vandring | friluftsliv | utflyktsmål | natur
Årshultsmyren ligger inte i mitt absoluta närområde, men jag älskar att det är snabbt och lätt att nå platsen när jag har varit på mitt jobb, som ligger närmre Ljungby. Årshultsmyren är helt orörd och obrukad som myr. Området …
Vackert vid östra sidan om sjön Möckeln ligger Taxås naturreservat och Taxås gård. Området är skyddat sedan 1994 och är 117 hektar stort. (Själva Taxås gård ingår inte i reservatet). Lövskogen dominerar och här finns alm, ek, lind, avenbok, …
Den allra första hemomkringvandring jag vill ta dig med på är till en av mina absoluta favoritplatser på hemmaplan – Lånestahedens naturreservat i Vagnhärad, Södermanlands län. Jag har 400 meter att gå ifrån mitt radhus fram till en av …
När jag var ute på min dagliga skogspromenad hemomkring i Eksjötrakten i tisdags, fick jag för första gången se ett ganska ovanligt naturfenomen, nämligen håris. Förutsättningen för att håris ska bildas är att trädstycket är vattenindränkt men inte fruset. Dessutom …
Eftersom jag har opererat benet i veckan lägger jag ut lite information om en hemomkringvandring från förra hösten, nämligen i Skurugata naturreservat utanför Eksjö. Tillgänglighetsanpassad del av Skurugata naturreservat För personer som inte har så god fysik rekommenderar jag att man …
Den här veckans fredagslyx började direkt efter jobbet igår och fortsatte ända fram till lunchtid idag. Jag och min kompis Linda hade bestämt att vi skulle utforska en (för oss båda) ny del av höglandsleden, och att vi skulle utgå från Viks Kvarn i Nässjö kommun.
Skrôle Hie är en ungefär 800 meter lång ravin, med branter på båda sidor om Stuverydsbäcken. Höglandsleden går i utkanten av naturreservatet, men man får svänga av den om man vill gå igenom ravinen.
Idag kunde vi äntligen träffas igen, min yngsta syster och jag. Och våra fyra barn. Och så blev det tre extra barn. Och en extra vuxen. Men – det fanns både plats och fika till alla och blev en riktigt mysig utflykt i all sin enkelhet där på Bondberget.
Friskt vågat, hälften vunnet, brukar man säga, men jag vet inte om ordspråket kan användas i det här fallet. Kanske något ordspråk om dumhet, och då väljer jag gärna något i stil med ”De dårskaper man ångrar mest i sitt liv är de man inte begick när man hade tillfälle.”
Idag skulle Mari och jag ha gått en sträcka av höglandsleden utanför Vetlanda, men efter ett infall som vi fick igår kväll åkte vi istället upp till Omberg för att gå en bit av östgötaleden, något som ingen av oss ångrar med tanke på alla vi fick uppleva.
Igår eftermiddag skulle jag få följa med min egen blomguide, eller mentor, till ett av hans ställen (Knutstorps naturvårdsområde) där han hoppades få chansen att visa mig den säregna blomman gyckelblomma som jag aldrig hade sett.
Ett av mina paradis: ”Rotsidan är en fyra kilometer lång och låglänt kuststräcka, med vackert slipade och plana diabashällar. Här befinner du dig bland vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. Området är lättillgängligt.” säger Länsstyrelsen.
Jag är inte så mycket för att gå de leder som det skrivs och pratas om mest. Jag vill bara uppleva naturen och njuta av den i all stillhet. Men nu råkade jag hamna på ett ställe som faktiskt finns med på en topplista – listan över helt tysta platser i Sverige!
Jag är höjdrädd. Jag får i alla fall svindel av höjder och ett sugande obehag i magen, så jag misstänker att det är höjdrädd jag är. Detta vet min vän om mer än väl, men trots det hade han planerat in en utflykt till ett ställe där jag verkligen fick sätta mig själv på prov.
Trolltjärn. Redan namnet på naturreservatet skapar förväntningar av magi och mystik, och de förväntningar jag hade på området uppfylldes med råge när jag hade chansen att få besöka det på väg till ett mer känt reservat, Stockholmsgata.