Fondsbu-Kvitevatnet – Jotunheimen dag 1

Planen för vår första vandringsdag var att gå från Fondsbu mot Skogadalsbøen via Sløtafjellet – en sträcka på runt 23 kilometer. Vad vi inte visste då, eftersom vi bara tittat på kartan, var att denna tur är markerad som ”ekstra krevende” hos Ut.no. Däremot hade vi sett att turen skulle ta runt 8 timmar att gå. Eftersom vi inte parkerat bilen vid Fondsbu förrän strax efter klockan 15 planerade vi en övernattning vid Uradalsvatnet.

Vy från bilen med bara några km kvar till Fondsbu - där borta ska vi gå
Vy in mot Jotunheimen – där borta ska vi gå

Ivriga att komma iväg från Fondsbu

Efter vår biltur på runt 7 timmar var vi lyckliga när vi rullade nerför backen och såg den vackra sjön Bygdin och turisthytten i Fondsbu. Där parkerade vi bilen. Och för att vara på säkra sidan betalade vi för tre dygn. Trots att vi beräknade att vara tillbaka efter två. Sedan lånade vi toaletten inne på DNT-stugan innan vi var redo för avmarsch.

Sjön Bygdin - och båten som går från Fondsbu
Sjön Bygdin – och båten som går från Fondsbu

Till att börja med följde vi vägen tillbaka mot Tyinholmen. Men efter bara några hundra meter svängde leden av mellan fjällstugorna rakt upp på fjället. Leden följer Sløtabekken och ljudet av forsande vatten följde oss när vi kämpade oss uppåt.

Mitt härliga sällskap på denna tur: Min sambo Lars och vår ena hund Balder (Fondsbu där nere i dalen)
Mitt härliga sällskap på denna tur: Min sambo Lars och vår ena hund Balder

På grund av de sagolikt vackra omgivningarna vände mig och tittade ner mot Bygdin och Fondsbu gång på gång.

Efter all längtan var vi äntligen på väg ut på vår bortomkringvandring
Efter all längtan var vi äntligen på väg ut på vår bortomkringvandring

Men oj vilket stenskravel!

När vi kommit uppför branten, och lämnat Fondsbu bakom oss, trodde vi att vi skulle få fin vandring på fjället. Vi hade sett framför oss att vi skulle gå längs en stig och bara njuta av de fantastiska vyerna runt oss. Men nu var det inte riktigt så leden såg ut. Istället kom vi till ett gigantiskt fält med stenar som vi skulle navigera över. Redan här försvann all mobiltäckning, och den återkom bara sporadiskt under resten av vandringen. Dock inte denna dag.

Sådan här sten gick vi i - hela vägen
Sådan här sten gick vi i – hela vägen
Lyckan var total för Balder varje gång han fick leka i snö
Lyckan var total för Balder varje gång han fick leka i snö

På grund av att vi hade solen i ögonen, och den dessutom stod lågt, var det svårt att se ledmarkeringarna. Vilket ledde till att vi ödslade en del tid på att irra runt i onödan. Men jag måste säga att de var väldigt vackra markeringar. Röda T:n målade på stenarna – det måste väl stå för T som i Therése?

Lederna är markerade med T - det måste väl stå för Therése?
Lederna är markerade med T – det måste väl stå för Therése?

Vilket otroligt landskap

Stenhavet framför oss tog inte slut när vi kom upp på nästa höjd. Tvärtom bredde det ut sig åt alla håll runt oss när vi stannade för at ta in omgivningen. Fjälltoppar, sjöar och dessa stenar så långt ögat kunde nå.

Fjäll, sjöar och sten - i stort sett ända från Fondsu
Fjäll, sjöar och sten

Att gå här tog betydligt längre tid än vi hade tänkt oss. Dels fanns ingen stig att följa (svårt att se stigar på sten). Och dels är det svårt att gå i ett jämnt tempo när man måste balansera av avväga varje steg.

Det är ett helt fantastiskt landskap
Det är ett helt fantastiskt landskap

Men landskapet var nästan obeskrivligt vackert, och vi fick ha det för oss själva. Denna första dag såg vi bara två personer på hela turen.

Dags att börja leta tältplats

Enligt min plan skulle det vara lagom att sova vid Uradalsvatnet, precis nedanför Uranostinden som Lars hade tänkt bestiga följande dag. Men det dröjde inte länge innan vi insåg att vi inte skulle komma så långt innan mörkret föll.

Fyller på energi med Wild Chips - Balder vill också ha
Fyller på energi med Wild Chips – Balder vill också ha

Tips: Fantastiskt att ha med sig snabb energi ut som tar så lite plats – och knappt väger något alls. WildChips räddade några av mina vandringseftermiddagar när det blev lite för långt mellan lunch och middag.


Så när vi började närma oss Rusteggvatnet mindre än en timme före solnedgången började vi se oss omkring. Vi hade då tagit oss 5 kilometer på ungefär fyra timmar. Sten, sten, sten – vart vi än såg. Slutligen hittade Lars ändå en plats som var någorlunda stenfri, och tillräckligt stor för vårt tält. Då var jag glad att vi hade med vårt tipitält som inte har något golv. Tunneltältet hade nog inte mått så bra av att stå på det underlaget.

Inte den enklaste miljön att slå upp ett tält i - här mellan Fondsbu och Skogadalsbøen
Inte den enklaste miljön att slå upp ett tält i

En sen middag i skymningen

När vi fått upp tältet i den ogästvänliga terrängen satte vi oss i tältöppningen. I skydd för vinden invigde vi sedan vårt nya Trangia-kök och kokade upp vatten till dagens middag. Vi hade med oss frystorkad mat av flera olika märken, så det gällde att läsa på påsarna så det blev rätt. Det var lite olika mängd vatten som skulle till, och även olika lång tid man skulle vänta innan maten var klar.

I skydd för vinden äter vi vår middag
I skydd för vinden äter vi vår middag

Själv var jag stelfrusen om händerna och njöt av att värma dem på den varma matpåsen. När den sedan visade sig vara lika god som hemlagad mat (dillkött och potatis från Lyo Food) kändes det som om livet inte kunde bli bättre. Utanför tältet färgades himlen rosa.

Matpåsarna funkar även som värmeelement :)
Matpåsarna funkar även som värmeelement 🙂

Tips: Vi köpte både maten och Trangiaköket hos The General Prepper (länk). De har ett otroligt brett utbud av frystorkad mat – jämför gärna själv.


Första tältnatten i Norge

Medan det skymde passade vi på att fota runt vår tältplats. Man känner verkligen sin litenhet i dessa omgivningar. Vi såg att paret som passerat oss tidigare slagit upp sitt tält vid nästa sjö, alldeles intill ett snötäckt område. Annars varken syntes eller hördes några spår av liv (förutom några småfåglar som passerade).

Fjällsyra - Oxyria digyna - på väg från Fondsbu
Fjällsyra – Oxyria digyna

Eftersom vi var trötta efter all bilkörning/åkning och trixig vandring kröp vi ner i sovsäckarna tidigt. Jag la en flaska varmvatten i sovsäcken eftersom vindarna var kalla, och det gjorde att jag somnade både gott och snabbt. Men snabbast somnade nog hunden Balder.

Ser du tältet där borta? Vi kom bara 5 km från Fondsbu första dagen i den här terrängen
Ser du tältet där borta? Vi kom bara 5 km från Fondsbu första dagen i den här terrängen

Och så några bra länkar

Först ut kommer länken till DNT-hytten Fondsbu som har 100 sängplatser, restaurang, stor parkering och även hundrum.

Sedan kommer länken som beskriver vår planerade rutt för första dagen, och förmiddagen andra dagen – Fra Fondsbu til Skogadalsbøen via Sløtafjellet. OBS! De förväntade tider en tur ska ta enligt angivelserna hos UT.no är väääldigt snålt tilltagna. Detsamma gäller deras app (som för övrigt är ovärderlig).

Observera att det i stort sett bara finns mobiltäckning i närheten av turisthyttena i det här området.

Nu lämnar vi Fondsbu bakom oss för några dagar
Nu lämnar vi Fondsbu bakom oss för några dagar

Fler inlägg från Norge-resan

Märkt , , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.