När vi började spåna på vad vi skulle göra under påskhelgen kom Lars med ett förslag. Nämligen att gå ut i skogen och bygga ett skydd / vindskydd av granris. Förmodligen föreslog han detta för att det var flera månader sedan vi gjorde något ”äventyrligt”. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om det inte var ett diskret sätt för honom att lära mig en del saker som jag är ganska dålig på.

Här är tanken att vi ska bygga ett skydd / vindskydd av granris
Häruppe är platsen vi byggde vårt skydd på

Att välja plats och komma igång

Den här gången skulle vi utgå från vårt hus och gå till fots istället för att ta bilen någonstans. Eftersom både valpen (Balder) och den vuxna hunden (Wilma) skulle följa med kunde vi inte gå så långt. Därför bestämde vi oss för att gå upp på en höjd i närheten, och dra dit granris från ett hygge i närheten. Lars hade ett förslag på plats, men jag ville att vi skulle välja en annan höjd – med ”finare” utsikt.

Här ska vi bygga ett vindskydd att sova i för natten
Nu har vi kommit igång

Givetvis (!) blev det platsen jag önskade – vilket jag ganska snart började ångra. Från den fina utsiktspunkten var det några hundra meter till området som avverkats, så det blev långt att gå varje vända för att hämta granris. Lars lärde mig ett bra knep, att göra en klyka av en gren och hänga på granriset på den. På så sätt kunde jag få med mig betydligt mer ris än om jag hade burit eller släpat ”för hand”. Medan jag släpade ris fixade Lars några slanor till själva grundkonstruktionen.

Här får man plocka fram sina gamla scoutkunskaper  - vilka knopar passar bäst för att bygga vindskydd?
Här får man plocka fram sina gamla scoutkunskaper

Sedan satte vi igång med själva byggandet. Eftersom jag varit scout i min ungdom trodde jag att jag hade bra koll på knopar och sådant. Fast det hade jag verkligen inte. Även de gånger vi använde knopar jag kände till så hade Lars smarta små twistar som gjorde dem hållbarare eller bättre på annat sätt. Jag kände mig helt novis. Men jag fick titta på, och sedan testa själv. Och vi fick faktiskt ihop en ställning som stod tillräckligt stabilt för att vi skulle kunna börja hänga dit granriset. Vilket man börjar göra nerifrån. Inte uppifrån som jag tyckte kändes mest naturligt.

Dags att täcka vårt vindskydd med granriset jag släpat upp på berget
Dags att täcka vårt vindskydd med granriset jag släpat upp på berget

Dags att njuta av vårt verk

Det blev en kamp mot tiden, för solen dalade snabbare än vi önskat. Men vi hann få vårt vindskydd klart innan det mörknat helt. Och även göra upp en liten eld med medhavd ved. Medan lugnet sänkte sig runt oss satt vi bara där på våra liggunderlag, åt kvällsmat, myste med hundarna, småpratade och tittade på stjärnorna.

Ja, vi blev klara med vårt skydd innan det mörknade
Ja, vi blev klara med vårt skydd innan det mörknade

Temperaturen sjönk i kvällningen, och vi konstaterade att det nog skulle bli ännu en natt med minusgrader. Att ha brasan var oerhört lyxigt, och vi satt länge och bara njöt i nuet innan vi bestämde oss för att göra kväll och krypa ner i de varma sovsäckarna.

Utan min sambo hade jag inte lyckats bygga detta vindskydd
Utan min sambo hade jag inte lyckats bygga detta vindskydd
Mår bra i egenhändigt (och sambohändigt) byggt vindskydd
Mår bra i egenhändigt (och sambohändigt) byggt vindskydd

Stjärnklar natt och vacker morgon

Det går inte att beskriva känslan man får när man ligger i sovsäcken och ser ut på den stjärnklara himlen. Efter en stund tittade även månen fram och lyste upp natten.

Stjärnklar natt utanför vårt vindskydd
Stjärnklar natt
Även månen gjorde oss sällskap
Även månen gjorde oss sällskap

Lite kallt var det under natten, men inte så farligt att jag frös. Därför sov jag gott ända tills hundarna tyckte att det var morgon och dags att gå upp. När de hade fått gå ut och göra sina morgonbehov tog vi det lite lugnt och låg kvar en stund och njöt av vårt lilla vindskydd.

Sambo och ena vovven i bild - jag är oftast den mest morgonpigga i familjen
Sambo och ena vovven i bild – jag är oftast den mest morgonpigga i familjen

Sedan packade vi våra bäddar och började plocka ner vårt skydd. Alla snörstumpar packades i en påse och togs med hem. Ris och slanor drogs ner i skogen. Platsen såg nästan ut som innan vi kom dit – bortsett från att det blivit en liten stig i mossan på berget där vi gått fram och tillbaka med allt ris.

Morgonkaffe i solen
Morgonkaffe i solen

Vilka lärdomar gjorde jag inför nästa vindskydd?

  1. Att det är viktigare att välja plats utifrån var byggmaterialet finns – istället för att utgå från utsikten
  2. Vad som behövs för att bygga ett skydd
  3. Att jag kan få med mig väldigt mycket granris om jag bär/släpar det i en klyka
  4. Vilka knopar jag kan använda (och knep för att pimpa till scout-knoparna jag kan)
  5. Hur man flätar granriset för att skyddet ska hålla och bli tätt

Blir du inspirerad att testa själv? Till exempel här (överlevnad.se) kan du läsa på lite och få konkreta tips. Eller kontakta Lars (Göta Äventyr) för en liten överlevnadskurs.

Hundarna var såklart också med
Hundarna var såklart också med

OBS! Inga levande träd skadades vid byggandet av detta vindskydd. Vi använde enbart material från ett hygge.

Vill du få tips till din mejlbox?

ANMÄL DIG FÖR ATT FÅ ÅRSTIDSANPASSADE TIPS FÖR DIN VANDRING ELLER UTFLYKT! DESSUTOM ALLMÄN INSPIRATION FÖR DITT FRILUFTSLIV.

Jag spammar inte! Utskicken kommer
1-2 gånger per månad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.