Stugorna runt – Herrestadsfjället, 16 km

Eftersom det är midsommar hade vi tänkt göra något speciellt, och hade hyrt Hällerstugan (Friluftsfrämjandet, länk) i Herrestadsfjällets naturreservat. Tonåringarna, svärföräldrarna och några av sambons släktingar skulle göra oss sällskap där för middag, bad och paddling. Själva hade vi tänkt sova över i stugan. Men i onsdags blev Lars inlagd på sjukhus på grund av en livshotande infektion, och han akutopererades natten till igår. Förmodligen blir det en operation ikväll/inatt också, så vi fick ställa in våra midsommarplaner.

Det blev Herrestadsfjället för mig ändå

Självklart finns mina tankar med Lars hela tiden, och oron ligger under ytan. Men det gjorde det ännu viktigare för mig att få komma ut på en liten midsommartur. Efter lite dividerande med mig själv kom jag fram till att jag trots allt skulle åka till Herrestadsfjället, även att vi inte skulle använda den hyrda stugan. Oavsett situationen så behöver hundarna sin motion, och jag lugnet att ladda ny energi i.

Om jag skulle ta och gå förbi ALLA stugorna

Papperskartan som jag köpt från Uddevalla Orienteringsklubb har jag studerat noga. Vid flera tillfällen. Det slog mig att jag kanske skulle kunna göra ett försök att gå runt alla stugorna i Herrestadsfjällets naturreservat? Och så bestämde jag mig för det – med reservation för att Balder kanske inte skulle orka. Men jag hade en reservplan som hade kortat ner turen med 5-6 kilometer. Hur som helst så valde jag att börja med Krokestugan, och parkerade därför vid Metsjön – redan klockan 06.15 i morse.

Därifrån följde jag Bohusleden, etapp 14, fram till Krokestugan, Kåtan och Hällerstugan. Dessa tre ligger mindre än 5 kilometer från Metsjön. Första delen går på grusväg, men från kåtan och framåt är det stig, och spång, som gäller.

Hällerstugan – där vi skulle tillbringat vår midsommar

Efter ungefär 5 kilometer hade jag kommit fram till Hällerstugan. Det vill säga den stuga som vi hade hyrt för midsommarfirandet. Den ligger så oerhört vackert ovanför sjön. Och det finns en egen badplats och grillplats strax nedanför stugan. Bild från i påskas – det blev så grå bilder idag.

Sedan vände jag tillbaka något hundratal meter och vek av från Bohusleden och in på stigen mot Kölnestugan. Denna stig var tydligt märkt med gula markeringar. En liten skylt förvarnade om att det inte skulle gå att nå stugan på grund av översvämningar orsakade av en bäver. Men jag hade hört från andra att de tagit sig över, så jag ville i alla fall göra ett försök. Om det inte fungerade var det ju bara att vända och gå samma väg tillbaka.

Goa platser och årets första klockljung

Att jag älskar vacker natur är förhoppningsvis ingen överraskning för dig som läser detta. Men den typ av natur man bjuds på i Herrestadsfjällets naturreservat är verkligen extra njutbar. Man går på ryggar (berg, inte sand) klädda med främst tall och blåbärsris. Nedanför finns sjöar och myrmark. Jag såg att det snart kommer att krylla av klockljung längs leden. Och att det kommer att blomma en hel del myrlilja också. Och helt plötsligt fick jag se den: Årets första klockljung i blom. Jag tycker den är så otroligt vacker!

Dessutom fanns härliga skyltar med texten ”En go plats” på flera ställen längs leden. Och det var verkligen goa och vackra platser.

Bäverbyggare och skadegörelse vid Kölnestugan

Jag njöt otroligt av lugnet och av omgivningarna. Innan jag visste ordet av kom vi fram till översvämningen på stigen. Det var inte lite gegga, utan det var verkligen djupt vatten. Men någon hade lagt ut lite slanor i olika etapper så jag tänkte att det kanske kunde gå – även att jag är så mesig runt vatten. För säkerhets skull lät jag hundarna gå före och testa och det såg bra ut.. så till slut vågade även jag mig på att halka/balansera över. Dock inte med hundarna i koppel just här!

Därifrån var det inte ens en kilometer fram till Kölnestugan. Jag såg verkligen fram emot att få se den, för det var den enda av stugorna jag inte gått till tidigare. Kölnestugan är den stuga i Herrestadsfjället, som förutom kåtan, står öppen dygnet runt, året runt. Döm om min förvåning när dörren var låst när jag drog i handtaget.

Information som jag fick efter att jag kommit hem och varit i kontakt med stugvärden: Stugan, som stått öppen i 25 år, har fått stänga tillfälligt. Detta på grund av att personer både har urinierat och lämnat avföring på madrasser och annat inne i själva stugan. Dessutom har man lagat mat i de nya grytor som Friluftsfrämjandet ställt dit – men sedan bara slängt ut dem utanför. Antalet ölburkar och annat skräp som fanns där fyllde flera kassar. Jag blir uppriktigt sagt förbannad över att folk uppför sig på detta sätt. Att de inte förstår vilken förmån det är att det finns stugor som man kan komma och nyttja helt fritt. Och jag lider med de eldsjälar som lägger sin tid på att sköta om stugorna. Fantastiska Friluftsfrämjandet i Uddevalla (länk).

Mot Kärrestugan.. och vidare

Efter Kölnestugan gick vi över det enda hygget som man såg från den här leden (hurra!). Vi korsade sedan vägen vid en parkering och gick vidare mot Kärrestugan. Just den här delen av leden ligger utanför naturreservatet. Den är mindre trampad. Mer vildvuxen. Inte lika vacker – om man nu vill ha tallskog och myrmark förstås. Men lika tyst och härlig som övriga leden. Här är lite som jag fick se längs vägen:

När vi kom fram till Kärrestugan, där det finns både stuga och vindskydd, avstod jag från att gå fram och fota stugan. Anledningen till detta var att jag såg redan på långt håll att någon tältade precis bakom stugan. Ja faktiskt så pass nära att de hade använt stugan för att fästa några av sina linor… Annars hade jag gärna gått fram, för jag har fina minnen från turen som jag och Lars gjorde hit och övernattade i vintras. Den gången drog vi vår packning på pulka och det var 10-12 minusgrader.

Från Kärrestugan till Krokestugan valde jag att gå på västra sidan av sjön Vrångevattnet, eftersom jag gått på östra sidan några gånger tidigare. Men jag måste nog säga att jag tycker det är vackrare på östra sidan. Där går man närmare vattnet, och det är lite av poängen just när man är i Herrestadsfjället tycker jag, med alla sjöarna. Men en del ljuspunkter bjöd även den här sträckan på såklart:

När vi kom till Krokestugan igen var cirkeln sluten, och vi hade bara 1 kilometers vandring på smal grusväg tillbaka till Metsjön. Det var en oerhört skön och väldigt fin tur som jag förmodligen kommer att göra om. Och förhoppningsvis får jag med min sambo nästa gång. När han kommit hem från sjukhuset!

Sammanfattning av turen

Hundarna och jag var ute i nästan 5 timmar för att ta oss de 16,5 kilometer som den här rundan blev. Biten som går längs Bohusleden är markerad med orange. Resten av rundan är markerad med gult, och det går inte att missa för markeringarna duggar tätt. Området är kuperat (362 meter upp och 370 meter ner blev det enligt min app), men oerhört vackert. Jag fick, förutom de fyra stugorna och kåtan, se flera fina rastplatser, årets första klockljung, plocka årets första kantareller, och uppleva en massa underbar natur. Herrestadsfjällets naturreservat är verkligen en pärla!

Användbara länkar

Friluftsfrämjandet i Uddevallas information om alla stugorna i/nära Herrestadsfjällets naturreservat
De första fem kilometrarna gick jag längs Bohusleden, etapp 14 (läs mer på ledens egen sida)

Eftersom jag varit i Herrestadsfjället tidigare finns fler inlägg att läsa därifrån

– Påskdygn i Krokestugan, Herrestadsfjället
– Kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat
– Må-bra-tid i Kärrestugan, Herrestadsfjället
– Skridskor och grillning på familjeutflykt
– Till Herrestadsfjället i jakt på snö

---