Ny del av höglandsleden

En ny del av höglandsleden hade jag planerat in för mig och hundarna igår morse. Med ”ny del” tänkte jag mig en sträcka av leden som skulle vara ny för mig – istället blev det faktiskt en sträcka som var ny för leden!

Bilen parkerade jag alldeles bredvid höglandsleden, vid Broarp. Det är längs RV 128 mot Sävsjö, precis efter T-korsningen vid RV40 mellan Nässjö och Eksjö. Jag har gått mycket längs denna led (se länk till alla mina inlägg om höglandsleden längst ner), men just den första delen jag gick igår har jag inte gått innan.

De första kilometerna går leden parallellt med, eller i närheten av, väg 128 som tidvis är ganska trafikerad. Jag kör själv den vägen till och från jobbet på vardagarna. Jag störs ganska lätt av motorljud när jag är ute, så även att omgivningen var charmig där vi gick förbi små stugor och gårdar i typiskt småländskt landskap, så var jag konstant medveten om trafiken. Nu gick jag i och för sig samma väg fram och tillbaka eftersom det inte var någon rundslinga, så det kan hända att man störs mindre av ljudet om man bara passerar förbi på leden som man ju normalt gör. Sedan hörs trafiken förmodligen inte lika mycket under vår och sommar, då träden bär löv.

Leden har fått en ny sträckning i år

Vid Paradis svänger leden av uppåt mot Pensionat Paradis. Jag förstår att utsikten däruppifrån ut över sjön Södra Vixen förmodligen är väldigt vacker en solig vårdag, men idag syntes sjön knappt i dimman och duggregnet. Mitt barndomshem ligger bara några kilometer från Paradis och jag hade tänkt gå höglandsleden mot Nässjöhållet i någon timme och sedan vända och gå tillbaka genom naturreservatet Hackareviken så att jag skulle kunna ge en bra vägbeskrivning här i bloggen om en fin liten avstickare från leden. Döm om min förvåning när leden gick rätt in i, och genom, mitt lilla blåsippeparadis där jag varit i stort sett varje vår så länge jag kan minnas. I våras var jag två gånger i naturreservatet, och då hade de inte dragit in leden där. Även på ledbeskrivningen på Eksjö kommuns webbsida står det att leden går några hundra meter utanför naturreservatet.

Naturreservatet Hackareviken är en oas för lavar, mossor och fåglar. Här finns rikligt med död ved och många sällsynta arter som fladdermusen barbastell och kärlväxten gulplister. Det lummiga och småkuperade området genomkorsas av den naturliga Hackareviksbäcken, den gamla landsvägen och numera alltså även höglandsleden. Men för mig personligen är det platsen man åkte till för att titta på mängden blåsippor i backarna när man var liten, något jag nu gör med min dotter och hennes kompisar om vårarna. Fota blåsippor, sitta och fika någonstans i det lilla reservatet och ägna tid åt att ”leka” i bäcken hör också till vid varje besök.

Det var väldigt halt att gå uppför backen på grund av mängden löv som låg på stigen, och jag antar att det är ännu halare att gå nerför. Men man har mycket annat att tänka på när man går den korta sträckan genom det kuperade reservatet. Hackareviksbäcken porlar en bit in från stigen, backarna är fyllda av växtlighet, det finns ihåliga träd och stora stenar.

Framför allt är här vackert på våren, och det är lättillgängligt att åka enbart till naturreservatet för en liten utflykt med barn till exempel. Det finns många vackra och spännande platser att stanna och fika på i det lilla naturreservatet, men det finns även bord och bänkar nedanför backen, där bäcken korsar den gamla landsvägen. Från parkeringen vid Paradis är det cirka 600 meter till Hackareviken.

När vi hade kommit ut ur naturreservatet följde vi en grusväg mot en gård (Älgstorp) en kort bit innan vägen övergick i skogsväg. Skogsvägen går en kort bit genom skog, men sedan tar hyggen vid. Inte kalhyggen, utan hyggen under uppväxt så att säga, så det är rätt trevligt. På sensommaren kryllar det av hallon längs den här sträckan. Leden svänger vid några tillfällen av på andra skogsvägar, men det är bra markerat så det är bara att gå på.

Vi följde skogsvägarna fram till kommungränsen mot Nässjö innan vi vände.

Eftersom mitt ben ännu inte återhämtat sig helt efter min operation för tre veckor sedan så valde jag att ta en liten genväg tillbaka till bilen. Jag är uppvuxen i området, och har gått delar av leden och stigar/skogsvägar runt omkring ett antal gånger, så det gick snabbt för mig att göra upp en ny rutt för att spara på benet. Tre timmar efter att vi lämnade bilen var vi tillbaka, och sträckan vi hade gått då var ungefär 12 kilometer.

Om man vill åka kommunalt går det bra att ta buss mellan Nässjö-Eksjö (kolla Jönköpings Länstrafik för tidtabell). Hållplatsen som ligger närmast platsen jag startade på heter Broarp, men det finns flera andra ställen mellan dessa städer där leden går ut till riksväg 40, så man kan börja/sluta där det passar en själv.

Andra inlägg i bloggen om höglandsleden

Beskrivning av leden åt andra hållet = från P-platsen och in till Eksjö
Alla mina inlägg om höglandsleden

För dig som vill veta mer om Hackareviken

Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet Hackareviken