Lördagsnatt vid vår lägerplats

I lördags hade jag och min sambo möjlighet att sova ute tillsammans igen. Den här gången tillbringade vi natten i hemmaskogen, vid en lägerplats som Lars byggt upp. Redan när vi lämnade huset, tillsammans med hundarna, var det mörkt.

Mysigt med brasa

Temperaturen låg runt 0 grader och jag hade bestämt mig för bara sova under tarpen. Lars föredrog att sova i hammock. Och det funkade bra – man måste ju inte göra likadant. När vi förberett sovplatserna gjorde Lars upp en brasa i vår eldstad.

Snart flyttade vi våra liggunderlag närmare brasan för att kunna njuta. Både av värmen som spred sig och av knastrandet, sprakandet och det meditativa att bara titta in i de dansande lågorna. Eftersom vi redan hunnit äta middag med våra tonåringar innan vi gick ut nöjde vi oss med att poppa lite popcorn.

Att bara sitta där i tystnaden, ta några popcorn då och då och skölja ner med Pepsi Max (för mig alltså, Lars föredrar öl) var otroligt skönt. Jag kunde känna hur hela jag varvade ner till mitt slow motion-tempo och välkomnade lugnet efter en hektisk vecka.

Sovdags i fullmånens sken

Runt oss sjönk temperaturen och till slut var det dags att lämna brasans sken. Lars hade hängt upp sin hammock lite bakom själva lägerplatsen, medan jag själv bäddat under tarpen. Hundarna fick sova under bar himmel denna natt, men de hade med sina madrasser att sova på. Och Wilma som är lite frusen av sig hade sin vinteroverall på.

Oftast sover jag väldigt bra när jag sover utomhus. Den här gången kände jag sådan lycka redan när jag kröp ner i sovsäcken. Jag hade det varmt, och mjukt (nya liggunderlagen är 10 cm tjockt – och isolerande) och jag såg rakt ut över det månbelysta landskapet. På lägerplatsen hängde också min fina, alldeles egna, stormlykta.

---

Stormlyktan i klassisk modell från Feuerhand, hade jag som så mycket annat på sistone, handlat hos The General Prepper på grund av deras bra priser. Färgen på lampan är mossgrön, men det finns många färger att välja mellan.

---

Kall, men vacker, morgon

Under natten fick jag stiga upp några gånger eftersom hundarna hade trasslat in sig i varandras koppel. Eller gått fyra varv runt en gran och trasslat in sig så att kopplet liksom tog slut. Men däremellan sov jag hur gott som helst. Tack vare att solen går upp så sent i december fick vi en rejäl sovmorgon och vi hasade oss upp lagom för att hinna göra frukost till soluppgången.

För mig som är otroligt frusen var det underbart att värma händerna kring en stor kåsa full med varm choklad. Efter att jag dessutom tagit en liten tur med hundarna runt området hade jag fått upp värmen i fingrar och tår, så då kunde jag packa ihop min sovsäck och övrig utrustning.

Tack lägerplatsen för den här gången

När allt var packat tog vi oss ändå tid att njuta av solen som silade ner mellan trädstammarna. Vi gick till och med upp på ett litet närliggande berg för att välkomna morgonen. Därefter tog vi med oss våra lyckliga hundar och började gå de knappt 2 kilometer vi hade hem till vår ytterdörr.

Avslutningsvis vill jag påminna om att man inte behöver resa långt, eller göra några märkvärdiga saker, för att få minnesvärda stunder och fina turer. Det enkla och nära ger ofta minst lika fina upplevelser. Vi var ute ungefär 16 timmar, varav de flesta var mörka 🙂 men nu blev de timmar vi kommer att minnas och se tillbaka på. Till skillnad mot om vi bara hade suttit hemma i soffan på kvällen och sedan gått in i sovrummet när det var sovdags. Jag är tacksam över att vi tog tillfället, och längtar redan ut igen. Tack, säger jag till vår lägerplats, för den här gången!

Länkar till liknande inlägg

Här kan du läsa om när vi sov i vindskydd som vi byggde av granris i samma område tidigare i år