Kulturlederna Husebyleden och Svens Altare, Orust

Under påsken träffade jag Sofia för första gången. När hon skulle visa mig sitt hemomkring tog hon med mig på en spännande vandring runt kulturlederna Husebyleden och Svens Altare. Båda ligger i Storehamn på Orust. Egentligen var ursprungsplanen en helt annan, men den hårda blåsten gjorde att Sofia fick planera om.

Jag och min hund Gemini längs Husebyleden

Det är alltid roligt att få upptäcka nya ställen, och de här två lederna hade jag aldrig hört talas om innan vi kom dit. Mellan lederna är det bara någon kilometer, så vi följde stigar som band ihop turen till en rundslinga. Både början och slutet av turen gick längs Husebyleden – där vi också parkerade bilen. Denna led är endast 3,5 kilometer lång, men enligt ledinformationen beräknas den ta 2 timmar att gå.

Vadringsleden är bekvämt nog en rundslinga som består av skogsstig. Bitvis är stigen mycket brant, men den är ändå inte besvärlig. Längs leden finns tio skyltade sevärdheter som till exempel Huseby fornborg, ett fårhus i sten, torpargrunder och den mäktiga bokskogen (som blev min absoluta favorit) i snäckskalsravinen Uggletoften. Leden är markerad med blå pilar och blå band på träd och stolpar. Personligen hade jag inte behövt informationsskyltarna – för jag hade ju Sofia som var lika påläst och kunnig som en äkta guide!

För mig var det roligt att få se vilka växter som blommade på detta nya ställe – eller som skulle komma att blomma. Till exempel klockljungen som jag inte har hemma i Småland.

När vi hade gått ungefär halva slingan, läst på alla skyltar, oj:at och åh:at åt allt vi såg och fotat två miljoner detaljer längs vägen, vek vi av från leden för att ta en ”genväg” över till kulturleden Svens Altare. Även längs denna led fanns informativa skyltar och delvis följde vi Kuststigen och pilgrimsleden på Orust.

Efter någon kilometer anslöt vi till kultur- och vandringsleden Svens Altare. Den är 6 kilometer lång, och beräknas ta 3-4 timmar. Även detta är en rundslinga, och den är markerad med gula pilar eller markeringar.

Den högsta punkten, som är 105 meter över havet, kallas Svens Altare. Stenhögen på bergstoppen är enligt folksägen rester av det altare Sven använde när han höll predikan för sina får. På berget, där det växer vackert knotiga tallar, finns sedan 2003 ett utsiktstorn som Sofia lurade upp mig i. Det blåste hårda vindar, och jag måste erkänna att det var lite läskigt att klättra upp i det svajiga tornet. Men jag kan tänka mig att utsikten därifrån är hänförande en solig och klar dag!

Det kan hända att platserna kommer i lite fel ordning nu, men vi passerade även Kalvhagen, där det finns rester av en lada/fähus mitt ute i skogen, herrgården Hålta och dess vackra trädgård, Majlyckan, ett gammalt garveri, en milsten, Slottsberget och Galgeberget. Det finns otroligt mycket intressant att läsa om alla dessa ställen (se länk längst ner i inlägget) och det ger verkligen ett mervärde att få med sig platsens historia.

Vi kände att magarna började knorra när vi passerat Hålta. Turligt nog fanns en fin rastplats på andra sidan sjön. Det var faktiskt en sak jag reagerade på – att det fanns så många bord och bänkar. På min hemmaled höglandsleden är jag van vid att det finns ett eller två bord per dagsetapp. Här passerade vi kanske 10 stycken på 16 kilometer!! Det är kanske så här när man är närmare en storstad? Hur som helst var det gudomligt gott, och oerhört vackert att sitta vid sjön och äta. Även att vi höll på att blåsa bort och få fingrarna förfrusna.

När vi tittade på klockan insåg vi att vi skulle behöva öka tempot något för att hinna tillbaka i ungefär planerad tid. Med ny energi i kroppen var det inget problem, och hundarna verkade också glada över den snabbare takten. Egentligen tror jag att största skillnaden var att vi försökte att inte stanna och fota lika mycket som vi gjort från början.

Att dra ner på fotandet klarade jag ganska bra bitvis, men när vi kom fram till bokskogen (som ligger i slutet av Husebyleden) med sina blåsippor, ravinen och vattenfallet – nej, då var det kört! För min del var denna del av leden värt att åka dit för – alltså även om det varit enbart den vi sett/gått. Bokskog är så speciellt. Något extra, som man vanligtvis inte hittar i en bokskog, men gör här, är snäckskal som finns på marken i stor mängd. De samlades där under istiden (tack Sofia även för den informationen). Se och njut av Orusts största bokskog – även att inte löven slagit ut än.

När vi kom tillbaka till bilen (efter att jag även varit tvungen att stanna för att fotografera årets första gullvivor) var jag full av intryck. Och mobiltelefonen av bilder. Turen blev strax över 16 kilometer och den tog oss nästan 5,5 timmar, men man hade utan problem kunnat tillbringa ytterligare några timmar längs Husebyleden och Svens Altare. Jag är tacksam att Sofia tog med mig så att jag fick uppleva detta fina och spännande område.

Länkar för dig som vill veta mer om lederna

Så här hittar du hit

Husebyleden ligger intill väg 178 mellan Varekil och Ellös. Strax före Ellös tar du av mot Hälleviksstrand. Efter 50 meter finns en skylt Fornborg till vänster, där finns en P-plats. Husebyleden startar på andra sidan om väg 178. Du går genom gångtunneln under väg 178 och håller till höger vid den lilla blå träpilen.

Mer från området i bloggen

Läs om min nästa tur på Husebyleden, oktober 2020
Läs om min och sambons tältnatt i decemberrusk längs Husebyleden
Läs om min och tonårsdotterns tur runt Svens Altare-leden januari 2021

Användbara länkar:

Här hittar du Orust kommuns information om Husebyleden, Storehamn, Orust. Alla dess sevärdheter är beskrivna.
Här hittar du all tänkbar information om kulturleden Svens Altare, Storehamn, Orust
Länk till Länsstyrelsens information om Morlanda naturreservat (där leden Svens Altare går)