Utladalen och Vettisfossen – Jotunheimen

Något som i alla fall jag förknippar med Norge är vattenfall. Och jag hade läst att i Utladalen, som för övrigt är Europas djupaste dal, finns Vettisfossen. Vilket är Norges högsta oreglerade vattenfall med en fallhöjd på hela 275 meter.

Den turkosgröna älven Utla som givit Utladalen sitt namn
Den turkosgröna älven Utla som givit Utladalen sitt namn

Serpentinväg på väg till Utladalen

På grund av att denna vackra dal också är belägen i södravästra änden av Jotunheimen ville jag gärna åka dit. Och eftersom resan var min 50-årspresent följde Lars med mig dit. Eller rättare sagt så var det han som körde. Vilket var tur – för jag hade helt missat att man måste åka 1 mil nerför en serpentinväg utanpå ett brant berg för att komma ner till byn Øvre Årdal – i norra delen av den 9 km långa gröna sjön Årdalsvatnet.

Från byn går en 6 km lång gångbana längs Utla, in i  Utladalden
Från byn går en 6 km lång gångbana längs Utla

Jag var totalt skräckslagen hela vägen ner, men jag glömde bort det när vi började följa glaciärälven Utla in i dalen med samma namn, Utladalen. Från Øvre Årdal är det 5-6 kilometer till parkeringen vid Hjellefossen. Ett vattenfall som kastar sig 240 meter ner från berget, precis bredvid vägen.

Hjellefossen bredvid parkeringen - vattenfall med 240 meters fallhöjd
Hjellefossen bredvid parkeringen – vattenfall med 240 meters fallhöjd

Parkering inte tillåten nattetid

När vi skulle parkera bilen drabbades vi av ett bakslag. Vi hade tänkt ta med oss tältet in och försöka hitta något fint ställe att sova på längs älven. Men på parkeringen rådde parkeringsförbud mellan 00.00 och 06.00, så där sprack den planen.

Traktorvägen längs Utla - Avdalsfossen kommer ner längs berget
Traktorvägen längs Utla – Avdalsfossen kommer ner längs berget

Alltså packade vi om och tog bara med oss en ryggsäck. Däri packade vi mat, vårt Trangia, kåsor och förstärkningsplagg. Sedan började vi gå längs Utladalsvegen – en gammal traktorväg som man kan följa ända fram till Vetti Gard, 5,5 kilometer längre fram. En väg som vi delade med vildrenar vilka vi såg spår av flera gånger under turen.

Charmigt längs traktorvägen i Utladalen
Charmigt längs traktorvägen i Utladalen

Turkosblå vatten och vattenbrus

Jag var helt hänförd av att gå längsmed detta turskosgröna vatten. Ibland gick vägen högt ovanför den skummande vattenytan. Men tidvis gick leden nästan vid nere vid älven. Flera broar gjorde det enkelt att korsa älven och följa vägen.

Turkosgrönt glaciärvatten så långt ögat når
Turkosgrönt glaciärvatten så långt ögat når
Jag är inte så förtjust i broar, men den här skulle hålla för en traktor - så då håller den nog även för mig - i Utladalen
Jag är inte så förtjust i broar, men den här skulle hålla för en traktor – så då håller den nog även för mig

Höga berg reser sig på sidan om dalen och mängder av vattenfall kastar sig ner över branterna. Vissa av dem är bara som större bäckar, medan andra är imponerande stora. Längs hela leden hör man forsande vatten, och det turkosa vattnet lyste i solen när vi var där.

Avdalsfossen, fallhöjd 175 meter
Avdalsfossen, fallhöjd 175 meter

Världens vackraste lunchutsikt?

Efter de senaste dagarnas vandring över stenhav var vi nästan lite väl kaxiga över hur enkelt det var att gå på denna traktorväg, och vi förväntade oss att vara framme vid vattenfallet Vettisfossen efter drygt en timme.
Så blev det dock inte. Delvis för att vi hittade en helt fantastisk plats att äta en sen lunch på. En helt turkosfärgad lagun med ett brett vattenfall mitt emot oss.

Vår egen lunchlagun i Utladalen
Vår egen lunchlagun i Utladalen
Snart lunchdags
Snart lunchdags

Att få sitta och äta på en så här osannolikt vacker plats kändes helt overkligt. Som om man var i en sagovärld. Eller åtminstone i en annan världsdel. Balder passade på att svalka sig i vattnet.


Tips: Vi köpte både maten och Trangiaköket hos The General Prepper (länk). De har ett otroligt brett utbud av frystorkad mat – jämför gärna själv.


Traktorvägen övergick i besvärlig stig

Återstående sträcka borde vara max två kilometer så vi fortsatte sedan raskt uppför. Fortfarande med älven bredvid oss. Men när vi kom till Vetti Gard svängde leden av. Man kunde sedan välja om man ville gå till botten eller till toppen av vattenfallet. Och vi valde att gå till botten, eftersom man oftast ser mer av själva vattenfallet därifrån.

Pojkarna gjorde en liten avstickare
Pojkarna gjorde en liten avstickare

Hjälp, en lång hängbro!

Stigen skulle vara en kilometer. Enligt skylten beräknades den ta cirka 30 minuter att gå så vi förstod att det skulle bli lite knöligare vandring. Och det blev det. Brant så in i bomben. Till slut skymtade vi en hängbro över älven och jag fick nästan panik. Jag visste att jag förmodligen inte skulle ta mig över, och jag visste att vi definitivt inte skulle få över Balder. Med tanke på att han nästan väger 40 kg är det inte heller så enkelt att bära honom över en sådan bro.

Hängbron som gav mig ont i magen
Hängbron som gav mig ont i magen

Till min lättnad fortsatte stigen bredvid Utla (men Lars sprang såklart över bron, fram och tillbaka).

Lars ute på bron över Utla, Utladalen
Lars ute på bron över Utla

Vettisfossen i Utladalen

Snart var vi framme vid vattenfallet. Det var inbäddat i grönska och hade jag kunnat ta mig över till andra sidan hade jag haft fantastiska Sagan-om-ringen-liknande bilder att visa här.

Men nu har jag inte det. Det var ett otroligt vackert vattenfall. Vattnet såg nästan ut att hänga i luften på vägen ner. Hela 275 meter föll det. Riktigt, riktigt fin plats. Och självklart passade vi på att dricka vatten när vi ändå pausade – och hade tillgång till denna ofantliga mängd rena, fina vatten.

Tillbakavägen till parkeringen gick betydligt snabbare. Dels fotade vi mindre och dels ville vi hinna köra uppför serpentinvägen innan det blev mörkt. Vi bestämde oss nämligen för att tälta vid sjön Tyin, där vi gått förbi tidigare under dagen. På grund av att vi inte kunde sova inne i Utladalen som vi planerat.

Jag och Balder vid Vettisfossen
Jag och Balder vid Vettisfossen

Sammanfattning av vandringen i Utladalen

Vi var tillbaka vid bilen ganska exakt 6 timmar efter att vi gick därifrån. Enligt den information vi sett borde vi ha gått totalt 11 kilometer. Men med tanke på att underlaget var väldigt lättgått en stor del av vägen, och att jag gick runt 26.000 steg på denna tur, så tror vi att det var betydligt längre.

Lars smygäter Wild Chips
Lars smygäter Wild Chips

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att detta var en helt otrolig upplevelse. Och den vackraste vandring jag någonsin gjort. Det går verkligen inte att beskriva varken i ord eller bild. Utladalen måste upplevas.

Och så några bra länkar

För det första vill jag dela information om Vettisfossen från Store norske leksikon.

Ska man vandra i Norge är webbsidan UT.no den absolut bästa att använda sig av när man planerar. OBS! De förväntade tider en tur ska ta enligt angivelserna hos UT.no är väääldigt snålt tilltagna. Detsamma gäller deras app (som för övrigt är ovärderlig). Om du vill vandra lite längre i Utladalen finns flera olika turer (även några flerdagsturer) i appen. Sök på Utladalen.

Utladalen är nog den vackraste plats jag har vandrat på
Utladalen är nog den vackraste plats jag har vandrat på

Fler inlägg från Norge-resan

Märkt , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.