vandring | friluftsliv | utflyktsmål | natur
I julklapp fick jag bland annat boken ”Möten med Ölands orkidéer”, skriven av Thorsten Jansson. Rena drömmen för en blomnörd som jag såklart. Redan på julafton kastade jag mig över den i ett lugnt ögonblick och bläddrade ivrigt igenom hela …
I slutet av april läste jag om naturreservatet Svanviken-Lindbacke på Sörmlandsledens facebooksida. I inlägget visade skribenten de mest magiska bilder på ängar fyllda av styvmorsvioler! Jag blev helt betagen av dessa bilder och började genast undersöka var denna plats låg …
Den här tiden på året kan det ibland kännas lite motigt att gå ut om man inte har förmånen att bo i ett område med snö som lyser upp omgivningarna och förtrollar allt till en helt ny värld att upptäcka.
En vandring behöver inte vara så lång eller gå så snabbt, det har jag upptäckt på senare tid när ett bråkigt knä ställt till det. Tvärtom kan det vara en fördel att knata runt i snigelfart och ha tid …
En ny del av höglandsleden hade jag planerat in för mig och hundarna igår morse. Med ”ny del” tänkte jag mig en sträcka av leden som skulle vara ny för mig – istället blev det faktiskt en sträcka som var …
Vare sig jag är ute på hemomkringvandring eller bortomkringvandring är det stor risk att turen tar längre tid än beräknat – i alla fall om det är blomsäsong. En så kort sträcka som 3 kilometer kan nämligen lätt ta …
Den här veckans fredagslyx skilde sig från andra veckors. Inte i fråga om tiden, för jag använde den lediga fredagseftermiddagen precis som vanligt. Det var huvudsyftet med min utflykt som var annorlunda.
När jag gick min morgonrunda idag kunde jag ha valt att bara se alla vissnade blommor. Allt brunt, gult, beige, murrigt. Men det gjorde jag inte. Jag valde att se allt det vackra som finns därute. Oavsett årstid. För jag älskar verkligen de svenska årstiderna.
Friskt vågat, hälften vunnet, brukar man säga, men jag vet inte om ordspråket kan användas i det här fallet. Kanske något ordspråk om dumhet, och då väljer jag gärna något i stil med ”De dårskaper man ångrar mest i sitt liv är de man inte begick när man hade tillfälle.”
Efter jobbet igår parkerade jag bilen i skogen istället för att köra ända hem, och gick de sista 15 kilometrarna med hundarna längs höglandsleden. I morse gick jag samma sträcka, men i motsatt riktning för att hämta hem min bil.
Sedan jag började mitt nya jobb i maj har jag det så bra att jag slutar klockan 13.15 varje fredag. Jag tycker varje vecka att detta är väldigt lyxigt, och jag har gjort det till en vana att göra något särskilt den eftermiddagen för att den inte ska försvinna i vardagliga måsten.
Igår eftermiddag skulle jag få följa med min egen blomguide, eller mentor, till ett av hans ställen (Knutstorps naturvårdsområde) där han hoppades få chansen att visa mig den säregna blomman gyckelblomma som jag aldrig hade sett.
På måndag börjar jag jobba igen, och tiden jag kan vara ute kommer att krympa ordentligt. Men jag vill fortsätta vara ute. Jag vill fortsätta utforska nya platser. Jag vill fortsätta leta upp ”nya” växter, och återbesöka mina favoritställen.
Jag bodde i Örnsköldsviks kommun 1985-2008. Min upplevelse var att det knappt växte några blommor alls där så det var med stor förvåning jag och mina ”blomnördsögon” gjorde den ena fantastiska upptäckten efter den andra förra veckan.
Första gången jag var här var 1985 då jag var nyinflyttad Ö-viksbo kunde man gå från entré nord till Slåttdalsskrevan tur och retur utan att möta någon – eller bara någon enstaka vandrare – till skillnad från nu då det är ett av de populäraste vandringsstråken i Sverige.