Kvitevatnet-Koldedalsvatnet – Jotunheimen dag 2

När vi vaknade efter vår första tältnatt i Norge konstaterade vi att det blåste rejält i dalen där sjön Kvitevatnet ligger. Därmed konstaterade vi snabbt att det var ytterst olämpligt att göra en toppbestigning i området denna dag. Särskilt som tanken var att Lars skulle gått själv eftersom jag är så höjdrädd. Istället gjorde vi om planen och bestämde oss för att gå tillsammans vidare mot Skogadalsbøen. Vi visste inte då att vi skulle hamna på ett helt annat ställe: Koldedalsvatnet.

Utsikten från det lilla berget ovanför vår tältplats
Utsikten från det lilla berget ovanför vår tältplats. Foto: Lars Johansson

Nya planer på grund av vädret

Trots att det blåste såg det ut att bli en riktig fin dag. Väderleksprognosen hade utlovat grått väder för hela vår Norge-vecka, så vi var otroligt tacksamma över solen. Efter vad vi förstod borde det vara runt 18 kilometer till Skogadalsbøen. Med tanke på att vi lätt borde hinna det på en dag kände vi ingen stress.

Lars framför Uranostinden där han skulle gått upp - och glaciären
Lars framför Uranostinden där han skulle gått upp – och glaciären

Så efter frukosten gick vi bara några hundra meter innan vi tog av ryggsäckarna. Sedan gick vi upp på närmaste topp för att se på utsikten. Landskapet var lika kargt som dagen innan, men så otroligt storslaget. Vi såg glaciären och Uranostindens två ryggar tydligt rakt framför oss.

Stjärnbräcka - Saxifraga stellaris
Stjärnbräcka – Saxifraga stellaris

Solen steg och jag fick till och med njuta av en liten stjärnbräcka innan vi gick ner för att trampa vidare i stenskravlet. Först längs sjön Kvitevatnet. Sedan uppför en bergssida – där stenen till slut täcktes av snö. Lars och Balder tog sig upp hyfsat enkelt, så Lars stod på kanten och skrattade åt mina lite mer misslyckade försök. Till slut kom jag upp i alla fall. Och det var värt varje svettdroppe.

För killarna gick det lättare att ta sig fram över snön/isen på väg mot Koldedalsvatnet
För killarna gick det lättare att ta sig fram över snön/isen

Vilken himmelsk plats!

Uppe på höjden där vi hamnat, 1.459 meter över havet, låg en liten tjärn. Bakom oss glittrade Kvitevattnet blågrönt omgärdad av berg. Och framför oss reste sig flera fjälltoppar med snö – med molnen svävande som slöjor i dalgångarna.

Sagolik omgivning - här hämtar killarna vatten
Sagolik omgivning – här hämtar killarna vatten

Här stannade vi en lång stund. Vi passade på att fylla våra vattenflaskor, byta strumpor, låta solen värma ansiktet, fylla på med lite energi (återigen Wild Chips – superbra eftersom det inte smälter i fickan som choklad som jag vanligtvis vill ha med mig) och att bara vara. Det var verkligen en helt himmelsk plats.

Dags för rena och torra vandringsstrumpor - här favoriterna från Happy Hiking
Dags för rena och torra vandringsstrumpor. Foto: Lars Johansson

Till och med 2021-09-30 får du 33 % rabatt på vandringsstrumpor från Happy Hiking Dk om du anger rabattkoden ”hemomkringvandring”.


Sjön Kvitevatnet - en av dagens alla sjöar vi passerade (Uradalsvatnet och Holdedalsvatnet)
Sjön Kvitevatnet – en av dagens alla sjöar vi passerade

Lättare att följa leden när solen lyser från rätt sida

Därifrån följde vi leden ner från berget och mot en bro. Det turkosa vattnet från sjön Kvitevatnet forsade fram under bron. Balder vågade inte gå över, men kunde tack och lov korsa vattnet en bit upp närmare sjön. Medan mitt hjärta satt som en stor klump i halsen på mig.

Det går inte att beskriva känslan (här på väg mot Koldedalsvatnet)
Det går inte att beskriva känslan
Obeskrivligt
Obeskrivligt

Även om vi fortfarande gick i stenig terräng kändes den något lättare att gå i än där vi gått kvällen före.

Här går leden - på väg mot Koldedalsvatnet
Här går leden

Efter en stund kom vi fram högt över sjön Uradalsvatnet. Stigen sligrade sig därifrån brant ner mot vattnet. För att kunna fortsätta fick vi gå på stenar över en forsande passage. Lars gav mig en gren som någon lämnat kvar som jag använde som vandringsstav.

Det ser inte så långt ut, men jag tyckte att det var det
Det ser inte så långt ut, men jag tyckte att det var det

När vi kom upp på en höjd på andra sidan sjön konstaterade vi att det var lika stenigt runt hela Uradalsvatnet. Även att vi nu gått 3 timmar, alltså totalt 8 timmar från bilen, så hade vi bara kommit till platsen där vi hade tänkt sova första naten.

Lunchdags vid Uradalsvatnet
Lunchdags vid Uradalsvatnet

Lunch – och dagens andra omplanering

Vi lagade mat med grym utsikt åt alla håll, och åt en riktigt smakrik kebabgryta från Real Turmat. Sedan började vi diskutera vår planerade rutt. Om underlaget skulle fortsätta vara lika besvärligt skulle vi inte komma tillbaka till bilen förrän efter en vecka – inte 3 dagar. För från Skogadalsbøen (dit vi nu hade 15 km) är det minst ytterligare 30 km ner till Fondsbu.

Idag stod kebabgryta på lunchmenyn - vid Uradalsvatnet
Idag stod kebabgryta på lunchmenyn – vid Uradalsvatnet

Tips: Vi köpte både maten och Trangiaköket hos The General Prepper (länk). De har ett otroligt brett utbud av frystorkad mat – jämför gärna själv.


Jag är så glad över vårt Trangia
Jag är så glad över vårt Trangia. Foto: Lars Johansson

Då tog vi helt sonika fram papperskartan. Om vi istället gick tillbaka en kort bit och svängde av mot Koldedalsvatnet så borde vi hinna. Oavsett om underlaget skulle fortsätta vara lika stenigt. Sagt och gjort så vände vi tillbaka några hundra meter (till dagens första korsning) och svängde in på den kortare vägen tillbaka mot Fondsbu.

Ut på tur - aldrig sur
Ut på tur – aldrig sur

Vilken himmelsk plats – igen – x 2

Till vår stora lycka fick vi nu gå på stig och vi var tacksamma varje steg vi gick. Vandringen blev precis som vi föreställt oss innan väldigt njutbar. Strax öppnade sig nya vyer framför oss med nya fjäll och en smaragdgrön sjö långt bort. När vi tittade bakom oss såg vi de fjäll vi rundat – ständigt ur nya perspektiv.

Och här får vi första skymten av Koldedalsvatnet
Och här får vi första skymten av Koldedalsvatnet

Stigen ledde oss nu nedåt, mot sjön Koldedalsvatnet. Eftersom det var så oerhört vackert sa Lars att han ville stanna för natten, men jag tyckte det var för tidigt. Det hade inte ens gått 45 minuter sedan vi åt vår lunch. I efterhand ångrade jag faktiskt att jag var så gnidig. Hade jag vetat då vad jag visste en timme senare hade vi stannat.

Hösten är påtaglig här när vi kommer längre ner mot Koldedalsvatnet
Hösten är påtaglig här när vi kommer längre ner mot Koldedalsvatnet

Men innan dess kom vi till en forsande älv där vi tog en längre paus. Vi drack vatten, brände oss i solen, och låg och vilade med vattenbruset i öronen. Ärligt talat tror jag att vi sov en stund alla tre.

Vattenpaus för somliga
Vattenpaus för somliga
Och där åkte kängorna också av
Och där åkte kängorna också av

Men.. stigen blev grusväg

Runt oss lyste landskapet allt mer i rött och orange. Långt framme såg vi stigen slingra sig längs Koldedalsvatnet – men så insåg vi att det var en väg. Ingen stig. Här ifrån var det knappt en mil på grusväg ner till Fondsbu (enligt våra beräkningar), så vi bestämde oss för att stanna till någonstans längs den vackra sjön till dagen efter.

Helt sagolikt vackert
Helt sagolikt vackert

Andra tältnatten i Norge, längs Koldedalsvatnet

Det slutade med att vi hittade en plan – och förvånansvärt torr – plats en bit nedströms i Koldedøla. Vi fick många timmar att bara vila, vara, laga mat, äta, se på solnedgången.. och lägga oss tidigt. När vi kröp till sängs låg det frost över hela området, och våra saker. Och det blåste lika mycket som föregående kväll. Men även denna dag hade vi fått njuta av solen från morgon till kväll.

Balder framför tältet - jag lovar, det är MYCKET kallare än det ser ut
Balder framför tältet – jag lovar, det är MYCKET kallare än det ser ut
Här var det frost när vi gick och la oss
Här var det frost när vi gick och la oss

Och så en bra länk

Ska man vandra i Norge är webbsidan UT.no den absolut bästa att använda sig av när man planerar. OBS! De förväntade tider en tur ska ta enligt angivelserna hos UT.no är väääldigt snålt tilltagna. Detsamma gäller deras app (som för övrigt är ovärderlig).

Observera att det i stort sett bara finns mobiltäckning i närheten av turisthyttena i det här området (vi sov denna natt i Koldedøla).

Solnedgång över koldedalsvatnet
Solnedgång över Koldedalsvatnet

Fler inlägg från Norge-resan

De här dagarna tror jag att Balder var världens lyckligaste hund
De här dagarna tror jag att Balder var världens lyckligaste hund
Märkt , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.