Det finns inget dåligt väder

Precis som ordspråket säger så finns det inget dåligt väder. Däremot finns det aktiviteter som lämpar sig bättre och sämre vid olika väder. Vilket jag lärde mig av dagens lite överambitiösa plan.

Eftersom vi inte har så många långa vandringsleder på Orust så har jag tänkt att jag ska gå dem i sin helhet. Nu har turen kommit till pilgrimsleden Orust och jag hade tänkt gå del 2, Morlanda kyrka till Nösunds kapell idag. Sträckan är 19 kilometer, men jag hade även tänkt göra en avstickare till kyrkan i Hälleviksstrand.

Skyltar pilgrimsleden Orust - inget dåligt väder här inte
Skyltar pilgrimsleden Orust

Inte skulle dåligt väder stoppa mig!

Visserligen hade jag sett på prognosen att det skulle regna, men inte i någon större mängd. Så jag tyckte att det var löjligt att stanna hemma på grund av vädret. Alltså bad jag Lars skjutsa mig och Balder till Morlanda kyrka när han hade ätit sin frukost. Själv fick han vara hemma sedan ifall valparna skulle få för sig att titta ut just idag.

Morlanda kyrka, pilgrimsleden Orust
Morlanda kyrka, pilgrimsleden Orust

Redan medan vi satt i bilen häpnade vi över hur mycket vatten det stod i diken och ute på åkrar. På ett ställe blev det nästan tvärstopp när vi körde – på grund av en översvämning i en svacka. Skämtsamt sa jag till Lars att jag kanske skulle behöva göra något vad under turen. Men då visste jag inte hur nära sanningen jag var.

En av de tidigaste "vattenpölarna"
En av de tidigaste ”vattenpölarna”

Ofantligt mycket vatten – överallt

Så fort vo vinkat hejdå till Lars började Balder och jag gå längs pilgrimsleden Orust. Leden är tydlig märkt med Sankt Olofs-märken och det satt skyltar som pekade ut riktningen redan vid kyrkan. Efter några hundra meter kom vi fram till den första stora vattenpölen som inte gick att runda på grund av diken och våtmark runt om. Efter ytterligare några hundra meter var det dags att ta sig över nästa passage med 15-20 cm vattendjup.

Översvämmad å rinner över pilgrimsleden (men vi hade ändå inte dåligt väder)
Översvämmad å rinner över pilgrimsleden

Visserligen såg det ut som om man kunde gå på en grässträng i mitten. Fast jag insåg snabbt att det bara var en synvilla. Marken var helt blöt, så även där det såg ut som gräs eller annan fast mark stod det vatten. Vid de första pölarna försökte jag hoppa,parera och leta bra vägar för att ta mig förbi. Men efter några kilometer gav jag upp och plumsade bara rätt fram i vattenfårorna.

Så här såg leden ut på många ställen
Så här såg leden ut på många ställen

Gemensam led med Kuststigen och Orust Tvärs

Början av etappen går på samma vägar och stigar som Orust Tvärs och Kuststigen så där kände jag igen mig från tidigare turer. Den här gången slapp jag gå fel, för nu fanns tydliga skyltar där det var dags att börja gå uppför berget. Otroligt smidigt att gå längs skogsväg istället för att göra egna stigar som jag gjort två gånger tidigare. Bredvid mig forsade vatten fram i något som förmodligen knappt är en rännil till bäck i vanliga fall.

Efter allt regn forsar det fram vatten bredvid leden
Efter allt regn forsar det fram vatten bredvid leden

Det regnade fortfarande medan jag gick, men jag njöt av bäckens skummande virvlar och små fall. Längs skogsvägen kom vi fram till ännu ett ställe där vägen var översvämmad. Balder tyckte mest att det var kul med allt vatten – själv försökte jag fortfarande hålla mig torr.

Pilgrimsleden Orust - en av våra vandringsleder
Pilgrimsleden Orust – en av våra vandringsleder

Stigen var helt översvämmad

När vi svängt av från de andra lederna blev det bara blötare och blötare i marken. När hela stigen var som ett dike försökte jag vid något tillfälle gå runt. Men här på Orust är det vanligt med kombinationen berg och våtmark, så det var i stort sett omöjligt på flera av ställena. Dessutom rinner vattnet undan liten dåligt när det är berg under överallt.

Kanske inte dåligt väder - men helt klart dålig plats att gå på med vanliga kängor
Kanske inte dåligt väder – men helt klart dålig plats att gå på med vanliga kängor

Till slut kände jag att jag måste sluta irritera mig på att det var så blött – och så började jag gå rakt fram i vattenfårorna. Och på en gång blev det lättare att se tjusningen i naturens krafter. Jag kunde inte säga annat än att det var både vackert och fascinerande med allt vatten som vällde fram i skogen.

Jag bestämde mig för att avbryta

Vid det här laget var jag ganska blöt om fötter, ben och huvud (jag hade fällt ner luvan eftersom det blev så varmt). Och jag kände att det inte gav mig någon vidare njutning att gå på det här sättet i vattenspåren. Dessutom var det svårt att fota eftersom jag fick lägga tid på att parera så jag inte halkade när allt var så blött. Jag ville ju gärna dokumentera leden också. Så jag bestämde mig helt enkelt för att avbryta, och fortsätta ”pilgrimsprojektet” när det är lite torrare i markerna.

En liten myr vi passerade (det syns inte ens att det är lite dåligt väder)
En liten myr vi passerade

För mig är det ingen prestige att jag måste gå exakt den planerade sträckan. Tvärtom. En fin upplevelse är viktigare än sträckan. Så jag skickade meddelande till Lars och kollade om det var okej att hämta upp oss vid bokskogen i Huseby. Det var det, och vi kom överens om att jag skulle höra av mig när det var dags för honom att åka. Balder och jag hade fortfarande en bra bit kvar att gå innan vi var där, och det var svårt att beräkna hur lång tid det skulle ta när allt var så översvämmat.

Vårtig röksvamp
Vårtig röksvamp

Bokskogen Himlabacken – och ännu mer vatten

När vi kom in i bokskogen forsade ån fram i ravinen bredvid oss. För ett ögonblick trodde jag att vi skulle behöva vada över det strömmande vattnet, men sedan såg jag till min lättnad att bron stod kvar. Men vattnet nådde nästan ända upp till bron, och vatten vällde in från flera håll.


Grönskan omkring mig gjorde mig lyckligt förstummad. Det var en sådan kontrast till allt grått och brunt jag sett under dagen. Men marken var lika vattensjuk här som längs resten av leden.

Grönska i bokskogen - här märker man inte av något dåligt väder
Grönska i bokskogen – här märker man inte av något dåligt väder

Vattnet kastade sig fram i ravinen och ut i vattenfallet. Även från de små bäckar som normalt rinner i området anslöt nu kaskader av vatten. Jag har aldrig sett ett sådant flöde där. Oerhört mäktigt!

Avslutning och sammanfattning

Efter att vi försiktigt tagit oss nerför den hala stigen till bergets fot gick vi knappt en kilometer ut till asfaltsvägen där vi väntade på Lars. Regnet piskade på oss, Balder såg dränkt ut och byxorna satt som klistrade mot mina ben. Men jag kände mig bara glad och nöjd. Även att jag inte alls gått den sträcka som jag först tänkt mig. Jag fick ju se en massa annat istället. Och nästa gång kliver jag på pilgrimsleden i Huseby och fortsätter mot Hälleviksstrand och Nösund därifrån. Det finns inget dåligt väder. Bara dåligt omdöme. Tur att man kan ändra sig.

Dåligt väder vet jag inte.. men blött var det i alla fall
Dåligt väder vet jag inte.. men blött var det i alla fall

Information om Pilgrimsleden och området

Slutligen kommer en länk till pilgrimsleden Orusts webbsida.

Länkar till inlägg från andra turer jag gjort i samma område

Hammock-natt på Himlabacken, Orust (maj 2021)
Svens Altare-leden, Orust – med tonårsdotter (januari 2021)
Utflykt till Stora Björnholmen, Orust (januari 2021)
Tältnatt i decemberrusk (december 2020)
Husebyleden och bokskogen Uggletofta, Orust (oktober 2020)
Kulturlederna Husebyleden och Svens Altare, Orust (april 2020)

Härligt med bokskogsgrönska på hösten
Härligt med bokskogsgrönska på hösten
Märkt , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.