Planen för vår första vandringsdag var att gå från Fondsbu mot Skogadalsbøen via Sløtafjellet – en sträcka på runt 23 kilometer. Vad vi inte visste då, eftersom vi bara tittat på kartan, var att denna tur är markerad som ”ekstra krevende” hos Ut.no. Däremot hade vi sett att turen skulle ta runt 8 timmar att gå. Eftersom vi inte parkerat bilen vid Fondsbu förrän strax efter klockan 15 planerade vi en övernattning vid Uradalsvatnet.
Ivriga att komma iväg från Fondsbu
Efter vår biltur på runt 7 timmar var vi lyckliga när vi rullade nerför backen och såg den vackra sjön Bygdin och turisthytten i Fondsbu. Där parkerade vi bilen. Och för att vara på säkra sidan betalade vi för tre dygn. Trots att vi beräknade att vara tillbaka efter två. Sedan lånade vi toaletten inne på DNT-stugan innan vi var redo för avmarsch.
Till att börja med följde vi vägen tillbaka mot Tyinholmen. Men efter bara några hundra meter svängde leden av mellan fjällstugorna rakt upp på fjället. Leden följer Sløtabekken och ljudet av forsande vatten följde oss när vi kämpade oss uppåt.
På grund av de sagolikt vackra omgivningarna vände mig och tittade ner mot Bygdin och Fondsbu gång på gång.
Men oj vilket stenskravel!
När vi kommit uppför branten, och lämnat Fondsbu bakom oss, trodde vi att vi skulle få fin vandring på fjället. Vi hade sett framför oss att vi skulle gå längs en stig och bara njuta av de fantastiska vyerna runt oss. Men nu var det inte riktigt så leden såg ut. Istället kom vi till ett gigantiskt fält med stenar som vi skulle navigera över. Redan här försvann all mobiltäckning, och den återkom bara sporadiskt under resten av vandringen. Dock inte denna dag.
På grund av att vi hade solen i ögonen, och den dessutom stod lågt, var det svårt att se ledmarkeringarna. Vilket ledde till att vi ödslade en del tid på att irra runt i onödan. Men jag måste säga att de var väldigt vackra markeringar. Röda T:n målade på stenarna – det måste väl stå för T som i Therése?
Vilket otroligt landskap
Stenhavet framför oss tog inte slut när vi kom upp på nästa höjd. Tvärtom bredde det ut sig åt alla håll runt oss när vi stannade för at ta in omgivningen. Fjälltoppar, sjöar och dessa stenar så långt ögat kunde nå.
Att gå här tog betydligt längre tid än vi hade tänkt oss. Dels fanns ingen stig att följa (svårt att se stigar på sten). Och dels är det svårt att gå i ett jämnt tempo när man måste balansera av avväga varje steg.
Men landskapet var nästan obeskrivligt vackert, och vi fick ha det för oss själva. Denna första dag såg vi bara två personer på hela turen.
Dags att börja leta tältplats
Enligt min plan skulle det vara lagom att sova vid Uradalsvatnet, precis nedanför Uranostinden som Lars hade tänkt bestiga följande dag. Men det dröjde inte länge innan vi insåg att vi inte skulle komma så långt innan mörkret föll.
Tips: Fantastiskt att ha med sig snabb energi ut som tar så lite plats – och knappt väger något alls. WildChips räddade några av mina vandringseftermiddagar när det blev lite för långt mellan lunch och middag.
Så när vi började närma oss Rusteggvatnet mindre än en timme före solnedgången började vi se oss omkring. Vi hade då tagit oss 5 kilometer på ungefär fyra timmar. Sten, sten, sten – vart vi än såg. Slutligen hittade Lars ändå en plats som var någorlunda stenfri, och tillräckligt stor för vårt tält. Då var jag glad att vi hade med vårt tipitält som inte har något golv. Tunneltältet hade nog inte mått så bra av att stå på det underlaget.
En sen middag i skymningen
När vi fått upp tältet i den ogästvänliga terrängen satte vi oss i tältöppningen. I skydd för vinden invigde vi sedan vårt nya Trangia-kök och kokade upp vatten till dagens middag. Vi hade med oss frystorkad mat av flera olika märken, så det gällde att läsa på påsarna så det blev rätt. Det var lite olika mängd vatten som skulle till, och även olika lång tid man skulle vänta innan maten var klar.
Själv var jag stelfrusen om händerna och njöt av att värma dem på den varma matpåsen. När den sedan visade sig vara lika god som hemlagad mat (dillkött och potatis från Lyo Food) kändes det som om livet inte kunde bli bättre. Utanför tältet färgades himlen rosa.
Tips: Vi köpte både maten och Trangiaköket hos The General Prepper (länk). De har ett otroligt brett utbud av frystorkad mat – jämför gärna själv.
Första tältnatten i Norge
Medan det skymde passade vi på att fota runt vår tältplats. Man känner verkligen sin litenhet i dessa omgivningar. Vi såg att paret som passerat oss tidigare slagit upp sitt tält vid nästa sjö, alldeles intill ett snötäckt område. Annars varken syntes eller hördes några spår av liv (förutom några småfåglar som passerade).
Eftersom vi var trötta efter all bilkörning/åkning och trixig vandring kröp vi ner i sovsäckarna tidigt. Jag la en flaska varmvatten i sovsäcken eftersom vindarna var kalla, och det gjorde att jag somnade både gott och snabbt. Men snabbast somnade nog hunden Balder.
Och så några bra länkar
Först ut kommer länken till DNT-hytten Fondsbu som har 100 sängplatser, restaurang, stor parkering och även hundrum.
Sedan kommer länken som beskriver vår planerade rutt för första dagen, och förmiddagen andra dagen – Fra Fondsbu til Skogadalsbøen via Sløtafjellet. OBS! De förväntade tider en tur ska ta enligt angivelserna hos UT.no är väääldigt snålt tilltagna. Detsamma gäller deras app (som för övrigt är ovärderlig).
Observera att det i stort sett bara finns mobiltäckning i närheten av turisthyttena i det här området.
Fler inlägg från Norge-resan
- Sammanfattning – och själva resan (kommer snart)
- Kvitevatnet – Koldedalsvatnet – Jotunheimen dag 2
- Koldedøla-Fondsbu – Jotunheimen dag 3
- Utladalen och Vettisfossen
- Övernattning vid Trysilelva (kommer snart)
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.