Att gå 25 kilometer per dag, fyra dagar i rad, låter kanske inte så jobbigt. Men efter att ha deltagit i RESUL Four Day March kan jag säga – det är det! Allt började för några veckor sedan när min sambo, som brukar delta i marscher, hittade information om denna. På grund av covid 19 är de flesta evenemang inställda i år – men RESUL Four Day March kunde man delta i på hemmaplan.
Marschen pågick mellan den 23:e och 26:e juli och man kunde gå 10, 25 eller 40 km per dag. Antingen med ryggsäck som vägde minst 10 kg eller utan. Självklart ville Lars gå i klassen 40 km per dag och bära ryggsäck. När han frågade om jag ville gå med sa jag direkt nej, för jag visste att jag inte skulle klara av det. Men efter lite dividerande sa jag att jag nog skulle kunna klara 25 km. Dels på grund av utmaningen och dels för att det kändes som en kul grej att göra tillsammans.
Dag 1 – I och runt Bredfjällets naturreservat
Inför den första dagen tänkte vi ungefär som inför en vanlig vandring. Min sambo hade kollat kartan över ett område han känner till rätt väl, sjön Store Väktor och Bredfjällets naturreservat. Där måttade han upp en slinga som skulle bli exakt 25 kilometer. Han såg dessutom till så att det skulle bli så naturskönt som möjligt (nära flera sjöar till exempel) för min skull. Han nämnde att det är rätt kuperat i området, men ingen av oss förstod just då hur dumt det var att inleda marschen med denna påfrestande sträcka. Så.. vi gav oss glada i hågen mot Store Väktor i Lilla Edets kommun tidigt på morgonen.
Vi har båda gått i området tidigare och gav oss iväg i den ordentligt kuperade terrängen runt sjön Store Väktor på en gång. Tempot vi höll var ett som för mig lämpar sig på lite ”plattare” mark, men jag kämpade på längs stigarna. Uppför berg och nerför berg. Över stock och över sten. Efter en mil stannade vi för att lufta fötter och äta lite. Och byta strumpor. Något som jag faktiskt aldrig brukar göra förrän jag nått mitt dagsmål, men jag kan säga att det räddade mina fötter de här dagarna.
Rutten som Lars ritat upp gick först runt sjön Store Väktor, och följde sedan både Bohusleden, motionsspår och andra stigar. På ett ställe visade det sig att stigen var ett skidspår, vilket gav oss många skratt medan vi försökte ta oss över en stor våtmark torrskodda.
Vädret var helt fantastiskt. Solen sken från en klarblå himmel, men vindarna var svala så det kändes inte supervarmt. Nu svettades jag visserligen en massa ändå eftersom vi höll ganska gott tempo, men det är en helt annan sak. Jag visste att vi behövde ha en snitthastighet om cirka 5 kilometer per timme hela vägen om vi skulle hinna hem till tänkt middagstid (det är dessutom vi som är kockarna). Det kändes lite ovant för mig att inte kunna stanna och fota blommor, plocka svamp eller njuta av alla detaljer runt mig som jag brukar.
Vid dagens andra paus, som vi tog vid en fin liten sjö, lagade vi lite snabbmat så att vi fick i oss något varmt under vilan. Fötterna fick lufta under tiden. Oerhört skönt med en ordentlig paus innan vi gick vidare.
Omgivningarna vi gick i var oerhört vackra, men till slut hade jag inte energi kvar att njuta av det. Efter 23 km kom vi fram till Bohusleden igen, men vår tänkta rutt gick åt andra hållet. Jag kände att jag hellre ville gå ”raka spåret” mot bilen och sjön Store Väktor där vi startade så vi tog olika vägar ner därifrån. När jag kom fram till bilen hämtade jag mina sandaler och gick ner till stranden där jag la mig för att vänta. 27,28 kilometer fick jag ihop den första dagen på RESUL Four Day March och jag kände mig väldigt nöjd.
När min sambo och hans hund kom ner till stranden där jag gottade mig hade han nästan 15 kilometer kvar att gå och han valde att gå längs väg för att kunna gå lite snabbare. Slingan vi gick under dagen hade inneburit 585 höjdmeter uppåt och 582 höjdmeter neråt, så det var inte lätt att hålla något högre tempo där. Medan sambon gick åkte jag i förväg till en mack och köpte lite korv och bröd och dricka och vände tillbaka så att han fick lite påfyllning av energi under sista etappen.
När vi kom hem fick jag frossa – jag hade förmodligen ansträngt mig lite för mycket. Jag frös så att jag skakade och magen kapsejsade totalt. Det var svårt att äta för jag hade ingen matlust och jag hade ont överallt i hela kroppen kändes det som. Men på kvällen kände jag ändå enbart tacksamhet och glädje över att ha fått dela den här upplevelsen med min sambo. På natten sov jag som en klubbad, förutom de gånger jag i ilfart fick springa till badrummet, och nästa morgon kom alldeles för tidigt.
Dag 2 – Vättlefjällsleden / Vättlefjällsområdet
När alarmet ljöd och jag var tvungen att stiga upp för att hinna gå ut med den hund som är för gammal för att orka med såna här äventyr spöregnade det. Visst hade vi sett på väderleksprognosen att det skulle bli regn – men man hoppas ju ändå in i det sista att de ska ha fel. Tyvärr hade de inte det denna dag. Planen vara att min sambo skulle gå hemifrån mot Dammekärr motionsanläggning (cirka 9 kilometer bort) och att jag skulle ansluta där via bil. Tillsammans skulle vi sedan gå Vättlefjällsleden som är 25 kilometer, och så skulle han ha några kilometer kvar att gå hemåt – så att han skulle uppnå sina 40 km – innan jag plockade upp honom.
Nu blev det inte riktigt så. Vägen till Dammekärr består till största delen av asfalt och min sambo fick en elak blåsa mellan två tår medan han gick där. När jag kom fram satt han och skar bort hud runt såret som sträckte sig längs hela insidan av en tå. Hade det varit jag hade jag plåstrat om tån och sedan åkt hem, men han envisades med att han visst kunde gå ytterligare 3 mil denna dag. Eftersom det fortfarande regnade och vi kände av föregående dags alla höjdmeter i vissa muskler bestämde vi oss för att inte gå den bitvis kuperade Vättlefjällsleden utan istället försöka ta oss fram på grusvägar och skogsvägar. Även att det skulle innebära att vi fick vända och gå vissa sträckor flera gånger.
Vi började gå längs Vättlefjällsleden, men svängde snart ner på en grusväg/skogsväg som vi sedan följde ända till Jennylund. Efter att vi rundat arenan gick vi samma väg tillbaka. Eftersom regnet fortsatte konstant blev det perfekt att äta vår lunch vid Dammekärr. Sambon hade då gått 2 mil och jag drygt 1. Det fanns tak vi kunde sitta under och det var obeskrivligt njutbart att kunna lägga sig på liggunderlaget, äta lite varmt och höra regnet smattra ovanför. Lite omplåstring blev det även av mina fötter på några punkter där jag kände att kängorna tryckte och alltså skulle kunna resultera i skav längre fram.
Till slut gav vi oss motvilligt iväg mot Jennylund igen, den här gången via elljusspåret på Dammekärr. Den här dagen innebar inte särskilt mycket njutning. Dels på grund av det ihållande regnet som gjorde allt dyngsurt såklart, men dessutom värkte musklerna efter all ”klättring” dagen före, Lars hade sina sår på foten och min mage var fortfarande helt ur balans.
Men vi gick vidare. Steg för steg. Den ena foten framför den andra. Steg för steg. Försökte peppa varandra så gott det gick. Trots flera strumpbyten var fötterna konstant blöta och kändes helt svampiga. Och oavsett hur bra kläder man har så blir de blöta om det regnar en hel dag.
Jag har inte mycket mer att skriva om den här dagen än att den inte var så rolig. När jag gått mina 25 km åkte jag iväg och gjorde ett ärende innan jag hämtade upp Lars när han haltat ytterligare 15 km. Jag hann precis i tid för att ta emot honom när han lyckligt gick över målgången. En otrolig prestation att gå över 3 mil med det såret han hade på insidan av tån!
Hemmavid tog matlagning och eldning av badtunna vid och vi fick en lugn kväll tillsammans med ”barnen”.
Dag 3 – Risvedenspåret
Med försiktig optimism såg vi att det inte regnade när vi vaknade dag 3 av RESUL Four Day March, men självklart packade vi våra regnkläder ändå. Efter mindre än en halvtimme i bilen parkerade vi i Risvedenområdet. Den ursprungliga planen var att gå Risvedenspåret (18 kilometer) och sedan bygga på genom att antingen gå ett varv till eller gå längs grusvägarna som går förbi alla naturreservaten.
Redan efter några hundra meters vandring längs grusvägen bestämde vi oss för att utöka Risvedenspårs-svängen genom att hålla yttervarv och gå in på spåret längre fram. På det sättet kunde vi gå längs väg en längre sträcka och därmed hålla ett högre tempo – vilket vi insåg föregående dag var till stor hjälp. Omgivningen var vacker, och den här dagen var jag inte lika sliten i kroppen så jag kunde faktiskt njuta av det som fanns vid sidan av vägen.
Risvedenspåret gick på fina stigar, små grusvägar och skogsvägar och motionsspår. Vi passerade gårdar, ängsmarker, sjöar, skogar. Och på slutet ett berg. Jag önskar att jag hade fotat skylten ”Väggen”, för stigningen efter den gjorde verkligen skäl för namnet. Det var en av de tuffaste stigningarna i icke-fjällmiljö som jag gått i. Extra jobbigt när man gått nästan 2 mil före stigningen med. Men utsikten från Klevsjöloft var värd varje steg uppför den branta backen. Och det tyckte även sambon som gått hela dagen med än värre skav på den onda foten.
Min sambo tog sitt förnuft till fånga (enligt mig som sett honom halta fram i nästan 5 mil med rejäla skavsår) och beslutade att korta ner sträckan de sista två dagarna. Detta för att spara på kroppen till den längre marschen han ska delta i i början av september, Para Endurance Race. Från den vackra utsikten var det ungefär 2 kilometer till bilen. Själv hade jag då runt 3 kilometer kvar att gå. Vi enades om att Lars skulle ta bilen till ett närbeläget vindskydd och ta ett bad medan jag fortsatte en bit längs grusvägen och sedan vände tillbaka mot vindskyddet för att komma upp i 25 kilometer.
Med regnmolnen jagande mig stegade jag iväg längs grusvägen och det var en enorm lättnad när jag såg bilen vid vindskyddet en halvtimme senare. Jag hade klarat även dag 3 utan alltför stora besvär (förutom att jag började få en blåsa mellan två tår, precis som min sambo). 25,63 km fick jag ihop och Lars landade på drygt 22 km denna dag. Kvällen förflöt lugnt hemma och jag sov i stort sett utan att känna av någon träningsvärk eller annan skavank.
Dag 4 – Utanför dörren
Dag 4 vaknade jag inte förrän strax före 07.00. Planen var att jag skulle ta med hundarna på en vanlig morgonpromenad cirka 8 kilometer), stanna hemma och äta frukost och byta strumpor, gå ett varv till, byta strumpor och fylla på energi, och få sällskap av sambon på sista varvet.
Första varvet gick helt enligt plan. Båda hundarna var med och lekte och sprang glatt runt mig. Kroppen kändes lika pigg som vanligt, men den ”dumma” tån kändes mellan varven. När jag kom hem för frukost bar sambon precis ut fruktsallad, vaniljsås och ostmacka gjord på mitt favoritbröd. Dessutom hade han med sig ett vattenglas med Resorb. Det var lyxigt att kunna sitta i sin egen trädgård på strumpbytarpausen. Några tejpbitar hade lossnat, så jag bytte ut dem mot nya. Och lite babypuder fick fötterna också innan jag stack ner dem i de rena strumporna.
Den nya energin gjorde att jag nästan flög fram när jag stack iväg igen. 16 kilometer hade jag kvar då och jag gick på i ganska bra tempo, samma runda som med hundarna, men motsols den här gången. Under ett telefonsamtal med sambon stämde vi träff vid en vändplan och jag hade gått exakt 15 km när han anslöt. Vi fortsatte gå längs hundrundan (en av dem alltså), och när vi kom hem nästa gång hade jag bara 3 km kvar. Trots blåsorna på tårna och hälen gick min sambo på i ett vansinnigt tempo, medan jag själv kroknade även att jag känt på morgonen att jag nog kunde gå bra många mil. Men sambon peppade mig och efter lite kryssande mellan olika skogsvägar och stigar var jag i mål! Jag hade då gått 26,1 km under marschens sista dag. Totalt 104.6 km.
Det var en sådan otrolig lycka att känna att jag hade klarat det. Att VI hade klarat det! Lars fick ju släppa sitt ursprungliga mål på grund av skador, men han släpade sig ändå över 6 mil med blåsorna. Delvis för att jag inte skulle behöva kämpa ensam. Jag är så lycklig över att min hälsporre inte krånglade, att jag hunnit operera mitt ben (i höstas) och att jag slapp blåsor och sår på fötterna – för jag hade inte varit lika ”dum-stark” som min sambo och gått vidare då.
Ett stort tack till Lars för ”inlurande” på denna tokighet, för alla goda råd, för pepp, stöd och uppmuntran. Och främst – för sällskapet kilometer efter kilometer. Det var en rolig och nyttig erfarenhet att göra – att se att kroppen kan mer än jag tror – och även otroligt roligt att få göra det tillsammans med min partner. Men nu längtar jag efter lite långsamt strosande hemomkringvandring med mycket fotande av blommor, svampar, insekter och annat smått.
För dig som vill veta mer om RESUL Four Day March
Länk till marschens egen webbplats

Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.
Så vackra fotos och nöjda människor! Hälsningar från Finland! 🙂
Tack så mycket!