Den här tiden på året kan det ibland kännas lite motigt att gå ut om man inte har förmånen att bo i ett område med snö som lyser upp omgivningarna och förtrollar allt till en helt ny värld att upptäcka.
Eftersom jag har hundar kan jag inte ta hänsyn till det eventuella motstånd min kropp eller hjärna gör, utan jag ger mig ut varje dag oavsett väder eller humör (men är alltid glad över det när jag kommer in även om jag någon enstaka gång inte är det när jag ger mig iväg). För att göra dagens traskande ute i de våta markerna lite roligare frågade jag min väninna Mari om hon hade lust att följa med och ta med sig sina två hundar så att vi hade hela flocken med oss. Till min stora glädje tackade hon ja och vi körde några kilometer utanför stan (Eksjö) och parkerade vid en gammal lada i Alversjö. Därifrån trixade vi oss fram på skogsvägar, stigar, grusvägar och djurstigar via Mosshemmet tills vi kom till en av ”mina tjärnar”, Norra Mossgölen.
Vi passerade på skogsvägar omgivna av mossa som blivit uppbökad av vildsvin, vackra vissnade ormbunkar, hala spänger, hav av doftande skvattram, höstens odon och lingon som höll sig kvar på sina fästen och en massa andra vackra saker.
Överallt märktes det tydligt hur otroligt mycket vatten det är i markerna just nu. På skogsvägar där jag ibland gått i walkingskor kippade det om stövlarna för varje steg när vi kämpade oss fram mellan regntyngda buskar och träd. Vi blev faktiskt rätt blöta både om skor och byxor, men det drog inte ner vårt humör utan vi gick glatt pratande vidare. När vi var framme vid Norra Mossgölen följde vi den stig som går närmaste vattenbrynet.
Just när vi kom till ett sankare område var jag beredd att svänga upp från tjärnen och leta mig upp mot nästa stig när jag tyckte mig se något ljusrosa i ögonvrån. Jag tänkte snabbt att det såg ut som rosling, men det kunde det väl inte vara. Rosling blommar tidigt på sommaren och nu är det ju december! Det är tur att Mari är van vid att vara ute med mig, så hon blev inte förvånad när jag stannade och böjde mig ner mot mossan för att kunna se på lite närmare håll. Mycket riktigt var det rosling i knopp. Och inte bara någon enstaka, utan det var mängder av knoppar.
Förmodligen har den milda hösten och början av vintern gjort att dessa sommarblommor upplever att det redan är vår.
Fascinerad av mitt decemberfynd av sommarblommor gick vi vidare med lätta (klafsande) steg, längs nya stigar och spänger mot bilarna.
Vi fick en tur på knappt två timmar i skogens tystnad. Kanske avskräckte vädret andra från att ge sig ut, eller så höll alla på med sitt julstök, i ”vår” skog var de i alla fall inte. Oavsett vad det berodde på så var det väldigt skönt att vara ensamma, kunna låta hundarna gå lösa, och dessutom roligt att lägga ihop olika skogsvägar och stigar för att ta oss in mot Mossgölen från ett helt annat håll än vanligt.
För dig som vill veta mer
Här kan du läsa vad den virtuella floran skriver om rosling
Information om fiske i Norra Mossgölen
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.
Trevligt inlägg, nästan så jag kände vattnet sippra runt fötterna när jag läste det, ha ha. Härliga bilder också, och inte dumt att hitta rosling så här års 😀
Roligt att du tyckte om bilderna! Jag hade lite blandade känslor över att hitta rosling i december. Fantastiskt vackra är de ju, och de lyste definitivt upp min dag, men samtidigt är det inte bra när naturen kommer så ur fas.
Så bra med hundar att man alltid kommer ut 😀
Önskar att jag hade haft tid att ha hund, men fungerar inte med mitt heltidsjobb :/
Det är verkligen blött ute nu! Trist att blommorna tror att det är fel årstid. Hoppas att det blir kallare snart!