Att gå omkring i skogar som man känner väl är något alldeles speciellt, I alla fall är det så för mig. I helgen fick jag precis en sådan vandringshelg ”hemma” i Småland, 2,5 år efter flytten därifrån.
Egentligen en social resa…
Syftet med resan var egentligen inte alls vandring, utan vi skulle fira min mamma som fyllt 70 år och även träffa min ena syster som fått en bäbis. Men såklart passade vi på att få lite utetid när vi ändå var i mitt ”riktiga” hemomkring. Så när vi lämnat min dotter hos goda vänner i Eksjö åkte jag, sambon och hundarna utanför stan för en utenatt.
Övernattning i stuga längs Höglandsleden
Stugan vi hoppades kunna sova i ligger längs Höglandsleden, etappen som går mellan Eksjö och Klinten. Stugan är inte märkt på ledkartan, men jag har både gått och sprungit förbi den många gånger. Ifall den hade varit upptagen när vi kom fram (den går inte att boka) hade vi antingen åkt vidare till en annan stuga några kilometer längre bort, eller slagit upp tältet i skogen.
Men vi hade en otrolig tur, för stugan stod redo och väntade på oss. Den är inte isolerad och har ingen el eller vatten. Där finns heller inget dass, men den ligger i skogen, strax intill leden, och vid en fin äng.
Myskväll med brasa
Lars upptäckte att det stod en ”ny” kamin i stugan. Att kunna elda blev en riktig bonus för det hade vi inte räknat med. Men vi hade med oss en säck ved i bilen (som bara stod några hundra meter bort), så jag gick och hämtade några famnar.
Utanför föll ett stilla snöfall och temperaturen sjönk. Inne i stugan var det i stort sett samma temperatur som ute, men efter att Lars (eldmästaren av oss två) eldat en stund behövde jag inte längre sitta med tre lager kläder på mig.
Hundarna invigde sina sovsäckar
Vi fick en supermysig kväll i ett superlugnt tempo. Wilma och Balder fick premiärsova i sina hundsovsäckar (från Nonstop Dogwear). Jag är så glad att vi äntligen har hittat några, för vi har letat länge. Wilma tyckte först att det var lite konstigt, men sedan låg hon och gottade sig i sovsäcken hela natten. Och när hon steg upp på morgonen var hon varm på kroppen! Hon brukar frysa när vi sover ute.
Balder däremot, som är en alaskan malamute, tyckte att det var för varmt i sovsäcken, så han la sig ovanpå. Och det funkade det med. Botten i sovsäcken är nämligen som en fleecebädd, så han låg gott ändå. På morgonen gick vi några kilometer före frukost, men sedan var vi redo för en tur längs en av mina favoritsträckor av Höglandsleden.
Vandring Ingatorp – Vada Skure ravin t.o.r.
När vi hade packat in våra saker i bilen åkte vi till Ingatorp som ligger knappt 20 minuter bort. Därifrån följde vi Höglandsleden söderut mot Vetlanda-hållet, på etappen mot Bjälkerum.
Underbara mossar och lugna stiga
Vi fick fyra fantastiska timmar i natur som jag har saknat så oerhört sedan flytten till Orust. Jag har beskrivit etappen i tidigare blogginlägg*, så jag skriver inte så detaljerat idag, utan låter mer bilderna tala för sig själva. Men skvattramen måste jag nämna ändå – min favoritdoft och den fick jag en massa av längs den här turen.
Tidigare blogginlägg från etappen
Ravinen kan man hoppa över
Jag bör även nämna att ravinen som vi vände vid inte alls är märkvärdig. Knappt så att man tänker att det är en ravin. Så om du går den här etappen, gå det som kallas för ”Alternativ väg”, inte ”Svårforcerad väg”. Förutom denna lilla sträcka var det en helt underbar tur.
Ännu en övernattning i stugan
Efter dagens tur åkte vi in till Eksjö för att äta middag hos min mamma. Min dotter och våra vänner som hon bor hos i helgen, kom också dit några timmar. Därefter bestämde jag och Lars att vi skulle chansa på att sova i stugan ytterligare en natt istället för att tälta. Anledningen var att det var väldigt smidigt att kunna stänga en dörr om hundarna på kvällen.
Vi fick ännu en mysig kväll i stugan. Efter att vi ätit lussekatter till adventsfrukost packade vi våra saker och städade ur stugan. Jag brukar ofta påminna om det i mina inlägg, och gör det även idag: Lämna din lägerplats finare än den var när du kom dit! Det blir roligare och trevligare för alla om man gör så.
Vandring några timmar i ”pappas skog”
Det var rätt bistert ute denna morgon. Visserligen bara några minusgrader, men vinden gjorde att det kändes extremt mycket kallare. Vi valde att åka till min pappas skog, eller rättare sagt före detta hans skog. Där har jag gått fler gånger än jag kan räkna.
Mycket hade ändrats på tre år
Trots att jag mycket väl visste hur vi skulle gå (både på och utanför stigar och skogsvägar) så vimsade jag bort mig ganska snabbt. Men vi hittade ändå en fin plats att laga lite mat på.
Glömde hundkopplen…
Mätta i magen gick vi vidare lite off-road tills vi kommit till den stig jag först hade tänkt att vi skulle gå på. Men det dröjde inte länge förrän Lars insåg att han glömt kvar kopplen i ett träd intill vår matplats.
Det innebar att vi fick ta en lite kortare runda än planerat, för att hinna gå tillbaka och hämta kopplen. Men vi var ändå ute i ungefär tre timmar och hundarna var lika lyckliga som jag över att gå i de här skogarna.
Efter turen åkte vi till Eksjö och hämtade min dotter, för att kunna åka till min ena syster i Jönköping. Där träffade vi även en annan av mina systrar – och min pyttepyttelilla systerdotter. Världens sötaste bäbis. Det blev en fin avslutning på vår mysiga vandringshelg i Småland.
För dig som vill veta mer
Höglandsleden är 44 mil lång och går genom fler kommuner på småländska höglandet. Vi gick en liten del av leden i Eksjö kommun. Längs etappen mellan Eksjö och Klinten ligger stugan som vi övernattade i.
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.