Rotsidans naturreservat, Höga kusten
Ett av mina paradis: ”Rotsidan är en fyra kilometer lång och låglänt kuststräcka, med vackert slipade och plana diabashällar. Här befinner du dig bland vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. Området är lättillgängligt.” säger Länsstyrelsen.
Vändåtbergets naturreservat, Örnsköldsvik
Jag är inte så mycket för att gå de leder som det skrivs och pratas om mest. Jag vill bara uppleva naturen och njuta av den i all stillhet. Men nu råkade jag hamna på ett ställe som faktiskt finns med på en topplista – listan över helt tysta platser i Sverige!
Stockholmsgata naturreservat
Jag är höjdrädd. Jag får i alla fall svindel av höjder och ett sugande obehag i magen, så jag misstänker att det är höjdrädd jag är. Detta vet min vän om mer än väl, men trots det hade han planerat in en utflykt till ett ställe där jag verkligen fick sätta mig själv på prov.
Trolltjärn naturreservat
Trolltjärn. Redan namnet på naturreservatet skapar förväntningar av magi och mystik, och de förväntningar jag hade på området uppfylldes med råge när jag hade chansen att få besöka det på väg till ett mer känt reservat, Stockholmsgata.
Kålhuvudets naturreservat
Hur många favoritplatser kan man ha på jorden? Efter att jag fick övernatta och gå rundslingan som finns i Kålhuvudets naturreservat, Västernorrland, blev jag helt såld på det vackra området där känslan av orörd natur är maximal.
Packdags igen
Jag åker norrut mot Örnsköldsvik/Höga Kusten inatt och kommer förmodligen att sova i övernattningsstugor och vindskydd längs lederna ända tills jag åker hem på måndag, så det kommer nog att bli rätt tyst här på bloggen de närmaste dagarna.
Ny länk – Vandringsguiden
På sidan ”Platser att utforska” finns nu en ny länk som går till Vandringsguidens sammanställning över Sveriges vandringsleder. Lederna är grupperade per landskap, är listade med kort beskrivning och ofta även med en länk. Mästerligt!
Jag fick se var orkidén knärot växer
En del saker är ”heliga”. Jag menar sådana saker som man inte vill dela med sig av. Som till exempel sina svampställen. Eller orkidéställen. De senare har jag inga, men idag har jag fått ta del av någon annans och det känns som ett stort förtroende.
Friluftsutbildning
I helgen har jag gjort något som jag aldrig har gjort förut – jag har deltagit i en arrangerad vandring. Egentligen är jag typen som föredrar att vara ensam i naturen, men när jag såg att Göta Äventyr skulle anordna en vandring kombinerad med friluftsutbildning slog jag till.
Ett litet äventyr
Idag påminde Facebook mig om vad jag gjorde för exakt ett år sedan och det fick mig att längta tillbaka: ”Nu är det godnatt-dags efter en kul och mysig kväll med upptäcktsfärd, hundbus och fiaspel på en äng!” stod det i inlägget
Som tack för i fjol
I förra årets torka var det nästan bara strimsporren som blommade mitt i sommaren, och lyste upp mina promenader. Som tack uppmärksammar jag den idag också, trots att min mamma kallar den ogräs.
En blomnörds jakt – purpurknipprot
I vanliga fall är jag ute för att jag älskar att vara ute, att röra på mig och att se och uppleva allt som finns i naturen. Fotandet av blommor som kommer i min väg är vanligen enbart en underbar bonus som ger mig stor glädje.
Öländsk blomsterprakt
En vecka på Öland är som himmelriket för en blomnörd som mig. De flesta blommorna var nya för mig, men jag har lärt mig en massa nya växtnamn de senaste dagarna och är lycklig över allt jag fått se.
Bödakusten östra
Kan man starta dagen på ett härligare sätt än att ge sig ut i solen tidigt, tidigt på morgonen och gå en lång barfotapromenad längs en milslång sandstrand? Enligt mig kan man nog inte det.
Trollskogen – Öland
En av veckans morgonturer gick i Trollskogens naturreservat. Slingan, Trollskogestigen, skulle vara 4,5 km. Förmodligen tog jag och hundarna många extrasvängar, för det blev enligt min stegräknare 6,86 km för oss.