Precis som förra helgen blev det en tur till Svartedalen denna helg för att utforska området vidare. Till skillnad mot sist då jag gick ensam hade jag sällskap av Helena. Och vi sov i vindskydd istället för tält. Sjön som vi utgick från var Korsvatten. Faktiskt inte särskilt långt från sjöarna jag gick runt sist.
Läs mer
Ibland är det lätt att dagar och kvällar bara rinner iväg. Att den lediga tiden på arbetsdagarna blir till slentrian. Så kände jag tidigare i veckan, så i onsdags frågade jag Lars om han ville följa med på en mitt-i-veckan-tur med övernattning. Till min glädje ville han det (jag hade gått ut själv annars, men det är mysigt med sällskap).
På grund av sjukdom och sjukhusvistelser (min sambo Lars) har vi inte kunnat sova ute så mycket som vi velat. Och vår tradition med sova-ute-fredagsmys kom helt av sig i början av sommaren. Men nu blev det äntligen av igen, och vi begav oss till Stora Kroksjöns naturreservat i Risveden.
När vi började spåna på vad vi skulle göra under påskhelgen kom Lars med ett förslag. Nämligen att gå ut i skogen och bygga ett skydd / vindskydd av granris. Förmodligen föreslog han detta för att det var flera månader sedan vi gjorde något ”äventyrligt”. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om det inte var ett diskret sätt för honom att lära mig en del saker som jag är ganska dålig på.
På senaste tiden har Lars och jag övernattat på många fina platser. Den här helgen stod kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat på vår agenda, och jag är glad att vi verkligen kom iväg. För det första var det otroligt vackert runt kåtan. Och för det andra var det lyxigt att sova i en så vindtät och rymlig byggnad. Men nu går jag visst händelserna i förväg – åter till ordningen!
När jag gjorde mitt medborgarförslag om vindskydd längs Orust Tvärs kollade jag upp vilka vindskydd som fanns i närheten. Det var inte särskilt många, men genom ett tips från Sofia fick jag veta att ett av dem ligger vid Bö tjärn på grannön Tjörn.
Jag tycker det är härligt när hela familjen gör saker tillsammans. Förutsatt att alla tycker att aktiviteten vi utför är rolig förstås. Det är inte alltid lätt att behaga tonåringarna, men den här veckan fick jag god hjälp av den otroliga vintern vi fått här på västkusten. Den gav oss nämligen möjligheten att åka skridskor i sagolikt vinterlandskap.
Vi som bor här på Orust får varje onsdag ST-tidningen i brevlådan. Den är full av nyheter och information som rör oss som bor i Stenungsund, på Tjörn eller på Orust, och den har varit väldigt bra för mig som är nyinflyttad. Den här veckan innehöll ST-tidningen bland annat en artikel om mitt medborgarförslag om vindskydd längs vandringsleden Orust Tvärs / Kuststigen.
Till min stora lycka hade vi äntligen fått lite snö här på Orust. Och då menar jag verkligen lite – runt 1 cm. Eftersom längtan efter snö var stor bestämde vi oss för att leta upp någon närliggande plats med mer snö. Ryktet sa att det skulle ligga ungefär en dm snö i grannkommunen Uddevalla, så vi åkte till ett av deras mest populära naturreservat: Herrestadsfjället.
Idag har jag för första gången gjort ett inspel i politiken. Visserligen bara på det lokala planet – och bara genom att lämna ett medborgarförslag – men ändå. Orustförslaget jag lämnat berör i allra högsta grad vandring och friluftsliv.
Just nu gör flera omständigheter att inte jag och min sambo har möjlighet att vara ute så ofta, länge eller på de sätt vi skulle önska. Därför uppskattade jag hans överraskning till mig idag extra mycket – en middag under tarp.
Ibland behöver man bara komma ut för att få andas lite. Bara vara. Ladda batterierna. I lördags var just en sådan dag så jag och min sambo kom (efter att ha stämt av med tonåringarna) överens om att åka till Svartedalen och ge oss själva en lyxigt lugn utekväll och utenatt.
För två veckor sedan besökte vi Slereboån (naturreservatet Slereboåns dalgång) för första gången. Jag älskar att utforska nya platser – men lika mycket att återvända till ställen jag tycker om. Ännu roligare blir det om jag dessutom får visa dem för människor jag tycker om.
Den lilla utflykt vi gjorde till Risveden i förrgår väckte vår nyfikenhet, så igår åkte jag och min sambo tillbaka dit för att utforska stigen som går runt hela Stora Kroksjön.
Brantefall ligger i min grannkommun Ydre och är namnet på en plats där en bäck forsar ner över en bred berghäll. Jag hade sett bilder därifrån, så när Mari frågade om jag ville följa med henne var jag inte sen att följa med.
