50-årsfirande med övernattning under bar himmel

Min väninna Sofia ville ge mig något fint eftersom jag fyllt år, och bjöd in mig till ett 50-årsfirande med övernattning under bar himmel. Platsen vi skulle till var hemlig, och maten ville hon också stå för. Det enda jag behövde göra var att packa mina grejer och åka hem till henne igår eftermiddag.

Platsen vi skulle till var en strand på Sofias mark här på Orust. Alltså behövde vi bara gå några hundra meter för att komma fram. Från havet blåste det rejält, och himlen var grå, men det var två glada och förväntansfulla vandringskvinnor som började packa upp. De som känner mig vet att jag inte brukar dricka alkohol, men jag gjorde ett undantag igår. Sofia hade köpt en liten flaska champagne för att inleda 50-årsfirandet med.

Äventyrliga Sofia

Det började bli dags att förbereda middagen (inte jag, Sofia var noga med att hon var värdinna för aktiviteten). Att göra upp eld i blåsvädret var en liten utmaning, men det är klart att det löste sig. Vi hade båda med oss bra tändstål. Medan vi väntade på att elden skulle ”gotta till sig lite” gick vi en sväng längs strandlinjen. Sofia, som är betydligt äventyrligare än jag är, försökte få mig att hoppa på drivande isflak. Det slutade med att hon fick hoppa runt själv medan jag stod och skrattade på stranden. Skrattade gjorde vi även då jag föll raklång på den klafsiga stranden i jakten på en plastfolia som flög iväg med vänden.

Festmåltid för 50-åringen

Därefter dukade Sofia upp en massa godsaker på den ilandflutna kistan. Rostbiff. Spenat. Tomater. Majs. Ost. Paprika. Lök. Kantareller. Där fanns allt för att göra goda quesadillas! Det kändes oerhört lyxigt att bara sitta där på mitt liggunderlag och titta på, och prata med Sofia, medan hon fixade med maten. Brasan sprakade. Vågorna på havet skvalpade mot stranden. Vinden ven. Och våra skratt låg på lut hela tiden och fyllde luften om och om igen.

Innan vi visste ordet av hade det mörknat och månen var uppe. Brasan hade vi matat med mera ved och vi tände små lyktor som gav mysig belysning.

Sovplatser under bar himmel

Vi började göra i ordning våra sovplatser. Det gick oerhört snabbt jämfört med om man sover i tält eller i hammock. För Sofias del var det bara liggunderlag (dubbla) och sovsäck och för mig även en vindsäck. Under kvällen hade vi diskuterat bland annat detta med frusenhet och att sova ute. Vi var båda förberedda med flera lager kläder under middagen. Inför natten hade Sofia dessutom med sig värmekuddar, och jag värmeflaska. Däremot hade jag tagit en sovsäck som var lite väl kall, så jag var tacksam att jag hade ett vindstoppande hölje runt mig. Vinden från havet bredvid oss var ganska stark.

Det kändes inte så lockande att ta av alla jackor för att krypa ner i sovsäcken i enbart underställ när det blåste så. Men väl på plats, och med vattenflaskan invirad i en filt, var det riktigt skönt. Känslan att bara ligga där och kunna se upp på månen och stjärnorna (där de gnistrade varje gång det blev en lucka i molnen som drog förbi) var helt underbar. Jag somnade på ett kick! Under natten var jag vaken några gånger för att jag var kall, men löste det genom att lägga min fleecejacka under ryggen som skydd mot markkylan. Jag vaknade också på grund av ivriga sjöfåglar i flock som slog sig ner i vår närhet. Men jag somnade om snabbt, lätt och i harmoni.

Vilken morgon!

Strax efter 06 vaknade jag, och då var Sofia redan i full färd med att göra upp eld för morgonkaffe och morgonte. Himlen var helt klar och morgonrodnaden spred sig vid horisonten. Till frukosten hade Sofia stuckit in ett tårtljus och en födelsedagsflagga i ett äpple. Det behövdes en ansenlig mängd tändstickor för att tända ljuset i blåsten – och det lyste inte länge. Men en stund. Oerhört mysigt och omtänksamt!

Medan morgonen ljusnade runt oss njöt vi av vår frukost. Eller ja.. jag njöt av halva koppen te – den andra halvan spillde jag över mig i min iver att fota den vackra morgonen, så den njöt jag mindre av.

Oerhört tacksam för fint 50-årsfirande

Att packa ihop våra saker gick sedan snabbt och enkelt. Liksom att gå de 300 meterna till Sofias hus. För mig är detta höjden av hemomkringvandring: Att gå till en plats i sin egen närhet och njuta av den istället för att längta till årets fjällsemester eller liknande. När vi skildes åt idag skulle Sofia till jobbet. Själv har jag semester. Men svårare än så här behöver det inte vara. Jag är så oerhört tacksam för att jag fick det här fina 50-årsfirandet i present – och för alla nya minnen som vi fick med oss.

Vill du följa Sofia på Instagram?

Eftersom vi sov på Sofias mark, i stort sett i anslutning till hennes hus, delar jag inga koordinater till platsen. Se detta som en inspiration till hur enkelt det kan vara att göra vardagen lite festligare och mer minnesvärd.

Följ gärna Sofia och hennes äventyr på Instagram: https://www.instagram.com/osterangens_aventyr/