Jag hade fått tips från Lisbeth på Nösundsgården om lite olika vandringsleder. I morse prövade jag och hunden Wilma en av dem – Hjortsbackenleden. Leden är 7,5 kilometer lång, men jag valde att även göra några små avstickare. Därför blev det ungefär en mil för oss att gå.
Etapp 19 av kuststigen som går mellan Anneröd och Bovallstrand är en av de kortaste med sina 6 kilometer. Men med tanke på hur mycket man får på denna sträcka måste jag säga att det ändå är en av de “större”. Omgivningen var vacker, men kuperad. Och i motsats till den senaste etappen vi prövade, som i stort sett enbart gick längs väg, gick vi nu nästan uteslutande på skogsstigar.
Vi som bor här på Orust får varje onsdag ST-tidningen i brevlådan. Den är full av nyheter och information som rör oss som bor i Stenungsund, på Tjörn eller på Orust, och den har varit väldigt bra för mig som är nyinflyttad. Den här veckan innehöll ST-tidningen bland annat en artikel om mitt medborgarförslag om vindskydd längs vandringsleden Orust Tvärs / Kuststigen.
Förra helgen gick jag etapp 8 av Kuststigen mellan Malö strömmar och Göksäter. Nu i helgen var det dags igen, och min sambo var snäll och och körde mig till punkten i Göksäter där han hämtade mig och hunden Wilma efter förra delsträckan. Den här gången skulle vi gå från Göksäter till Hoga, en sträcka av 11 kilometer.
Eftersom den planerade turen runt några av sjöarna i Herrestadsfjällets naturreservat blev inställd (se gårdagens inlägg) fick jag hitta på något annat att göra idag. Jag valde att gå en av delsträckorna av Kuststigen som går här på Orust: Delsträcka 8 mellan Göksäter och Malö strömmar. Eller tvärtom blev det för mig, eftersom jag började vid kusten och gick “hemåt”. Etappen är 13 kilometer lång, och ganska utmanande, så det kändes som en värdig ersättare för helgens ursprungliga plan.
Det är inte så ofta tonåringarna vill följa med ut. Men idag fick jag med mig min glada 13-åriga dotter. Vi valde att gå en av de fina natur- och kulturstigarna i vårt närområde. Svens Altareleden är 6 km lång och går genom ett varierat och kuperat landskap.
Idag skulle det bli sol och jag hade verkligen längtat. Vi har haft snö några dagar och tanken på hur gnistrande vacker den skulle bli i sol gjorde mig så förväntansfull. Dagen till ära hade vi planerat in en utflykt till ett (för oss) nytt ställe: Kuststigen mellan Albertsholmen och Stora Björnholmen i Morlanda naturreservat här på Orust. Sträckan kallas också “Natur- och kulturstig Björnsundskanalen”.
Till min stora lycka hade vi äntligen fått lite snö här på Orust. Och då menar jag verkligen lite – runt 1 cm. Eftersom längtan efter snö var stor bestämde vi oss för att leta upp någon närliggande plats med mer snö. Ryktet sa att det skulle ligga ungefär en dm snö i grannkommunen Uddevalla, så vi åkte till ett av deras mest populära naturreservat: Herrestadsfjället.
Om omständigheterna hade varit annorlunda hade vi förmodligen tillbringat hela julhelgen utomhus. Men som läget är behöver vi ta hänsyn både till andra människor och till vår fysiska hälsa. Därför nöjde vi oss med att fira in julen med en utenatt. Och den blev helt magisk!
Enligt vad jag hade läst mig till så ska ön Lyr vara ett Orust i miniatyr. Vid frukosten dag bestämde vi oss för att ta en tur dit och ta reda på om det stämmer. Som vanligt hade jag läst på i förväg, så jag visste att det skulle ta knappt 25 minuter att köra till färjan. Den avgår en gång i halvtimmen och trafikerar det 200 meter “långa” sundet mellan Orust och Lyr.
Jag är så stolt över min moster Gunnel Carlsson som släppte sin bok “El camino: En modern pilgrims vandring” tidigare i veckan. Gunnel har alltid vandrat och jag minns att jag, när jag växte upp, hade svårt att förstå hur hon hellre kunde ge sig ut på “jobbig vandring” på en utlandssemester än att ligga på stranden. Nu är jag själv likadan!
När jag sitter och skriver detta med höstregnet smattrande mot fönster och tak känns det lite overkligt att tänka tillbaka på vår härligt soliga tur längs Dyröleden i slutet av juli.
Idag var jag inbjuden att följa med Sofia på ännu en upptäcktsfärd här på Orust. Jag hade inte den blekaste aning om vart vi skulle, men det visade sig att vi skulle till Ängholmen i Stigfjordens naturreservat.
Idag kände jag att jag ville ut till Säby kile på Tjörn och gå hela Säbyleden, för det hann jag inte med när jag var där med min sambo förra hösten. Leden passerar tre naturreservat: Säby kile, Breviks kile och Toftenäs.
Även att jag är barnsligt förtjust i havet och klipporna i mitt nya hemomkring inser jag att jag ändå behöver utforska allt det andra som denna vackra ö har att bjuda på. Efter lite bläddrande i Orust naturguide fastnade jag för förslag nummer 20, Rörtjärnområdet, när jag skulle iväg på en tur med hundarna i lördags.