vandring | friluftsliv | utflyktsmål | natur
Hur många favoritplatser kan man ha på jorden? Efter att jag fick övernatta och gå rundslingan som finns i Kålhuvudets naturreservat, Västernorrland, blev jag helt såld på det vackra området där känslan av orörd natur är maximal.
I helgen har jag gjort något som jag aldrig har gjort förut – jag har deltagit i en arrangerad vandring. Egentligen är jag typen som föredrar att vara ensam i naturen, men när jag såg att Göta Äventyr skulle anordna en vandring kombinerad med friluftsutbildning slog jag till.
Kan man starta dagen på ett härligare sätt än att ge sig ut i solen tidigt, tidigt på morgonen och gå en lång barfotapromenad längs en milslång sandstrand? Enligt mig kan man nog inte det.
En av veckans morgonturer gick i Trollskogens naturreservat. Slingan, Trollskogestigen, skulle vara 4,5 km. Förmodligen tog jag och hundarna många extrasvängar, för det blev enligt min stegräknare 6,86 km för oss.
Gårdagens tur bjöd på otroligt varierad natur. Jag tror nästan att vi fick uppleva alla Ölands naturtyper inom loppet av några timmars vandring; Hagmarker, lövskogar, enbevuxna alvarmarker och torrängar, lövängar och klintkust.
”Neptuni åkrar” har för mig en särskilt magisk klang, och det beror på att min älskade mormor – som var väldigt växtintresserad – alltid pratade om detta naturreservat med en speciell passion i rösten.
Så fantastiskt vacker – och unik – natur. En massa glittrande hav, skummande vågor, fantastiska klipphällar, fossil, fina blommor, turkost vatten vid vidsträckta sandstränder. Läs om den kustnära vandringen.
Igår kväll gick jag en av de vackraste rundslingor jag gått i hela mitt liv. Gårdagens kvällstur gick från Fagerrör genom både tallskog och lövskog på lättgådda stigar längs havet.
Sista morgonen i Sälen ville jag gå på något ställe som skulle ge mig minnen att bära med mig hem, och stod i valet och kvalet mellan tre-fyra olika alternativ. Jag bestämde mig för att testa Syndalsturen eftersom det ligger i ett område som jag inte har gått i alls.
För dotterns 12-åriga kompis och mina tre syskonbarn på 1, 3 och 5 år var det första vistelsen i fjällen. Därför tyckte jag att frukost uppe på ett fjäll är en upplevelse man absolut inte får missa. På själva midsommarafton blev det av.
Idag har jag gått på min ”hemmaled” höglandsleden. Redan klockan 06 i morse parkerade jag bilen utanför naturreservatet vid Skuruhatt och gick hem till Kvarnarp i Eksjö, cirka 15 kilometer. Och lika långt blev det ikväll för att hämta bilen.
Tidigare i veckan fyllde min dotter 12 år, och när vi pratade om hennes kalas sa hon att hon ville ha det utomhus – i naturreservatet Kvänsås bokar. Bokskogen där är inte bara en av de nordligaste, utan också en av de högst belägna bokskogarna i landet.
John Bauer-leden som är 50 km, går mellan Huskvarna och Gränna. Längs leden passerar man småländska skogar, sjöar och jordbrukslandskap. Från flera utsiktspunkter har man också fin utsikt över Vättern. Idag gick jag och hundarna där för första gången.
Harge uddar är ett naturreservat som ligger i Askersunds kommun. Redan i höstas besökte jag och X reservatet för första gången. Vi bestämde där och då att vi skulle sova över i det ovanliga vindskyddet som är ”inbyggt” i berget nästa gång vi kom dit.
Sveriges största och äldsta träd, Kvilleken (Rumskullaeken) står i naturreservatet Kvill, Småland. Naturreservatet är otroligt vackert i en idyllisk miljö som hämtad direkt ur någon av Astrid Lindgrens filmer – ängsmark med träd, buskar, enar och stenrösen.