Snöskovandring på Store Mosse

Jag har varit i Store Mosse nationalpark många gånger (länk till mina inlägg), men den här gången fick jag uppleva mossen på ett nytt sätt. Nämligen med snöskor på fötterna.

Tisdag 14/2

Tågresa och bilskjuts

Både Karin och jag jobbade på tisdagen, men strålade samman på Göteborgs centralstation på eftermiddagen. Därifrån skulle vi resa med tåg till Gnosjö. Eftersom vi inte hade sett på ett tag hade vi mycket att prata om, och vi fyllde vår vagn med skratt.

Efter ett litet missöde (då vi tillfälligt steg av i Hestra, en station för tidigt) var vi framme i Gnosjö enligt tidtabell. Där blev vi mötta av André som driver vandrarhemmet. Han hade lovat att köra oss ut mot en mindre kostnad. Vandrarhemmet ligger nämligen mitt inne i nationalparken, och det var redan mörkt när vi kom fram.

Middag och tidig kväll på vandrarhemmet

När vi hade tackat André för skjutsen och vinkat av honom gjorde vi oss hemmastadda på vandrarhemmet. Karin och jag hade hela huset för oss själva. Till att börja med gjorde vi upp en brasa i kaminen i vårt rum. Därefter satte vi oss invirade i filtar i köket och kokade upp vatten på våra stormkök för lite frystorkad middag.

Eftersom vi båda var ganska trötta gick vi och la oss tidigt, och bara njöt av stillheten och landade i att vi faktiskt hade två semesterdagar framför oss – helt utan tider att passa.

Onsdag 15/2

Karins första möte med mossen

Vi hade ställt ett alarm som skulle väcka oss en timme före soluppgången, men när vi såg att det var grått znoozade vi en halvtimme. Från Lövö, där vandrarhemmet ligger, följde vi leden som passerar precis utanför grinden. Jag hade valt sträckan ner mot Andersberg, eftersom jag upplever den som den vildaste delen av mossen.

Från vandrarhemmet går man genom ett böljande ängslandskap några hundra meter, nerför en backe och genom en liten skog. Sedan är man framme vid fågeltornet och mossen breder ut sig framför en. Självklart gick vi upp i tornet och det första Karin sa när hon kom upp var: ”Therése, nu förstår jag varför du älskar Store Mosse”.

Utefrukost på Store Mosse

Leden består till största delen av spång, och ner till Andersberg är det 7 kilometer. Vi passerade Blådöpet och jag berättade längs vägen om de blommor jag brukar se här under vår och sommar. På flera ställen låg spången under vatten, men vi tog oss fram torrskodda*

Vid den bänk jag tycker är vackrast placerad tog vi en paus för att laga frukost. Vi bredde ut min renfäll på bänken, tog fram våra stormkök, och sedan stekte vi ägg, falukorv och kokade kaffe och varm choklad. Det var en otroligt god frukost.

Sedan fortsatte vi vår vandring någon kilometer till innan vi vände och gick samma väg tillbaka till Lövö. Vi njöt av omgivningarna, de otroliga vidderna, och vildmarkskänslan. Precis som vi gissat såg vi inte till en annan människa på hela turen denna vinteronsdag. Vi gick ungefär 12 kilometer denna första tur.

Korvgrillning och tårta

Vi kom tillbaka till huset tidigare än beräknat, så vi gjorde upp en brasa i kaminen och tog en lyxig liten tupplur. Otroligt skönt för vindpinade kinder att komma in i värmen en stund. Sedan skickade vi SMS till André om att han gärna fick göra oss sällskap runt klockan 14. Då hade Karin nämligen tänkt fira min födelsedag (som egentligen är den 16/2).

André kom alldeles lagom för att äta grillad korv med oss. Grillplatsen ligger bara några hundra meter från Lövö, mitt uppe på en kulle med utsikt ner mot mossen. Här finns också härliga klätterträd (vet jag sedan turer då min dotter varit med). Efter korven sjöng de för mig och bjöd på den finaste och godaste tårtan: Kladdkaka med grädde och jordgubbar. Och små ”raketer”.

Guidad tur med snöskor

André hade redan dagen innan sagt att han ville bjuda oss på något eftersom jag fyllde år. Med sig hade han tre par snöskor och med fulla magar följde vi med honom ner på mossen. När vi kommit ut på första ”ön” tog vi på oss snöskorna. Varken jag eller Karin hade testat innan, men jag blev förvånad över hur enkelt det var. Man trycker bara in sin vanliga sko i hållaren, och drar upp den bakre, elastiska remmen, över hälen.

Snöskorna var lätta som fjädrar, och jag hade hört att man måste gå väldigt bredbent när man går med snöskor. Men det var enkelt att gå med dem. Först traskade vi genom ljungen på den fasta marken ut till mossen. Därefter prövade vi oss fram. Från början försökte jag gå på tuvor, precis som man gör med vanliga skor, men jag insåg ganska snabbt att det bara var att gå. Formen på snöskorna gjorde att man höll sig ”flytande” så att säga.

Att gå med snöskor – bland det roligaste jag gjort

Vi skrattade och tjöt där vi gick (stackars vilda djur och fåglar som var i närheten, förlåt), och det här var det absolut roligaste jag har gjort på väldigt länge. Det var en helt unik upplevelse och jag kommer aldrig någonsin att glömma den. Men.. förhoppningsvis får jag möjlighet att gå ut på mosse med snöskor igen – och då kanske på en längre tur.

(I vanliga fall hyr vandrarhemmet ut snöskor, så prata med dem om du är nyfiken – kontaktuppgifterna finns längst ner på sidan).

Kvällen gick snabbt

Under kvällen förberedde vi för vår avfärd följande morgon. Karin var ute och klöv ved så att vi kunde fylla på alla vedkorgar i huset. Vi ställde tillbaka ljusstakar, lyktor, filtar och så vidare där vi tagit dem. Och vi packade det vi kunde. Även denna kväll somnade vi tidigt – totalt uppfyllda av dagens alla intryck. Hade vi verkligen fått vara med om allt detta på en enda dag?

Torsdag 16/2

För säkerhets skull hade vi ställt alarm även denna morgon, men vi vaknade av oss själva. Vi gjorde våra morgonbestyr, packade sovsäckar, vår mat i köket och resten av våra saker. Och innan vi lämnade vandarhemmet rakade vi askan ur kaminen, sopade golven och bar ut våra sopor till den lilla sorteringsstationen bakom huset.

Rocknar, mosse och regn

Temperaturen låg runt 0 när vi traskade iväg. Denna gång valde vi leden som går mot Lilla Lövö. Stigen förde oss genom vacker, gles tallskog över rocknarna. På sidorna anade vi mossen i stort sett hela tiden. När vi kom fram till Lilla Lövö valde vi att svänga av från rocknen och gå på spång över mossen fram till Kittlakull.

Precis när vi stannat till för att laga frukost började det regna. Och regn i den temperaturen, i kombination med vinden över mossen, gjorde att det kändes väldigt kallt. Så vårt frukoststopp blev något kortare än beräknat. Men vi unnade oss vår varma dryck (kaffe och choklad), ägg och mackor.

Dimma över mossen

Sedan följde vacker vandring längs spång, ända tills vi var framme vid järnvägsövergången vid Kittlakull. Vi konstaterade att trots att det var samma mosse som vi gått på dagen innan så har de olika områdena väldigt olika karaktär. Dessutom bidrog dimman denna morgon till en trolsk illusion om att mossen var ändlös.

Från Kittlakull följde vi grusvägen 1,5 kilometer upp till nationalparkens Naturum. Sträckan vi gick denna förmiddag var cirka 11 kilometer.

Kaffekokning vid Naturum

På grund av att vi ville se nationalparkens guldstjärna följde vi skyltarna mot fågeltornet när vi kom fram (tack André för informationen). Vi gick också längs Skogstrollens stig, en barnstig på cirka 500 meter. Det finns en tillhörande folder med en saga man ska läsa längs vägen. Mycket fint!

Därefter gick vi till Naturum. Karin var väldigt kaffesugen och hade tänkt köpa mig lite födelsedagsfika. Nu visade det sig att det tyvärr inte fanns möjlighet till detta, men vi blev vänligt bemötta av personalen. Istället satte vi oss precis utanför, och Karin kokade sitt kaffe på stormköket istället.

Hemresa med buss och tåg

Efter att kaffet var urdrucket, och jag hade ätit en macka, gick vi till stora vägen, bara några minuters promenad bort. Vi skulle åka bussen som går mellan Värnamo och Gnosjö, för att därifrån åka vidare mot Göteborg med tåg.

Chauffören för dagen satt nog i andra tankar för han såg oss inte där vi stod på hållplatsen, mitt på en raksträcka, med stora ryggsäckar och viftande och hoppande för att få honom att stanna. Någon på bussen sa förmodligen till honom, för något hundratal meter efter hållplatsen stannade han.

Vi kom till Gnosjö station som vi skulle, och vi hann njuta av varsin mastig kebabtallrik innan tåget kom. Väl inne i värmen kände vi hur trötta vi var efter våra äventyr, så vi gick ner i varv och bara satt och log och njöt av alla minnen vi tog med från denna tur.

För dig som vill veta mer

Snöskorna hyrde vi (inklusive guiden André) på Lövö Vandrarhem som ligger inne i nationalparken. Det var också där vi bodde båda nätterna.

E-post: info@vandramedandre.se
Mobil: 072-227 78 22

I boken ”Nationalparker i Södra Sverige” från Vildmarksbiblioteket finns nästan alla lederna (totalt 40 km) i nationalparken beskrivna. Jag rekommenderar verkligen den här boken – både vad gäller Store Mosse och övriga parker som jag besökt.

Slutligen hittar du här en länk till Store Mosse nationalparks officiella webbsida.

Nöjda med vårt skoval

* Båda hade vi skorna Icebug Rover Mid på fötterna, som både står emot väta bra och ger bra grepp. Otroligt nog höll vi oss torra båda dagarna, trots att spången många gånger låg under vatten. Dessutom hade vi dessa skor på oss när vi gick med snöskorna, och då sjönk man också ner i det blöta ett flertal gånger (fast på ett tryggt sätt).