, 6 km, och markerad med blått. Sedan finns både en grön och en röd som är 3,5 kilometer vardera. Det går alldeles utmärkt att kombinera flera av dem till en längre tur. Vid Timmersvatten går det också att kombinera med lederna som går runt Översjön och Hungsersvatten.

Hos Västsverige/Södra Bohuslän Turism kan du läsa mer om Svartedalens friluftsområde. Personligen har jag med mig orienteringkartan ”Svartedalen-Kungälv, skala 1:25.000” när jag är i området.

Länkar till fler inlägg från Svartedalen

Här finns länkar till fler turer jag gjort i Svartedalen (både i naturreservatet och i området utanför reservatet).

Inlägget Blå led, Korsvatten i Svartedalen – 6 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag inte varit så mycket i Svartedalen tänkte jag försöka utvidga mina kunskaper om området. Under helgerna är det oftast väldigt mycket folk där, så för min helgövernattning försökte jag hitta något utanför de mest besökta delarna av naturreservatet. När jag hittade information om Stenstugan bestämde jag mig för att det fick bli målet för denna tur.

Mitt val föll på Stenstugan i Svartedalen

Att jag älskar att vara ute i naturen är ingen hemlighet för dig som följer min blogg. Ofta försöker jag utforska vackra platser i min närhet, och lära känna dem. Antingen genom att besöka dem flera gånger eller genom leta upp olika stigar och inte bara följa huvudvägen/stigen. Och nu var det alltså Svartedalen som väckte min nyfikenhet.

Efter att ha studerat min orienteringskarta (finnas att köpa via Södra Bohuslän Turism) över Svartedalen hittade jag Stenstugan. Dessutom noterade jag att det skulle bli relativt enkelt för mig att ta mig dit. Jag kom i bil och parkerade vid Översjön. Därifrån var det inte ens en kilometer att gå fram till Stenstugan.

Förbi stugan längs blå led

Stenstugan är det enda torpet i hela naturreservatet som är bevarat, fick jag veta av skylten som står vid huset. Övriga torp ligger i ruiner. Jag gjorde en liten avstickare från leden ner till sjön Hungersvatten. Sjön är ganska liten, men här finns både en eldstad och sittbänkar.

Jag gick vidare längs stigen och valde den blå leden som är 5 kilometer lång. Den går bland annat runt sjön, men även genom skog. Igår valde jag att gå den motsols, för att kunna svänga in på röd led och gå på insidan av Hungersvatten. Planen var att hitta en bra tältplats där.

En stor del av leden består av skogsväg

Innan jag gav mig ut på denna lilla tur hade jag ingen information om den förutom kartan. Men det visade sig att största delen av slingan bestod av skogsväg som var lätt att gå. Visserligen var den bitvis väldigt blöt, men det är inte så konstigt efter allt regnande. Några korta sträckor gick längs skogsstig.

Det var inte någon hisnande natur vid sidan av leden. Men skön skog vid sidorna. Om det är lugn och ro man vill ha, eller kanske en fin runda att gå och prata med en vän på, så passar det här alldeles utmärkt.

Tältplatsen jag planerat var inte optimal

I slutet av rundan svängde jag in på stigen markerad med rött som ledde mig tillbaka till sjön Hungersvatten. Det var inte mer än en halvtimme kvar till solnedgången, och med tanke på att detta var en gråmulen dag var det redan ganska mörkt. Men jag ville ändå ta mig fram till berget vid sjön Hungersvatten för att slå upp tältet.

Medan det mörknade alltmer gick jag på blöta och slippriga stigar ända fram till sjön. När jag följt leden uppför berget insåg jag att det skulle bli svårt att få upp tältet där. Däremot såg jag en liten vik, tvärsöver sjön, där skogen öppnade sig ner mot vattnet. Eftersom det växte ormbunkar där gissade jag att det inte skulle vara lika blött där som på en del andra ställen jag gått.

Jag hasade nerför berget igen, följde stigen en bit tillbaka. Sedan skuttade jag över en bäck med ryggsäcken skumpande på ryggen, och gick i halvmörkret mot sjön. Där följde jag en stig som jag knappt kunde skönja.

Viken jag sett på håll var inte alls lika optimal som tältplats som jag tänkt mig. Men på grund av att klockslaget för solnedgången redan passerat var jag tvungen att stanna för att få upp tältet. Allting lutade ner mot vattnet (skogen stod ju på ett berg). Så jag valde den planaste ytan bland alla tuvor och håligheter. Jag tänkte att eftersom jag har dubbla liggunderlag löser det sig ändå.

Middag

Trots mörkret runt mig tog det inte många minuter att slå upp tältet. Jag var otroligt tacksam att min sambo indoktrinerat mig att alltid packa saker på samma sätt hela tiden. Därför var det lätt att hitta det jag behövde i ryggsäcken utan att behöva slösa på pannlampans batteri hela tiden.

Jag tog på mig en fleecetröja under skaljackan och tog med mig stormköket (Trangia) till en stor stenhäll jag sett vid vattnet. Där satt jag på mitt liggunderlag och kokade upp vatten till min middag. Vid det här laget var det riktigt mörkt, men över sjön fick jag ett vackert skådespel trots att dagen varit grå.

Efter att jag ätit min mat var jag mätt och varm och jag satt kvar en lång stund och bara njöt av stillheten. Tyvärr nådde en del motorljud hit (något jag störs av) men på avstånd. Egentligen har jag ingen uppfattning om hur länge jag satt där – och det spelar heller ingen roll.

I området saknas mobiltäckning, men precis där, på min stenhäll, hade jag faktiskt sporadisk kontakt med omvärlden. Så jag kunde skicka min position hem till min sambo.

Bokläsning och god nattsömn

Kvällen var ung när jag kröp ner i sovsäcken, så jag fördrev tiden med att ligga och läsa en stund. Sedan låg jag bara i mörkret och lyssnade på naturens alla ljud tills jag somnade. Precis som vanligt sov jag gott. Det enda som störde sömnen var att luften gick ur mitt uppblåsbara liggunderlag (!!) under natten, så jag hade rätt ont i ryggen när jag vaknade.

Morgonen var fin när jag steg upp. När jag packat ihop mina saker valde jag att fortsätta på ”fel” sida av sjön istället för att gå leden tillbaka till Stenstugan. Jag styrde mina steg mot parkeringen för att lägga av mig ryggsäcken och packningen innan jag gick på ytterligare en liten upptäcktsfärd i området.

Slutligen några länkar för dig som vill veta mer om Stenstugan

Stenstugan ligger i naturreservatet Svartedalen. I den här delen av reservatet är det tillåtet att tälta, men inte att elda förutom i de färdiga eldstäder som finns på många håll. Observera att mobiltäckningen på många håll i Svartedalen är i princip obefintlig. Från parkeringen vid Översjön, där jag parkerade, är det bara några hundra meter att gå fram till Stenstugan. Från parkeringen utgår fyra olika leder i längd 2-5 kilometer vardera. De går alldeles utmärkt att kombinera för att få ihop en längre runda. Koordinater till parkeringen vid Översjön hittar du här

Den ideella föreningen Rädda Svartedalens Vildmark har gjort en fantastisk sammanställning över Stenstugans (och dess ägares) historia. Om du är intresserad av historia – grotta ner dig i denna pdf-fil som är 15 sidor lång!

Inlägget Stenstugan och Hungersvatten, Svartedalen dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag brukar aldrig vara rädd när jag sover ute, men förra natten var faktiskt riktigt obehaglig. Men då var det inte ensamheten som störde mig – jag var rädd att tältet skulle blåsa iväg.

Valparna gör att vi måste turas om

Eftersom vi har 9 små hundvalpar hemma får vi under en period turas om att gå ut på tur. Igår var det min tur att ”vara ledig”. Egentligen hade jag inte någon särskild plan, men jag längtade efter havet eftersom jag mest varit i skogen de senaste veckorna.

Valet föll, som någon gång tidigare, på Björshuvudet på grannön Tjörn. SMHI hade utlovat strålande väder, och jag valde att tro på dem även att det mulnade på allt mer under eftermiddagen. När jag gick den sträckan från bilen och ner till ”min” strand (cirka 1,5 kilometer) kom världens regnskur. Då blev det regnjacka på mig och regnskydd till ryggsäcken.

Medan jag gick skymde det snabbt. En kort bit hade jag sällskap av två rådjur. Sedan kom jag fram till havet och himlen rodnade vid horisonten. Om jag skulle hinna slå upp tältet före solnedgången skulle jag vara tvungen att skynda på.

Fick flytta tältet på grund av blåsten

På grund av att jag sovit vid Björshuvudet två gånger tidigare, och även varit där några gånger till, känner jag till området ganska väl. Min tanke var att slå upp tältet i en vik där jag inte sovit tidigare. Vilket jag också gjorde. Men sedan fick jag ta ner tältet i all hast på grund av att det blåste så mycket att tältet höll på att slitas sönder.

Jag valde en mer skyddad plats; en liten strandäng med berg på ena sidan och klippor runtom. Det var nu mörkt medan jag slog upp tältet och till slut tände jag pannlampan. Därefter bäddade jag och lyxade till det med att bara ligga och lyssna på alla ljud inne i tältet innan jag tog en kvällspromenad i pannlampans sken.

Jag är otroligt stolt och glad över att få vara ambassadör för IceBug. Redan 2006 köpte jag mina första dubbade vinterkängor från dem, och sedan dess älskar jag greppet man får med deras skor – som igår på hala klippor till exempel. Ta gärna en titt själv på alla skorna här (länk)!

Framåt klockan 21 kröp jag ner i sovsäcken. Det blåste nu en hel del även i min skyddade ”gryta”, men jag somnade gott efter en stund. Då förväntade jag mig att sova gott ända till morgonen – eftersom jag nästan alltid gör det när jag sover ute.

Vaknade av att tältduken slog mot mig..

Men redan klockan 02 vaknade jag. Anledningen var att tältduken slog på mig och hela tältet skakade. En av tältspikarna hade lossnat, så jag kravlade mig dit i understället (på blött gräs). Tack och lov hittade jag pinnen och kunde inifrån tältet sträcka mig ut och sätta fast den igen.

Sedan var det desto svårare att somna. Visst har jag sovit ensam många gånger – och känt mig helt trygg. Visserligen har jag oftast haft hundar med mig, men den här gången blev jag allvarligt oroad. Inte över själva ensamheten, utan över risken att tältet skulle blåsa iväg. Eller blåsa sönder. För vid det här laget blåste det 14-15 sekundmeter med 20 sekundmeter i byarna (enligt SMHI).

Tältduken fladdrade och slog, och nertill blåste det in i tältet (eftersom tältet saknar golv). Jag vände och vred på mig och många tankar flög genom hjärnan på mig. Efter att jag kollat väderleksprognosen stod det nämligen klart att vindstyrkan skulle ligga kvar på samma nivå ända till nästa kväll. Jag önskade verkligen att jag hade tagit med mig ett tunneltält istället för ett tipitält denna tur.

Tänk om tältet skulle blåsa iväg?

Jag funderade på hur jag skulle bära mig åt om tältet släppte så att jag låg där helt utan tält i blåsten.. på hur jag skulle kunna packa ihop sovsäck, liggunderlag.. och få på mig kläder utan skydd av tältet. Och om tältet stod kvar hur jag skulle lyckas med att packa ihop det på morgonen. Och på ifall det vore smartare att packa direkt – i mörkret – och ta mig till bilen. Hittills har jag inte varit ute ensam i sådant väder – utan Lars har alltid tagit hand om de praktiska bitarna om det blivit besvärligt.

När jag legat vaken i nästan 2 timmar bestämde jag mig för att hälla varmvattnet jag haft med i termos ner i min flaska och lägga ner i sovsäcken. Därefter somnade jag direkt och vaknade inte förrän strax efter klockan 6.
Men då vaknade jag med ett ryck. Vinden hade tilltagit ytterligare och på ena sidan av tältet hade alla tältspikar utom de i hörnen lossnat. Jag slängde på mig kläderna och försökte att hjälpligt få i pinnarna. Sedan packade jag min sovsäck och övriga sovsaker i rekordfart innan jag tog mig ur tältet.

Tältet kom ner ”helskinnat”

Det blåste så mycket att jag vacklade i vinden, men min strategi för att få ner tältet utan att fylla det med vind lyckades. Lättad kunde jag börja njuta av skådespelet omkring mig. Jag hade på mig min favoritpolotröja i merinoull under jackan, och nu åkte även pannband och torgvantar i ull på. Jag njöt av de mäktiga vågorna som slog mot klipporna. Och av Björshuvudets silhuett mot gryningsljuset som kämpade mot molnen.

Till slut gick jag tillbaka mot bilen för att köra hem till Orust. Egentligen var min plan att åka ut till antingen Dyrön eller Härmanö, men med vindstyrkor på runt 19 sekundmeter valde jag att spara just dessa vandringar till andra agar. Istället blev det vandring i mer skyddad terräng. Men det berättar jag mer om en annan gång.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag kände mig väldigt nöjd efter den här natten. Både över att jag behöll lugnet trots oron, och över att jag har gjort nya erfarenheter att ta med mig i framtiden.

Avslutningsvis – länkar till fler inlägg

Under bar himmel vid Björshuvudet
Tälta på Öland – lyxig egentid
Skarsjöleden (eller Stora Skarsjön runt), Ljungskile
Höglandsleden: Ädelfors-Lilla Bjälkerum

Inlägget Jag trodde tältet skulle blåsa iväg dök först upp på Hemomkringvandring.

När vi vaknade efter vår första tältnatt i Norge konstaterade vi att det blåste rejält i dalen där sjön Kvitevatnet ligger. Därmed konstaterade vi snabbt att det var ytterst olämpligt att göra en toppbestigning i området denna dag. Särskilt som tanken var att Lars skulle gått själv eftersom jag är så höjdrädd. Istället gjorde vi om planen och bestämde oss för att gå tillsammans vidare mot Skogadalsbøen. Vi visste inte då att vi skulle hamna på ett helt annat ställe: Koldedalsvatnet.

Nya planer på grund av vädret

Trots att det blåste såg det ut att bli en riktig fin dag. Väderleksprognosen hade utlovat grått väder för hela vår Norge-vecka, så vi var otroligt tacksamma över solen. Efter vad vi förstod borde det vara runt 18 kilometer till Skogadalsbøen. Med tanke på att vi lätt borde hinna det på en dag kände vi ingen stress.

Så efter frukosten gick vi bara några hundra meter innan vi tog av ryggsäckarna. Sedan gick vi upp på närmaste topp för att se på utsikten. Landskapet var lika kargt som dagen innan, men så otroligt storslaget. Vi såg glaciären och Uranostindens två ryggar tydligt rakt framför oss.

Solen steg och jag fick till och med njuta av en liten stjärnbräcka innan vi gick ner för att trampa vidare i stenskravlet. Först längs sjön Kvitevatnet. Sedan uppför en bergssida – där stenen till slut täcktes av snö. Lars och Balder tog sig upp hyfsat enkelt, så Lars stod på kanten och skrattade åt mina lite mer misslyckade försök. Till slut kom jag upp i alla fall. Och det var värt varje svettdroppe.

Vilken himmelsk plats!

Uppe på höjden där vi hamnat, 1.459 meter över havet, låg en liten tjärn. Bakom oss glittrade Kvitevattnet blågrönt omgärdad av berg. Och framför oss reste sig flera fjälltoppar med snö – med molnen svävande som slöjor i dalgångarna.

Här stannade vi en lång stund. Vi passade på att fylla våra vattenflaskor, byta strumpor, låta solen värma ansiktet, fylla på med lite energi (återigen Wild Chips – superbra eftersom det inte smälter i fickan som choklad som jag vanligtvis vill ha med mig) och att bara vara. Det var verkligen en helt himmelsk plats.

Till och med 2021-09-30 får du 33 % rabatt på vandringsstrumpor från Happy Hiking Dk om du anger rabattkoden ”hemomkringvandring”.

Lättare att följa leden när solen lyser från rätt sida

Därifrån följde vi leden ner från berget och mot en bro. Det turkosa vattnet från sjön Kvitevatnet forsade fram under bron. Balder vågade inte gå över, men kunde tack och lov korsa vattnet en bit upp närmare sjön. Medan mitt hjärta satt som en stor klump i halsen på mig.

Även om vi fortfarande gick i stenig terräng kändes den något lättare att gå i än där vi gått kvällen före.

Efter en stund kom vi fram högt över sjön Uradalsvatnet. Stigen sligrade sig därifrån brant ner mot vattnet. För att kunna fortsätta fick vi gå på stenar över en forsande passage. Lars gav mig en gren som någon lämnat kvar som jag använde som vandringsstav.

När vi kom upp på en höjd på andra sidan sjön konstaterade vi att det var lika stenigt runt hela Uradalsvatnet. Även att vi nu gått 3 timmar, alltså totalt 8 timmar från bilen, så hade vi bara kommit till platsen där vi hade tänkt sova första naten.

Lunch – och dagens andra omplanering

Vi lagade mat med grym utsikt åt alla håll, och åt en riktigt smakrik kebabgryta från Real Turmat. Sedan började vi diskutera vår planerade rutt. Om underlaget skulle fortsätta vara lika besvärligt skulle vi inte komma tillbaka till bilen förrän efter en vecka – inte 3 dagar. För från Skogadalsbøen (dit vi nu hade 15 km) är det minst ytterligare 30 km ner till Fondsbu.

Tips: Vi köpte både maten och Trangiaköket hos The General Prepper (länk). De har ett otroligt brett utbud av frystorkad mat – jämför gärna själv.

Då tog vi helt sonika fram papperskartan. Om vi istället gick tillbaka en kort bit och svängde av mot Koldedalsvatnet så borde vi hinna. Oavsett om underlaget skulle fortsätta vara lika stenigt. Sagt och gjort så vände vi tillbaka några hundra meter (till dagens första korsning) och svängde in på den kortare vägen tillbaka mot Fondsbu.

Vilken himmelsk plats – igen – x 2

Till vår stora lycka fick vi nu gå på stig och vi var tacksamma varje steg vi gick. Vandringen blev precis som vi föreställt oss innan väldigt njutbar. Strax öppnade sig nya vyer framför oss med nya fjäll och en smaragdgrön sjö långt bort. När vi tittade bakom oss såg vi de fjäll vi rundat – ständigt ur nya perspektiv.

Stigen ledde oss nu nedåt, mot sjön Koldedalsvatnet. Eftersom det var så oerhört vackert sa Lars att han ville stanna för natten, men jag tyckte det var för tidigt. Det hade inte ens gått 45 minuter sedan vi åt vår lunch. I efterhand ångrade jag faktiskt att jag var så gnidig. Hade jag vetat då vad jag visste en timme senare hade vi stannat.

Men innan dess kom vi till en forsande älv där vi tog en längre paus. Vi drack vatten, brände oss i solen, och låg och vilade med vattenbruset i öronen. Ärligt talat tror jag att vi sov en stund alla tre.

Men.. stigen blev grusväg

Runt oss lyste landskapet allt mer i rött och orange. Långt framme såg vi stigen slingra sig längs Koldedalsvatnet – men så insåg vi att det var en väg. Ingen stig. Här ifrån var det knappt en mil på grusväg ner till Fondsbu (enligt våra beräkningar), så vi bestämde oss för att stanna till någonstans längs den vackra sjön till dagen efter.

Andra tältnatten i Norge, längs Koldedalsvatnet

Det slutade med att vi hittade en plan – och förvånansvärt torr – plats en bit nedströms i Koldedøla. Vi fick många timmar att bara vila, vara, laga mat, äta, se på solnedgången.. och lägga oss tidigt. När vi kröp till sängs låg det frost över hela området, och våra saker. Och det blåste lika mycket som föregående kväll. Men även denna dag hade vi fått njuta av solen från morgon till kväll.

Och så en bra länk

Ska man vandra i Norge är webbsidan UT.no den absolut bästa att använda sig av när man planerar. OBS! De förväntade tider en tur ska ta enligt angivelserna hos UT.no är väääldigt snålt tilltagna. Detsamma gäller deras app (som för övrigt är ovärderlig).

Observera att det i stort sett bara finns mobiltäckning i närheten av turisthyttena i det här området (vi sov denna natt i Koldedøla).

Fler inlägg från Norge-resan

• Sammanfattning – och själva resan (kommer snart)
• Fondsbu-Kvitevatnet – Jotunheimen dag 1
• Koldedøla-Fondsbu – Jotunheimen dag 3
• Utladalen och Vettisfossen
• Övernattning vid Trysilelva (kommer snart)

Inlägget Kvitevatnet-Koldedalsvatnet – Jotunheimen dag 2 dök först upp på Hemomkringvandring.

På grund av hälsoskäl ställde jag och Lars in vårt sova-ute-fredagsmys den här veckan. Men på lördagen kände i alla fall jag mig pigg nog att ta mig ut. Först och främst så längtade jag efter att få sova ute igen (trots utenatt tidigare i veckan). Men jag ville även vandra – så jag letade efter en lämplig rundslinga och valde Skarsjöleden i Ljungskile.

Har sneglat på Skarsjöleden i över ett år

Förra sommaren gick vi en liten del av Skarsjöleden första dagen av RESUL Four Day March. Och jag har sneglat på den sedan dess. Visserligen är den inte mer än 8,5 kilometer, men jag hade läst att den är kuperad och förväntas ta 3-4 timmar att gå. Så jag tyckte den kändes som ett ”lagom” val nu när jag är lite seg av borrelian och antibiotikan.

Till Stora Skarsjön utanför Ljungskile är det bara 16 kilometer från mig på Orust, så det tog inte lång tid att köra dit. Jag parkerade vid vattenverket och gick upp mot sjön och det första vindskyddet. Där svängde jag höger in på Skarsjöleden (följ röda markeringar) och gick alltså leden motsols.

Härlig natur längs hela Skarsjöleden

Den här leden är fantastiskt härlig att gå. Precis som jag läst är den kuperad, vilket gör att man ständigt går uppför eller nerför. Man får se upp var man sätter fötterna, för det är fullt av rötter och stenar längs stigen. Bredvid växer granskog. Eller lövskog. Beroende på var längs leden du är.

Dessutom finns trappor och spänger på flera platser. Och mossig skog, bergväggar och bäckar. Vill man ta god tid på sig och stanna och äta eller laga mat finns två vindskydd med ordentliga eldstäder längs sjön. På många uddar och utsiktsplatser finns även mer provisoriska eldstäder.

Medan jag gick runt sjön njöt jag i fulla drag. Ömsom gick man vid strandlinjen och ömsom högt ovanför längs någon bergskant. Slutligen måste jag säga att man verkligen har lycktas med dragningen av Skarsjöleden. Den går exakt hela vägen bredvid vattnet och det är så härligt att konstant få skymtar av sjön.

Övernattning nästan under bar himmel

Jag hade lovat att ta med mig vovven Balder så att han skulle få göra av med lite energi. Det var faktiskt första gången som jag skulle övernatta själv med honom, men det gick jättebra. Eftersom vårt grannland i väst igår hade sin #nattinaturen som anordnas av Norsk Friluftsliv tänkte jag att vi kunde hänga på härifrån Sverige.

Längs Skarsjöleden finns många uddar att utforska och en av dem valde jag och Balder ut till sovplats. Det var en udde där leden inte svängde ut. Så vi fick ett eget litet universum där vi kunde tillbringa några timmar i lugn och ro innan det blev sovdags i mörkret.

Själv sov jag i vindsäck på marken, vilket jag tycker är helt underbart. Dock bara lånad, tyvärr. Balder sov på sin hoprullbara bädd intill mig, och med långlina fäst i ett träd. Han var superduktig och sov hela natten. Förutom 3 gånger när han väckte mig för att få lite gos. Vilket han fick innan jag drog in armen igen för att undvika alla mygg.

När vi steg upp klockan 05.30 var jag helt utvilad och pigg på att fortsätta utforska Skarsjöleden. Vi gick bara 1,5 kilometer på kvällen, så vi hade det mesta kvar. Till att börja med fick jag ha pannlampan på för att inte snubbla i mörkret. Men ganska snart var morgonljuset denna grå morgon tillräckligt för att navigera i.

Sammanfattning av Skarsjöleden

För mig och Balder tog det 3 timmar att gå själva Skarsjöleden. Men då hade vi inga fikapauser eller liknande. Detta är en led som jag verkligen kan rekommendera, för den var vacker hela vägen. Men den verkar vara populär, och det brukar alltid generera minuspoäng från min sida om det är mycket folk. När vi kom ut igår kväll satt en familj och grillade vid det första vindskyddet, i en vik fanns både ett tält och en hängmatta och vid det andra vindskyddet var det också folk.

Men som vanligt gäller att det finns tider på dygnet då det är mer, respektive mindre, folk. Så man kan ju själv välja lite när man går ut. På den sträcka vi gick i morse såg vi inte en enda människa. Och den enda vi hörde var någon som låg och sov i vindskyddet och snarkade högljutt.

Slutligen lite länkar

Som vanligt avslutar jag med lite användbara länkar. Först ut är en beskrivning av Skarsjöleden i Ljungskile (Uddevalla kommuns webb). Där finns även en bra karta över leden och information om parkeringsplatser. Här parkerade jag (vid vattenverket).

Mina instagraminlägg från Skarsjöleden

[instagram-feed feed=5]

Inlägget Skarsjöleden (eller Stora Skarsjön runt), Ljungskile dök först upp på Hemomkringvandring.

Efter förra helgens fredagsmys, som vi fick avnjuta i regn och åska, blev vi glada över helgens väderleksprognos. Enligt SMHI skulle det nämligen vara sol hela eftermiddagen igår, och dessutom vara klart hela natten och idag. Vi bestämde oss för att åka till en favorit i repris: Gårdsjön i grannkommunen Stenungsund.

Eftersom vi kom iväg sent fick vi prioritera

Tack vare att vi åt middag med tonåringarna innan vi åkte hemifrån behövde vi inte tänka på att laga mat. Utan vi tog bara våra ryggsäckar med vår standardpackning, och la till hammockar och tarpar. Trots det kom vi iväg ganska sent, för jag hade jobbat nere i Göteborg under dagen. Bilresan från Orust till Gårdsjön tar inte mycket mer än en halvtimme.

När vi kom fram gick vi iväg motsols längs leden som går runt hela Gårdsjön. Stigen är markerad med blått på träden, men är tydligt trampad. Landskapet är kuperat, men vackert med sjön skymtande mellan träden nästan hela tiden. I sjön finns flera uddar där det är möjligt att slå upp ett tält och vi hade en plan. Men när vi närmade oss den planerade platsen såg vi att den var upptagen och vi tog då till plan B och fortsatte en bit till.

Innan vi kommit fram till vår sovplats började solen sjunka. Egentligen hade jag velat fota en massa, men vi fick prioritera. Det som var viktigast var att få upp sovplatserna och samla ved till vår brasa innan det mörknade. Så vi satte genast igång att hänga upp våra hammockar (jag efter instruktioner och vissa hjälpinsatser från Lars). När det var klart gick vi runt i området och samlade in ”ved”. Alltså torra kvistar, pinnar och grenar som låg på marken. Och fjolårets torkade ljung i de fall den fanns kvar.

Någon timme framför brasan

Det hade inte hunnit mörkna helt innan det brann en härligt sprakande och värmande brasa i eldstaden på udden. Visserligen fick vi mata den med ny ”ved” ofta eftersom den var så klen. Det tog en liten stund där i lugnet. Men sedan kom den över oss. Den där känslan av att allt annat rinner av en. Vi bara satt där tillsammans och njöt av den fina kvällen och av lite gott att äta och dricka. Snart såg vi månen stiga över trädtopparna och spegla sig i Gårdsjön.

Temperaturen sjönk snabbt, och när det blev läggdags tog jag på mig mitt merinounderställ, mina Happy Hiking-strumpor, mössa och buff. Hunden Balder var lite orolig eftersom han inte fick sova med oss i hammockarna som han gör när vi tältar eller sover i vindskydd. Men han fick en egen tarp, madrass och nattlampa en bit ovanför oss. Och han både såg och hörde oss, så han kom snabbt till ro och både Lars och jag somnade därefter snabbt.

Dimmig morgon över Gårdsjön

Drömvärlden som mötte mig när Balder väckte oss vid 5-tiden var fantastisk. Dimman flög lätt över sjön och solen var på väg upp och gjorde ljuset nästan sagolikt vackert.

Medan Balder och jag gick runt lite på udden och fotade tog Lars det lugnt och fotade inifrån hammocken. Eftersom vi insåg att Balder inte skulle somna om erbjöd jag mig att gå några kilometer med honom – även att jag hade kunnat tänka mig att krypa ner i sovsäcken en stund till. Och bara titta upp på himlen och ut över sjön.

Vi gick tillbaka ut på leden som går runt Gårdsjön och fortsatte följa den. Vi fortsatte där vi vikit av kvällen före. Uppför berg och nerför berg gick vi. Och leden tog oss över en liten bro, under ett nedfallet träd, nerför en brant där jag återigen fick ta hjälp av ett rep för att enklare ta mig fram. Allt medan solen steg och jagade bort dimman från de öppna ytorna.

Mysfrukost i lugn och ro

När vi kom tillbaka till udden hade Lars stigit upp han också. Då hängde vi ut sovsäckar och annat som blivit fuktigt under natten (vi sov ju precis invid sjön) så att de fick torka. Själva satte vi oss i solen och åt vår frukost i lugn och ro. Vi hade inga tider att passa förrän på eftermiddagen.

Egentligen hade vi tänkt åka hem efter frukosten, men nu kom vi fram till att vi skulle försöka hitta ett vattenfall som vi hört talas om några gånger: Lysegården i Kungälv (se eget inlägg). Så när vi hade packat klart och kontrollerat att vi inte glömt något gick vi mot bilen för ännu en liten utflykt.

Även att vi är ute i alla väder var vi tacksamma för dessa ofantligt vackra timmar vi fick tillsammans. Hur vi än hade gjort hade vi inte kunnat önska oss något vackrare väder. Allt var perfekt, och jag kommer att bära med mig minnet av övernattningen och förmiddagen länge.

För dig som vill veta mer om Gårdsjön

Vägbeskrivning

Gårdsjön ligger i Stenungsunds kommun i södra Bohuslän, strax norr om Svartedalen. Hit tar du dig lättast genom att åka gamla E6:an till Ucklum och därifrån köra vägen österut mot Västerlanda. Efter ca 4 kilometer står det Gårdsjön på en skylt som pekar åt höger. Följ den fram till parkeringen, som ligger på vänster hand. Via den här kartlänken hittar du både koordinater och vägbeskrivning för att ta dig till Gårdsjön.

Jag kommer inte att svara på frågan om exakt vilken udde vi sov på. Alla uddarna är vackra, och jag vill gärna att du ska göra egna upptäckter – inte bara kopiera mina. Men jag är oerhört glad om du hittar inspiration genom det jag skriver och visar i bild – och jag önskar dig många fina ute-upplevelser.

Länkar till mer information om Gårdsjön

Hos Stenungsunds kommun kan du läsa om forskningen som bedrivs runt Gårdsjön, och om naturstigarna (länk) som går där. Om man går runt hela sjön beräknas det ta 2-3 timmar.
Även Västsverige skriver om de vandringsleder/stigar som finns runt Gårdsjön (länk)

Inlägget Gårdsjön i dimma efter hammocknatt dök först upp på Hemomkringvandring.

På grund av sjukdom och sjukhusvistelser (min sambo Lars) har vi inte kunnat sova ute så mycket som vi velat. Och vår tradition med sova-ute-fredagsmys kom helt av sig i början av sommaren. Men nu blev det äntligen av igen, och vi begav oss till Stora Kroksjöns naturreservat i Risveden.

Runt Kroksjön finns fyra vindskydd

Eftersom vi gav oss ut redan tidigt på eftermiddagen hade vi egentligen gott om tid. Men den olycksbådande blåsvarta himlen fick oss ändå att öka på stegen längs stigen från parkeringen. Förra sommaren besökte vi Kroksjön vid två tillfällen (läs mer i länkarna nertill), så vi visste att där finns fyra vindskydd.

Vi planerade att sova i det sista (eller första, beroende på vilket håll man går runt sjön förstås). Ett vindskydd som ligger högt upp, med sjöutsikt, men ändå en bit in bland skyddande tallar. Om det skulle vara upptaget skulle vi gå vidare mot nästa.

Full fart längs stigen

Från parkeringen är det ungefär 700 meter längs en skogsstig som ger ordentlig skogskänsla. När vi kom fram till Kroksjön valde vi att gå till vänster, eftersom det skulle bli närmare till den tänkta sovplatsen.

Stigen följer här sjökanten, om än uppe på berget. Stigen är kuperad, men väl märkt. Efter att vi hade tagit oss förbi några uddar nådde vi vindskyddet precis när de första regndropparna föll. Och till vår lycka var det ledigt.

Torra trots regn och åska

Till att börja med var det bara ett lätt duggregn som föll. Men av de mörka tunga molnen förstod vi att ett rejält regnväder strax skulle vara över oss. Därför ställde vi bara in ryggsäckarna i vindskyddet och gick ut i den omgivande skogen för att plocka pinnar, kvistar och annat brännbart från marken. Visserligen hade vi med oss egen ved, men vi behövde något som är lättare att tända med.

Snart öste regnet ner, och på håll hörde vi åskan. Vi skyndade tillbaka till vindskyddet och gjorde i ordning sovplatserna. Där satt vi sedan och pratade och gosade med hundarna medan det smattrade mot taket. Vi kunde konstatera att vindskyddet var välbyggt och tätt, för inte en regndroppe kom in på oss. Dessutom sticker taket ut en bit på framsidan och skyddar även det. Åskan passerade oss och drog snabbt vidare. Men regnet höll i sig en timme ungefär.

Härlig brasa förgyllde kvällen

Så snart regnet avtog gjorde vi i ordning för att tända brasan i eldstaden utanför vindskyddet. Tyvärr var eldstaden så långt ifrån att vi inte kunde dra nytta av värmen inne i skyddet. Inte heller fanns några sittplatser runt den. Men brasan gav snart ifrån sig värme i den ruggiga kvällen (när man stod bredvid). Och när mörkret sänkte sig njöt vi av knastrandet och det varma ljuset.

På grund av brandrök som kom till oss över sjön under kvällen, och även en del ljud, förstod vi att även de andra vindskydden var bebodda. Dessvärre verkade inte övriga gäng haft med sig egen ved. Dels hörde vi långvarigt yxhuggande (jag hoppas att de inte högg ner träd som vi sett att folk gjort på många ställen runt vindskydd). Och dels fortsatte det ryka surrök länge.

Kvällen tillbringade vi med att strosa runt på vårt ”berg”, leka med hundarna, äta kladdkaka, och att bara vara. Till min förvåning upptäckte att jag suttit rakt upp och ner i vindskyddet en hel timme utan att bli rastlös eller ens känna att så lång tid förflutit. Naturen är underbart rogivande.

God sömn före tur runt Kroksjön

Som vanligt sov både jag och Lars väldigt gott i friskluften på natten. Så när hundarna väckte mig strax efter klockan 06 kändes det inte alls svårt att stiga upp. Tvärtom kände jag mig full av energi och livslust. Ännu bättre blev det när jag kikade ut och såg att alla moln var som bortblåsta.

Glad i hågen tog jag med mig hundarna och gick stigen runt Kroksjön. Den är ungefär 4 kilometer lång och vi gick här även förra sommaren. Stigen är fin förutom en liten vid sjöns södra sida där det är väldigt blött. Och gräset där är högt och var givetvis väldigt blött efter föregående kvällsregnande.

Men jag är glad över dessa våtmarker, för där längs spången fick jag se mitt livs första klockgentiania. Den var visserligen bara i knopp, men åh så vacker. Sedan fick blomnörden i mig nästan hjärtstillestånd, för längs stigen trängdes gentianorna. Sist jag gick här var det myrliljorna som fick mig mitt hjärta att klappa snabbare.

Frukost och byte till torra kläder

Efter en och en halv timme var vi tillbaka vid vindskyddet. Vi väckte Lars för jag började bli sugen på frukost. Dessutom frös jag lite eftersom jag blev blöt både om fötter och ända upp på låren på byxorna när jag gick genom allt gräs. Som tur var hade jag med mig extra byxor. Och extra strumpor har jag ju alltid med mig.

Just nu får du 33 % rabatt om du beställer mina favorit-vandringsstrumpor från Happy Hiking. Ange koden hemomkringvandring. Gäller till och med 2021-09-30.

Frukosten åt vi sittande inne i vindskyddet, medan vi njöt av det vackra landskapet utanför. Solen kämpade mot molnen som började samlas, så vi bestämde oss för att gå raka spåret till bilen när vi hade ätit klart.

Med lätta steg gick vi, med glada trötta hundar bakom oss, mot parkeringen. Vi hann inte köra långt innan regnet studsade mot vindrutan, och vi var tacksamma över att vi även fick avsluta höstens första fredagsmys-tur torra.

Länkar till tidigare inlägg om Kroksjön

– Utflykt till naturreservatet Kroksjön, Risveden (2020)
– Stigen runt Stora Kroksjön, Risveden

Och länk till ett senare inlägg – då det regnade när vi övernattade i ett av de andra vindskydden runt Kroksjön.

Ärligt talat så är hela Risveden ett av mina favoritområden. Så åker du till Kroksjön rekommenderar jag att du även besöker något av de andra reservaten där. Här hittar du alla inlägg som jag skrivit om Risveden.

Och så en liten vägbeskrivning

Slutligen kommer såklart en vägbeskrivning: Naturreservatet Kroksjön ligger cirka 35 km nordost om Göteborg. Sväng mot Skogstorp i Skepplanda, sedan är det skyltat ”Risveden”. Stig och parkering för Kroksjön ligger strax efter sista boningshuset.

Och så den obligatoriska faktalänken som den här gången går till till Risvedens sida om Kroksjön

Några av mina Instagrambilder från Risveden

[instagram-feed feed=15]

Inlägget Åska i vindskydd – Kroksjön, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Helgens utenatt blev inte exakt som vi planerade den. Men vi fick en många gånger vackrare tältnatt än vi hade förväntat oss. Eftersom vi både åkte och tittade på ett ställe med mängder av vitsippor och tog en sväng förbi vår bokskog så hann det bli lite sent. Vi valde därför att åka till en av våra favoritplatser i Stigfjordens naturreservat här på Orust – bara en kvarts bilväg hemifrån – och slå upp tältet där.

Den här gången hade vi vårt lätta tipi-tält med oss, så det behövdes bara några pinnar så var tältet uppe. Och några stenar till linorna.

Efter att vi hade bäddat och gjort klart fick vi tid att njuta av solnedgången medan temperaturen sjönk ner mot 0:an. Det blev riktigt kallt även att det bara blåste lätta vindar från havet uppe på berget där vi var. Jag fick faktiskt till och med ta på mig vantar. Det var otroligt skönt att bara sitta där och titta ut över fjorden och glädjas över himlens alla färger.

När det mörknade kröp vi ner i sovsäckarna, pratade en stund och somnade sedan snabbt. Jag sov som ett barn ända tills alarmet väckte mig klockan 05.00. Vi skulle åka och fota hjortar och ville komma iväg tidigt. Lars var snabbare än jag ut ur tältet, och så fort han kommit ut ropade han att himlen brann. Själv behövde jag ytterligare några minuter på mig för att bli klar, så jag missade de starkaste färgerna i soluppgången. Men jag fick ändå se en otroligt vacker morgon utanför tältet!

Efter lite fotande packade vi ihop våra saker och gick mot bilen för att åka vidare mot hjorthägnet vi skulle besöka. Och jag var nästan hög efter både kvällens och morgonens vackra intryck!

Här hittar du länkar till fler utenätter / tältnätter

Länkar till fler av mina tältnätter och andra utenätter (de flesta i samband med vandring och inte som här enbart en övernattning)

Inlägget Magiskt vacker tältnatt på Orust dök först upp på Hemomkringvandring.